En utmanande predikan

Som vanligt firade vi vår gudstjänst i Eastwood. Denna söndag hade vi med fyra ungdomar från Oxie församling utanför Malmö, som under några månader lever i vår kyrka här i södra Afrika. Följ dem gärna på deras blogg. Länken kommer här. 

Mrs Ingrid Thompson på väg
ut ur kyrkan efter gudstjänsten.

Idag predikade Mrs Thompson. När jag pratade med henne efteråt, förstod jag att hon blev nervös, när hon såg nya ansikten i kyrkan. Jag försäkrade henne, att det hade hon inte behövt. Särskilt inte med tanke på den predikan hon höll idag.

I ELCSA (den lutherska kyrkan i södra Afrika, som vi lever i) är det ofta lekfolk som predikar. De saknar generellt sett teologisk utbildning. Många gånger blir predikan mindre genomgtänkt. Ibland förstår jag att någon förberedelse inte skett. (Handen på hjärtat: så kan det vara även när vi präster predikar. Jag är medveten om det!)

Idag var det dock mycket annorlunda. Predikan var kort och ”to the point”. Den utgick från dagens evangelietext - Matteus 21:33-46. Jag vill gärna återge hela texten, så här kommer den:

Liknelsen om arrendatorerna i vingården.
 

Lyssna nu till en annan liknelse. En jordägare planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort. När skördetiden närmade sig skickade han sina tjänare till arrendatorerna för att hämta den del av skörden som han skulle ha. Arrendatorerna grep tjänarna och pryglade den ene, dödade den andre och stenade den tredje. Då skickade han dit ännu fler tjänare än första gången, och de gjorde likadant med dem. Till sist skickade han sin son. Han sade: ’Min son kommer de att ha respekt för.’ Men när arrendatorerna fick se sonen sade de till varandra: ’Här har vi arvtagaren. Kom, så dödar vi honom och får hans arv.’ De tog fast honom, släpade ut honom ur vingården och slog ihjäl honom. När nu vingårdens ägare kommer, vad gör han då med dessa arrendatorer?” Översteprästerna och de äldste svarade: ”Han lönar ont med ont och tar död på dem, och vingården arrenderar han ut till andra som ger honom hans del av skörden i rätt tid.” Jesus sade: ”Har ni aldrig läst vad som står i skriften: Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon. Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk hos vilket det kan bära frukt. Den som faller på denna sten blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad.”När översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser förstod de att det var dem han talade om. De hade velat gripa honom men var rädda för folket, som ansåg honom vara en profet.

Det traditionella sättet att förstå denna text är att jordägaren är Gud och att arrendatorerna är översteprästerna och fariseerna, d v s den tidens andliga och religiösa ledarskap. De har missbrukat Guds förtroende och tagit ihjäl Guds profeter och dödar sedan även Jesus. Översteprästerna och fariseerna förstår att det är dem Jesus talar om och de vill därför gripa honom, men vågar inte.

Mrs Thompson läser annorlunda. I den översättning hon utgår från, står det inte att jordägaren sänder sina tjänare, utan sina slavar. (Ordet på grekiska är δοῦλος och vad jag förstår är slav en bättre översättning än tjänare.) Detta reagerar hon på.

Vilken lat jordägare, som håller sig med slavar.

Dessutom vill han få ut pengar av en bit mark, som han inte själv arbetar på. I hennes läsning finns ingen tanke på att jordägaren skulle vara Gud. Hon läser den kontextuellt och tillämpar den därmed på situationen i Sydafrika rakt av.

Hon menar att det är precis så det går till här och nu. Jordägare, som håller sig med dåligt avlönade anställda och vill få ut något av sitt ägarskap, som de själva inte arbetat för. (Självklart är inte alla farmare i Sydafrika sådana. Men tillräckligt många är det.)

Sedan kommer det mest intressanta. Hon går ett steg djupar i ordets alla bemärkelser och funderar över vers 42b:

Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon.

Vad syftar detta på? Vad är det som är så viktigt och centralt i denna text? I en traditionell läsning, skulle svaret varit:

Jesus!

Nu tror jag inte Mrs Thompson, som är en mycket from kvinna, betvivlar detta. Men idag, säger hon något annat. Hon verkar mena att det centrala i denna liknelse, det vi människor ratat, det är marken. Själva jorden, som vingården ligger på.

Människan träter över ägande och vinst. Rovdrift som drabbar både dem som sugs ut och även den som suger ut. För även jordägaren i texten lever ju ett ovärdigt liv. Men idag, fick vi förstå, att det är jorden som drabbas värst. Som tvingas stå ut med mänsklighetens beteende.

Mitt västerländska, teologiska intellekt säger att det fortfarande är tveksamt om vi kan tolka en bibeltext så fritt. Men en annan del av mig säger: underbart! En medmänniska lyssnar till Guds levande ord, och frågar:

Gud, vad vill Du säga till oss idag. Just här, i vår situation?

Det var helt tydligt att Mrs Thompson förberett sig väl och lyssnat på många plan. Jag är glad att jag fick vara med och förstå denna liknelse på ett nytt sätt. Få tränga ner i ett djupare skikt.

Jorden, marken är central. En hörnsten. Gud har gett den en central plats. Och den är underbar i våra ögon. Vi som lever en stund på jorden bör förstå detta och behandla både den och varandra därefter.