Palestina – ett sydafrikanskt perspektiv

Suraya Dadoo är en av författarna till
den bok som släpptes.

Häromdagen var jag på en s k ‘book launch’. Det skedde på vårt universitet och boken som släpptes (ja, den hade redan släppts på andra ställen, så det var en del av en större lansering) heter:

Why Israel?

Den försöker svara på frågan varför vissa länder och/eller organisationer valt att fokusera på Israel och därmed kämpa för Palestiniernas rättigheter. Det finns ju så många andra ställen i världen, där förtryck och orättvisa råder. Är verkligen Israel värre än andra?

Månda i Sydafrika tycker att Israel är värre än andra. Undertiteln ger anledningen:

The Anatomy of Zionist Apartheid – A South African Perspective

Många sydafrikaner ser likheter mellan den situation som rådde i Sydafrika fram till 1990-talet och den situation som råder i Palestina/Israel. Vid boksläppet citerades bland andra Nelson Mandela:

We know too well that our freedom is incomplete without the freedom of the Palestinians.

Suraya Dadoo, en av författarna, berättade att Mandela visserligen sagt så, men att han lagt till andra länder som exemplevis Sydsudan. Det hade jag inte hört. Så jag googlar och ser att det fullständiga citatet är:

But we know too well that our freedom is incomplete without the freedom of the Palestinians; without the resolution of conflicts in East Timor, the Sudan and other parts of the world.

Viktigt att komma ihåg, att Palestina endast är ett av många andra områden, där orättvisa råder. (Jag hittar citatet på ANC’s eminenta hemsida, där alla tal som det nya, demokratiska Sydafrikas presidenter har hållit, finns att läsa!)

För visst är alla former av förtryck förkastligt? När jag kritiserar staten Israels behandling av palestinierna menar jag inte att försvara ISIS eller något annat förtryck.

Hur som helst var det intressanta tankar och samtal som uppstod vid boksläppet. Ett självklart perspektiv i Sydafrika är att tanken på en tvåstatslösning är tveksam. För ANC fanns det inte på kartan under förhandlingarna mellan 1990 och 1994. Det enda möjliga var ett enat Sydafrika, där varje myndig medborgare skulle ha en röst var.

Suraya Dadoo menade att många palestinier idag ifrågasätter en tvåstatslösning. Hon menade att även Likud (det statsbärande partiet i Israel sedan många år) gör det. Fast av andra skäl. Kanske är visionen av en enda, enad nation, en möjlig väg ut ur en låst situation? Finns det inte tillräckligt många israeeler och palestinier som inget hellre vill än att leva i fred med varandra?

Jag är inte tillräckligt insatt. Det kan var så, tyvärr, att en tvåstatslösning är ett pragmatiskt alternativ. Det enda som kan fungera nu. Jag kan också förstå att situationen i Israel/Palestina skiljer sig på viktiga punkter från den som rådde i Sydafrika. Det är ändå intressant att höra perspektiv härifrån.