Gentrification

Vi har varit på besök i Johannesburg. Det är en stad som jag tidigare haft svårt för. Många älskar den. Sydafrikas ekonomiska centrum. Eller ”hub”, som det heter på engelska. Johannesburg är inte huvudstad men den största staden. Den växte sig stark under guldruschen på slutet av 1800-talet. När zuluerna åker till Johannesburg, säger de eGoli.

Det är den största staden i världen, som inte ligger vid en flod, kust eller sjö. Det finns däremot många tecken på gruvdrift, framför allt en mängd slaggberg. Idag har jag fått lära mig att det också är en av de grönaste storstäderna i världen. Få stora städer har så många parker och grönytor. När vi haft besök har jag aldrig kunnat bidra med tips om vad som är värt att besöka i Johannesburg. Hellre har jag sagt:

Åk till Kapstaden.

Men nu får jag nog ändra mig. Vi fick hjälp av vår kollega, Peter Svensson, som också är utsänd av Svenska kyrkan och är stationerad i Pretoria. Han tog oss med till ett par områden, där det pågår s k ”gentrification”. Den svenska översättningen jag får fram på nätet är:

Statusförvandlingsprocess.

Här serveras mat i stora kärl.

Kortfattat handlar det om att rusta upp delar av stadskärnan. Centrala Johannesburg är oerhört nergånget och det ekonomiska centrat ligger i stället i en stadsdel som heter Sandton, lite nordväst om centrum.

Vi besökte två gentrifierade stadsdelar. Den ena heter

Maboneng Precinct

Den andra stadsdelen var

Braamfontein

Visst betyder det att fattiga lämnar och rika kommer in. Vi diskuterade denna problematik. Bäst hade ju varit om stadsdelar renoverats på ett sådant sätt att prisvärda hyresrätter finns kvar. Men detta är ett globalt problem. När stadskärnor rustas upp, blir det för dyrt för många at bo kvar.

Här handlar det ofta om helt förfallna och ibland tomma byggnader. Det känns trots allt bra att de görs i ordning.

Dessutom finns en annan aspekt. Här växer det nya Sydafrika fram. Vi såg en blandning av människor, som vi inte ser på många andra platser i Sydafrika. Det var fint.

Eftersom Peter bor i Pretoria fick vi också en tur till Union Buildings, som är imponerande. Där såg vi den stora statyn av Nelson Mandela, som avtäcktes dagen efter hans begravning, den 16 December 2013. Denna dag är helgdag i Sydafrika och kallas

Reconciliation day

Nelson Rolihlahla Mandela - framför the Union Buildings

Något blev tydligt när vi stod framför Union Buildings. När de byggdes var de symbolen för de vitas regeringsmakt. Idag är de en stolthet för alla sydafrikaner.

Både i de nyare, gentrifierade, stadsdelarna och i det gamla Union Buildings, kan det nya, blomstrande Sydafrika skymtas. Jag gillar det. Men innan jag blir helt övertygad måste jag också kunna se att denna rikedom och skönhet kommer fler sydafrikaner till del. Idag är det något som ligger långt bort och det går för långsamt att komma dit.

Det är ett skäl till att Svenska kyrkan har en person som Peter placerad i regionen. Genom hans påverkansarbete kan Svenska kyrkan, tillsammans med andra organisationer (lokala och internationella – kyrkliga och sekulära) vara med och skapa opinion för en utveckling i rikting mot större rättvisa i Sydafrika. Detta är vi en del av och därför känns det trots allt hoppfullt.