Kyrka utan mission?

Med stor behållning läser vi tidningen ”Uppdrag mission” som ges ut av Lunds Missionssällskap. Sveriges äldsta missionssällskap. Grundat 1845.  Senast läste vi nr 2/2013. Årgång 167. Det är väl imponerande! Men den har inte alltid hetat ”Uppdrag Mission”. Förut hette den ”Hela Jorden” och den har även haft andra namn. Nåväl! Tidskriften går också att läsa på nätet. Länken kommer här.

En diskussion utbröt vid frukostbordet. Framför allt beroende på en artikel på sidan 4-5. Kajsa Ahlstrand, som innehar Prof. Gustaf Leanders professur i missionsvetenskap, vid Uppsala universitet, skriver utmanande: 

…. det går att vara kyrka utan att bedriva mission.

Lite provokativt är det allt. Kyrkoordningen säger ju uttryckligen att Svenska kyrkans församlingar ska bedriva mission. Kajsa är präst i Svenska kyrkan. Men i och för sig har hon inte sagt att Svenska kyrkan ska sluta att bedriva mission. Bara sagt, rent hypotetiskt, att det går. I sanningens namn ska också sägas att artikeln inte ifrågasätter det som många av oss menar att mission är. Kajsa skriver t ex:

Men kyrkan är fortfarande kallad och sänd i världen för att tjäna, vittna, stifta fred, lovsjunga, hela och befria.

Möjligen skulle jag säga att det visserligen är kyrkans uppgift att tjäna, vittna, stifta fred, lovsjunga men att det är Gud som helar och befriar. I vilket fall så tycks Kajsa mena att det är själva ordet ”mission” som är problemet. (Men givetvis döljer det sig bakom diskussioner om ord en diskussion om den verklighet som ordet vill beskriva).

Vi började i alla fall diskutera detta och läste då t ex det som Kajsas kollega i Lund, Mika Vähäkangas, professor i missionsvetenskap med ekumenik vid Lunds Universitet, skriver. Han menar också att begreppet mission är problematiskt:

I vissa kyrkliga kretsar har det nästan blivit ett svärord medan ordet spelar en alltmer central roll i handel och sekulära organisationer.

I ledaren verkar det som att Mika, tvärtemot Kajsa, kan tänka sig att behålla begreppet. Han frågar sig om kyrkan förlorat självförtroendet och inte tror sig ha något att erbjuda världen utanför. Vilket många sekulära organisationer menar att de har och därför använder ordet.

Jag funderar vidare och undrar hur det skulle låta på engelska: 

… its is possible to be a Church without a mission.

Nej, det skulle ju inte fungera. Men det är klart: på engelska har ordet lite andra innebörder och hur man ska översätta ordparet “bedriva mission” vet jag ärligt talat inte. Läser jag på Svenska kyrkans hemsida, den engelska varianten, hittar jag en annorlunda formulering, i det avsnitt som ansluter till kyrkoordningen:

It is in worship, education and training, diaconal ministry and mission that the Church of Sweden finds its focus.

I alla fall bidrog tidskriften till en livlig diskussion och då har väl en tidskrift fyllt sin uppgift. Samtalet om mission är viktigt och oavsett vilket ord som används är innehållet brännande. Ska vi i ord och handling vittna, berätta om vår tro? Eller ska vi hålla den för oss själva och möjligen ge våra barn möjligheter att föra tron vidare till kommande generationer? Vid frukostbordet var vi (och är fortfarande) överens om att missionen är en omistlig del av kyrkans identitet. Att överge ett ord, för att det är komplicerat, är inte att föredra. Bättre då att arbeta för att ordet får en positiv innebörd. Vilket det exempelvis har i det sammansatta ordet ”Stadsmission”. Tror vi!

Vi blev därför glada över att läsa Håkan Sunnlidens blogg, som berättar att stiftsstyrelsen i Växjö stift har beslutat ta

… kontakt med den sk missionsakademin inom stiftet för att arbeta vidare med frågor kring hur mission kan synliggöras lokalt och globalt.

Det tycker jag är kul. Jag har själv, liksom hustrun, varit med och arbetat i och för missionsakademin, så det är roligt att den uppmärksammas. Hustrun gjorde det som ansvarig för projektet ”Guds mission i Växjö stift”. Mer om detta går att läsa i projektrapporten. Länken kommer här.

Det är ett utmärkt häfte, som just hustrun sammanställt!

Håkan skriver annat viktigt också. Vi blev glada för hans bloggpost. Andra gånger har jag varit kritiskt till det Håkan skrivit. Men det är som sig bör. Denna gången tyckte jag dock att det var mycket bra!