El Camino – dag 1

Lilla pilgrimsboken innehåller ordning
för morgon- och aftonbön samt psalmer,
psaltarpsalmer, bibeltexter och böner.
Mycket bra att ha med på vandringen.

Midsommarafton! När vi vaknat och ätit frukost på ett morgonöppet café, gick vi iväg till kyrkan, för att be vår morgonbön. Den var stängd, så vi ställde oss inne på kyrkogården och tog fram våra exemplar av

Lilla Pilgrimsboken

Vi sjöng vår morgonpsalm med orden:

Om än varje träd och gräs på vår mark
fått stämma och talande tunga,
om djuren och fåglarna ljuvligt och starkt
med änglarnas röst kunde sjunga,
förmådde de aldrig till fullo Guds Son,
vår Frälsare Jesus, lova.

Det var som om fåglarna i trädkronorna hörde oss. Det var som om dom tog i ännu kraftigare i sitt kvitter, för att göra tydligt att de var där. Det var fortfarande morgon och dimman låg tät över den lilla bergsbyn. Vi var insvepta i skapelsen och vi erfor en sällsam känsla av helhet. När vi avslutat vår bön och dragit på oss ryggsäckarna och fattat våra stavar, gav vi oss iväg. Vägskylten berättade att det var ungefär 160 km till Santiago de Compostella. Det var dags att börja gå.

Dimman fick vi dras med ett tag. Det kändes lite trist att inte kunna njuta av utsikten, när vi ändå var så högt upp. Men vi hade inte behövt oroa oss. Efter någon timmes vandring sprack det upp och sikten blev klar.

I Alto do San Roque, finns en staty av en pilgrim, som kämpar i vinden.

Under den första timmen låt dimman tät.

Efter ett tag sprack dock molnen upp och utsikten blev mer och mer vidunderlig. 

Målet för vår vandring var Triacastela, en ort där det funnits tre slott. På vandringen var vi som högst 1337 meter över havet. Just före hade leden gjort en brant stigning och vi fick stanna flera gånger, för att dricka vatten och pusta. Väl upp i Alto do Poio, satte vi oss på ett café och åt varsin tortilla, det vill säga omelett med potatis i. Gott och mättande.

Därifrån sluttade leden brant nedåt, till Triacestala, som ligger på 665 meter. Hustruns knän uppskattar inte nedförsbackar. Förmodligen har hon därför gått dubbelt så långt som jag, eftersom hon gick i sicksack i alla nedförslut.

Under vandringen i Guds fria natur, gjorde sig skapelsen påmind på några övertydliga sätt. Dels en ko, som tittade ner på oss från en upphöjd position, dels hunden/räven och tuppen på ett kyrktorn. Jag undrar så mycket om det verkligen föreställer en räv. Skulle det kunna vara en illustration av profetian i Jesaja 11:6-8 – den om fridsriket:

Då skall vargen bo med lammet,
pantern ligga vid killingens sida.
Kalv och lejon går i bet
och en liten pojke vallar dem.
Kon och björnen betar tillsammans,
deras ungar ligger sida vid sida.
Lejonet äter hö som oxen.
Spädbarnet leker vid ormens håla,
ett barn sticker handen i kobrans bo.

Tanken att frälsningen handlar om hela skapelsen blir mer och mer viktig för mig, ju längre tiden går. När jag växte upp lärde jag mig att Guds frälsningsplan handlade om oss mäniskor. Men efter åren i Afrika och även efter alla pilgrimsvandringar i Sverige genom åren, har det blivit tydligt att hela tillvaron är omsluten av Guds kärlek. Inte bara genom skaparen utan också av frälsaren.

En vacker medvarelse visade upp sig i all sin prakt.

Kyrktornen är ofta mycket enkla i jämförelse med de svenska.

Är det en räv uppe till vänster, bredvid tuppen?

Den enda smolken i glädjebägaren var att vi inte hittade en enda öppen kyrka denna dag. Det skulle visa sig vara ett tema under åtminstone vandringens första del.

Det var skönt att komma fram på eftermiddagen. Vi sökte oss till ett härbärge – ett albergue – och fick en våningssäng anvisad i ett fyrabäddsrum. Dusch för damerna i källaren och för herrarna i markplanet. Efter middag på en restaurang – pilgrimsmeny för EUR 10/person – gick vi och la oss och somnade snart. En miss var så klart att inte frågat om filtar. Framåt natten blev det rätt svalt i våra reselakan. Sovsäckar hade vi inte tagit med, då vi fått intrycket att filtar tillhandahölls. Men någon direkt kyla handlade det ju inte om. Första dagen på El Camino hade absolut gett mersmak. Och vi hade helt klart firat midsommarafton på ett för oss nytt sätt.