Tidsfördriv i coronatid

Idag fick jag plötsligt inspiration att skanna in en hel hög med gamla diabilder. Mina syskon och jag träffades för några år sedan och gick igenom ursprungsfamiljens hela samling av diabilder. Många har nu slängts men en del fick jag med hem, för att så småningom skanna in. Det var 2019 som vi träffades, så det har tagit drygt 2 år. Men nu är det gjort.

Någon tid därefter var jag hemma hos mins syster och vi tittade igenom ytterligare några diabilder. En del från vår fars resor i Grekland och Zambia. Han arbetade för Svenska kyrkohjälpen när jag var nyfödd. Den organisationen finns inte längre. Om detta har jag – i ett annat sammanhang – bloggat förut. Länken kommer här.

Det är spännande att titta på gamla foton. Det väcker minnen till liv. Fotografierna på far ger mig en förståelse för varifrån jag fått min kärlek till den världsvida kyrkan.

Någonstans i Zambia är denna bild tagen. 1962. Men vilka andra finns på fotot?

Men sedan blir jag ju fascinerad av vissa fotografier från min barndom. Jag har inte tänkt publicera alla men några av dem kan jag inte låta bli. Kvalitén är inte den bästa.

Vart är jag på väg? Och kan jag verkligen spela pingis?

Är inte klänningen aningen lång?

Jag minns denna hockeyhjälm. Men varför glasögon?