… om starka personligheter, vana vid media [som] vet hur man uttrycker sig för att röra upp och röra om.
Jag ska inte ge mig in på
att analysera det som hon själv tycker. Inte heller artikeln i DN, som jag tyckte var bra skriven. Den gav utrymme för olika personer att komma till tals. Men låt mig i allmänna ordalag fundera
över om DN’s rubrik stämmer:
Den smutsiga striden delar Svenska kyrkan
(OBS! Länken fungerar bara 21/4). Det intryck jag får, lite
på avstånd, är att det förs ganska många debatter på ganska många plan. Det är
inte helt enkelt att veta var skiljelinjerna går. Om det inte vore för det höga
tonläget och i vissa fall de insinuationer och tillmälen som haglar, är det
kanske ett friskhetstecken att det förekommer debatt och diskussion i ett
mänskligt sammanhang. Eller snarare: det finns alltid olika uppfattningar i mänskliga
sammanhang. Om debatten/diskussionen/samtalet tystnar är det illa.
Men, som jag skrivit i en
tidigare bloggpost. Det är svårt att älska! Utan att ha läst DN, förmodar jag att det är vad de
tagit fasta på. Som gör att en debatt helt plötsligt beskrivs som en strid.
Nu behöver i och för sig
inte heller en strid vara av ondo. Besjälade människor är ofta beredda att ”ta
strid” för det de tror på. Det gör jag ibland! Inget konstigt med det! Inte heller konstigt, även om det är tråkigt,
att det ibland går över styr.
Så egentligen är jag inte
ute efter att ifrågasätta vare sig debatt eller diskussion. Det är friskt! Och
kanske får vi stå ut med ett och annat övertramp. Vad jag är ute efter är något
mer: försoning!
Låt mig pröva en parallell.
Ett av Sveriges dominerande politiska partier brukar också från tid till annan
drabbas av rubriker i stil med den i DN. Det brukar då kallas för ”Rosornas
krig”. Media beskriver då på olika sätt hur skiljelinjerna går. Men sedan brukar
det lugna ner sig. Framför allt brukar det kablas ut bilder från någon
partikongress, när meningsmotståndare står, klart identifierbara, sida vid sida
och applåderar eller sjunger någon sång. (Oftast internationalen!)
När lyckas media kommer
över bilder från ett sammanhang, där företrädare för olika meningar i Svenska
kyrkan står sida vid sida och söker försoning? Det vore väl inte så svårt att
skapa? Vid kyrkomötet skulle det kunna ske. Jag tänker inte peka ut vilka det
skulle kunna vara. Läsaren får själv knåpa ihop en lista. Skulle det inte vara
bra? Jag menar att det inte behövde vara ett spel för gallerierna utan uttryck
för en äkta önskan att leva i en försonad gemenskap. Åtminstone vi som är präster i Svenska kyrkan uttrycker ju denna gemenskap
enbart genom att vara just präster i samma kyrka!
Jag ser fram emot att få slå upp Kyrkans Tidning i
höst och se ett stort uppslag, där meningsmotståndare gemensamt ber i Uppsala
domkyrka. Som ett vittnesbörd! Med bibehållna meningsskiljaktigheter. Som en
försonad mångfald.
Om någon läsare ändå undrar över vilka bloggar och nätsidor, som skulle kunna ge tips till vilka, som skulle kunna vara med på en sådan bild, kommer några länkar nedan:
och
No comments:
Post a Comment