Sunday, 19 February 2023

Brott och straff

Igår var vi på teater. Vi var på Kungliga Dramatiska Teatern – Dramaten – Sveriges nationalscen. Det vi såg var Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Boken gavs ut 1866. Uppsättningen var regisserad av Oliver Frljić är en bosnisk-kroatisk regissör. Vi kände inte till något om honom men han är tydligen en världskändis.

Handlingen är enkel. Den fattige studenten Raskolnikov mördar en pantlånerska. Han ångrar sig, anmäler sig själv till polisen och hamnar i fängelse i Sibirien. En person som finns med kring Raskolnikov är Sonja. Hon älskar honom trots att han inte känner att han är värd hennes kärlek.

Men storyn är förstås längre än så. Jag läste boken för många år sedan. Den står i vår bokhylla och omfattar 650 sidor i pocket. Den var inte direkt lättläst. Men jag uppskattade den.

Uppsättningen på Dramaten börjar med att Raskolnikov och en person till diskuterar frågan – utifrån en artikel Raskolnikov skrivit – om det är skillnad på särskilda människor och vanliga människor. Har vissa människor rätt att bruka våld, om det finns ett högra syfte? Det var omöjligt att inte tänka på Putin. Och andra mäktiga män. Efter det inledande samtalet rullas handlingen ut. I slutscenen har Raskolnikov hamnat i fängelse i Sibirien.


Det som berörde mest var scenografin. Väldigt enkel. En kal scen med enkla möbler. På något sätt blev möblerna större och större. Raskolnikovs mamma har en gigantisk gåspenna i handen, när Raskolnikov läser ett brev från henne. Ett oerhört stort stearinljus tänds mot slutet. Min tolkning var att de stora möblerna och föremålen symboliserade den litenhet som människorna känner inför samhället. Särskilt Raskolnikov, som i början betraktar sig själv som en särskild person, förminskas i relation till omgivningen. När alla till slut ryms i ett stort skåp (som står för fångenskapen i Sibirien) är det endast en person kvar utanför och det är ett barn. Det var en stark scen.

Vi köpte biljetter sent, så vi hamnade på tredje raden och satt på ena sidan. Det betydde att vi inte såg allt och det var även aningen svårt att höra alla repliker. Ibland förekom olika bakgrundsljud, för att skapa en ödesmättad stämning. Men i stort hängde vi med och är totalt sett nöjda med föreställningen.

Skådespelarna var över lag väldigt bra. Inte minst Gustav Lindh, som spelade Raskolnikov. Men bäst gillade vi scenografi och dekor. Den var stark.

Saturday, 18 February 2023

En bok jag fick

Två av mina barn såg till att jag – från alla barnen, tror jag – fick en bok, som skulle intressera mig.

Good Omens: The Nice and Accurate Prophecies of Agnes Nutter, Witch

Författare är Terry Pretchett och Neil Geimen. (Gollanz, London 1990). De är världsberömda. Vad jag förstår finns det också en serie, som bygger på boken. (Men detta har jag konstaterat efter en sökning på nätet.)

Anledningen till att jag fick boken var säkert att mycket i boken relaterar till religion och andlighet i allmänhet och Bibeln i synnerhet. Det hörs på titeln. Wikipedia förklarar omen på följande sätt:

Omen, eller järtecken, är varsel, förebud eller tecken på något, inom folktron uppfattningen att vissa händelser kan säga något om en persons framtid och kommande händelser, positiva eller negativa.

Underrubriken talar också om profetior och en häxa. Av baksidestexten framgår det vidare att det finns en antydan till Harmagedon i luften. Världen ska gå under kommande lördag och godhetens och ondskans arméer samlas inför detta avgörande slag.

Boken lånar friskt från Uppenbarelseboken men även från andra delar av Bibeln. Hur det blir med jordens undergång tänker jag inte avslöja men det dyker upp fyra cyklister och en antikrist i detta apokalyptiska skeende.

Den som inte har någon bibelkunskap med sig kanske ändå kan ta till sig handlingen men går å andra sidan miste om väldigt många referenser. Detta gäller kanske inte hela boken, då en stor del av handlingen är ren fantasy utan direkta anspelningar på den bibliska historien.

Här ska jag dock lägga med en brasklapp. Jag fick boken på engelska och hade inte riktigt energi att slå upp alla komplicerade ord (och de är många). Därför missade jag en del av de faktiska kopplingar till kyrkans värld som finns där. Exempelvis när en av huvudpersonerna – Crowley (en fallen ängel) – strider mot en annan fallen ängel och vinner med hjälp av vigvatten. Först står det endast att Crowley hanterar en flaska med någon slags farlig vätska i. Det framgår sedan att det är Holy water, förstår jag när jag läser om just den sidan men när jag läste boken – drygt 400 sidor – måste jag ha skummat just den delen.

Sammantaget är det säkert en oerhört bra bok, för den som gillar fantasy. Den har sålt i över 5 miljoner exemplar uppger det allvetande nätet. (Vilket inte kommer i närheten av Don Quijote, som ska ha sålt i 500 miljoner exemplar. Bibeln å andra sidan uppskattas ha sålt i 5 miljarder exemplar). Jag har förresten bloggat om Don Quijote och länken kommer här.

Det passar mig att ta mig igenom böcker som ger ett visst motstånd. Det är ett sätt för mig att vidga mina vyer. Ofta är det mina barn som hjälper mig att göra det.

Ikväll ska vi umgås med en annan av världslitteraturens klassiker. Då blir det Brott och Straff på Dramaten. Men denna gång alltså i form av teater. Eventuellt återkommer jag med ett blogginlägg om uppsättningen.

Sunday, 12 February 2023

Inte vilken ryggsäck som helst

Under helgen har jag varit i Hudiksvall. Väl mottagen av Olle Alkholm, som är pastor i en av de två församlingar i staden som tillhör Equmeniakyrkan. Spännande att det finns två. Men förklaringen är att den ena är baptistförsamlingen och den andra missionskyrkan.

Det har varit ekumenisk bibelhelg och igår, lördag talade jag om Bibeln i Världen och Bibeln i Sverige. Idag har jag predikat i Jakobs kyrka, som tillhör Svenska kyrkan. Församlingen heter Hudiksvallsbygdens församling. En fjärde församling i Hudiksvall som finns med i Hudiksvallskristna råd. Det är Höglidenkyrkan, Pingst Hudiksvall.

Detta är de församlingar som ligger inne i stan. Sedan finns det ytterligare fyra församlingar runt om Hudiksvall, som är med i rådet. Det är Enångers-Njutångers församling (Svenska kyrkan), Forsa-Högs församling (Svenska kyrkan), Jesu Hjärtas katolska kapell i Enånger (som hör till katolska församlingeni Gävle) och Rogsta baptistförsamling (Equmeniakyrkan).

Det har varit en välorganiserad och inbjudande helg. Hudiksvall är en vacker stad och solen sken i lördags över Bottenviken, där många passade på att åka skridskor, pimpla eller bara promenera. Vi såg till och med några isjakter.

Hudiksvalls historia är dagsaktuell. Enligt wikipedia har staden härjats av flera bränder. Den mest allvarliga 1721 som anlades av ryssarna. Det hänger också en kopia av en rysk kanonkula bredvid predikstolen i kyrkan. Som en påminnelse. Annars är staden känd som Glada Hudik. Igen enligt wikipedia ett begrepp myntat under 1800-talet. Ett uttryck för träpatronernas livliga fester. Steget från kanonkula till patroner är ju inte så långt.

Jag stod inte i predikstolen när jag predikade men
ville ändå fotografera kanonkulan. Tankeväckande!

Men hur var det nu med ryggsäcken? Jo, kyrkoherden i Svenska kyrkan hade hittat den bland sina många ryggsäckar och tyckte att jag borde få den eftersom den har Svenska Bibelsällskapet skrivet på ryggen. Tack för det, Björn (på fotot tillsammans med Astrid, en av de andra prästerna). Det är visserligen vår gamla logotype men det överlever jag.

Som någon kanske uppfattat använder jag gärna begreppet kolportör när jag är ute och reser.  SAOL ger ett par betydelser men jag känner (nästan) igen mig i denna ...

... kringresande person med uppgift att sprida eller försälja religiös litteratur samt verka som religiös talare; skriftspridare; ofta äv. (utan tanke på försäljningsverksamheten): religiös folktalare (utan högre bildning), kringresande predikant.

Etymologiskt betyder ordet egentlig den som bär vid halsen. Collum är latin för hals och portare betyder bära. Så det är helt i sin ordning med en ryggsäck.

Nu ar jag lyckligt hemkommen och ser tillbaka på en trivsam helg med stort engagemang både under gårdagens föredrag och i samband med dagens ekumeniska högmässa. Så många som ville samtala om Bibeln i allmänhet och Bibelsällskapets arbete i synnerhet. Under kyrkkaffet kom en bibeläventyrare som jag känner och undrade om vi inte kunde visa några saker ur Bibeläventyret för alla de människor som fanns där. Det gjorde vi och det var riktigt roligt. Hudiksvall är en ort där det finns aktiva instruktörer. Glädjande!

Monday, 6 February 2023

Över hundra språk i Bibelbutiken

Utöver svenska, de nationella minoritetsspråken inklusive urfolksspråk, svenskt teckenspråk och andra, inhemska språk som talas i Sverige men inte har status som nationella minoritetsspråk, finns ju otaliga språk i vårt land. Det rör sig om människor som flyttat till Sverige från andra länder – av olika skäl. Det kan också vara svenskar som av någon anledning har ett annat språk som modersmål. Eller någon som tillfälligt är på besök. Ja, anledningarna kan skifta.

Svenska Bibelsällskapet har ett ansvar även för att Bibeln ska bli spridd och tillgänglig på dessa språk. Vi har inte översättningsansvar, för det sköter andra bibelsällskap och andra översättningsorganisationer. Men vi tillhandahåller biblar på många av dessa andra språk. Långt ifrån alla. Det finns drygt 7 000 kända språk i världen. Vi har biblar eller bibeldelar på över 100 språk. En droppe i havet men i alla fall något. Idag går ju många bibeltexter att nå på nätet men det är ändå något visst att hålla i en bibel i bokform.

Den som ofta läser det jag skriver eller lyssnar till mig vet att jag brinner för bibelöversättning. Det är en del av det som kallas för inkarnationen. Att Gud blir människa. Jag menar att inkarnationen är en slags översättning. Av Gud till oss. Till sin skapelse. När Bibeln översätts till ytterligare ett språk läggs ännu en nyans till i bilden av Gud och Guds tilltal till oss. Därför blir jag stolt och glad när jag ser alla biblar i vår butik. Titta gärna på vårt populära bibelpaket. Länken är här. De tio vanligaste språken.



Sunday, 5 February 2023

Fler språk att översätta Bibeln till

Det finns ju ett antal språk i Sverige, som är inhemska språk men inte har ställning som nationella minoritetsspråk. Ett sådant är älvdalska. På Älvdalens kommuns webbplats står det att läsa:

Älvdalskan talas idag av upp emot tretusen personer, framför allt i Älvdalens socken i norra Dalarna. Denna språkliga varietet har traditionellt räknats som en svensk dialekt. Idag betraktas älvdalskan av många som ett eget nordiskt språk.

Som jag förstått det har man drivit frågan om att även detta språk ska betraktas som ett nationellt minoritetsspråk. Staten har sagt nej men Europarådets expertkommitté menar att det borde betraktas som ett minoritetsspråk. Delar av Bibeln är översatt till älvdalska men det är inte Bibelsällskapet som har gjort denna översättning.

Falukuriren skrev om detta 2013 och den som har gjort översättningen är Lars Steensland. Han har också en egen webbplats där han berättar mer. Vi säljer inte denna översättning i Bibelbutiken. Jag ser inte heller att den går att köpa på något annat ställe. Däremot går det att låna evangelierna på olika bibliotek. Johannesevangeliet heter

Juanneswaundsjila

Delar av Bibeln finns också på gutamål. Det är något annat än gotländska. Jag läser på Sveriges Radio P4 Gotlands webbplats att de fyra evangelierna finns översatta till gutniska. Artikeln är från 2014. De skriver:

Det är Sven Håkansson i Göteborg som ligger bakom det arbetet. Bibelns Matteus-ord till exempel om Jesus födelse blir på gutamål en berättelse om "någle austarländske stjänntöidrar".

"Vör har set hans stjännu ga upp u vör kummar för ti hyll´n. När kungg Herodes håird de blai han oroen, u hail Jerusalem ú. Han sambled all fålkes yvastprästar u skriftlerd u fråged dum var Messias skudd föides pla."


Bibeltexter på mormål
, som talas i Mora, säljer vi i alla fall i Bibelbutiken. Boken innehåller evangeliebokens texter.


Det finns fler varieteter som är mer än dialekter. Exempelvis i halländska Träslövsläge där man pratar läjesboa. Jag kan dock inte finna att någon bibeltext finns översatt.

Utgångläget för mig är att alla ska kunna läsa Bibeln på sitt hjärtas språk. Sedan är det förstås en fråga om tillgång till översättare och ekonomiska resurser. Men oavsett det är det viktigt. Och det är uppmuntrande när människor känner sig besjälade av att översätta Bibeln till nya språk.

Friday, 3 February 2023

Bibeln på svenskt teckenspråk

Tvärtemot vad man skulle kunna tro är inte svenskt teckenspråk ett nationellt minoritetsspråk. Förklaringarna kan vara flera. Vissa beslut säger att det i första hand ska ses som ett kommunikationsmedel för personer med hörselnedsättningar. Jag har också hört förklaringen att det inte går i arv från föräldrar till barn. I språklagen som kom 2009 jämställs visserligen svenskt teckenspråk med de nationella minoritetsspråken. Skyddet är dock inte lika omfattande.

Ur ett bibelöversättningsperspektiv är det dock lika viktigt att arbeta med detta språk. Någon undrade häromdagen om inte de flesta teckenspråkiga ändå kan läsa i en vanlig bibel. Jo, så är det nog. Men de kan inte höra Guds ord som en hörande kan. Och svenska är inte deras hjärtas språk. Det är på svenskt teckenspråk de kommunicerar och ska de nås av Guds tilltal så är det ju rimligt att det sker genom teckenspråk.

Hela Bibeln finns endast översatt till ett teckenspråk i världen och det har skett i USA. Till svenskt teckenspråk drev Svenska Bibelsällskapet ett översättningsarbete mellan 1997 och 2007. Då översattes exempelvis Markusevangeliet, halva apostlagärningarna och en hel del texter ur kyrkoåret. Det går att läsa mer via denna länk.

Det finns också en bok om projektet som heter "Och Ordet blev tecken". Den går att köpa i Bibelbutiken. Länken är här.

För något år sedan gjorde vi en förstudie där vi undersökte om vi skulle kunna starta ett nytt projekt och fortsätta med fler bibeltexter. Jag hoppas att vi ska kunna det men det är kostsamt och vi vill att ett nytt projekt ska ha förutsättningar att bli långsiktigt hållbart. Läs mer här.

Det som är viktigt att förstå är att det är en enormt stor skillnad på tecknad svenska och svenskt teckenspråk. Tecknad svenska är när någon översätter svenska ord för ord. Svenskt teckenspråk har en helt egen uppbyggnad. När Bibeln översätts till svenskt teckenspråk skapas en översättning som personer kan hålla sig till när de ska teckna en bibeltext. Den som översätter utgår från Bibel 2000, då det inte är många teckenspråkiga som också har exegetisk utbildning på den nivå som krävs för att kunna översätta från grekiska eller hebreiska. Däremot kommer exegeter in i efterhand och går igenom översättningen så den stämmer överens med grundtexten. 

Det var roligt att läsa vad Svenska kyrkans ärkebiskop, Martin Modéus, sa till tidningen Händer i kyrkan, innan han installerades.

- Hur kan Svenska kyrkan bidra till att fler bibeltexter blir översatta till svenskt teckenspråk?

- På något sätt är det ju egentligen bara att göra det, för det är viktigt.

Det låter hoppfullt.

Thursday, 2 February 2023

Bibelöversättning på övriga nationella minoritetsspråk

Utöver samiska språk eller varieteter finns dessa nationella minoritetsspråk i Sverige: finska, meänkieli, romani och jiddisch. Även här är det viktigt att det finns bibelöversättningar. Finska arbetar vi inom Svenska Bibelsällskapet inte med, eftersom det finns ett bibelsällskap i Finland som har det ansvaret. Men däremot är vi delaktiga i en översättning till meänkieli. Som ju är en slags finska, närmare bestämt tornedalsfinska.

Senare i vår kommer jag att åka till Finland och träffa anställda vid det finska bibelsällskapet. En fråga jag då vill tala om är hur de ser på denna översättning. Tornedalsfinska talas ju även öster om Torneå älv. Om jag förstått saken rätt betraktas det på finska sidan som en dialekt av finska – inte ett eget språk. Men i Sverige är det en annan sak och det beror säkert på den assimileringspolitik som förts. Staten har också tillsatt en utredning som heter Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset. På webbplatsen går följande att läsa:

Sannings- och försoningskommissionen ska utreda kränkningar och övergrepp mot tornedalingar, kväner och lantalaiset till följd av 1800- och 1900-talens assimileringspolitik.

(Kväner eller lantalaiset är det folk som talar meänkieli men i en dialekt som skiljer sig från tornedalingarna.)

Detta tillsammans med det faktum att tornedalsfinskan har utvecklats åt ett annat håll än dialekten i Finland och att de därmed i vissa stycken skiljer sig från varandra, motiverar att en egen bibelöversättning tas fram. År 2000 publicerades de fyra evangelierna på meänkieli. De finns att köpa i Bibelbutiken. Länken kommer här.

När det gäller de olika varieteter som ryms inom romanispråkgruppen ser det annorlunda. Som jag skrivit tidigare har exempelvis Svenska kyrkan översatt sin kyrkohandbok till fyra varieteter: kalderash, kaale, lovari och resanderomani. Men några heltäckande bibelöversättningar finns inte, vad jag vet, till något av dessa språk. Vi säljer Nya testamentet på lovari, men jag vet inte om hela Bibeln är översatt till lovari. En utmaning är att romer finns över hela världen och de olika varieteterna fått väldigt olika stavningsregler, beroende på i vilket land de funnits. Svenska Bibelsällskapet har copyright till endast en bibelbok och det är Ruts bok, som översattes till Kalderash för åtminstone 40 år sedan. Men den finns att köpa på bibelbutiken även den. Länken är här.

Helt klart behöver mer göras vad gäller de romska språken. Men där behövs samordning inom United Bible Societies och andra bibelöversättningsorganisationer, så att inte varje organisation jobbar i sitt hörn. När jag söker på nätet ser jag att Wycliffe Bible Translators arbetar med frågan i Rumänien. Men frågan är om alla i Sverige förstår just denna form av romani. Jag måste erkänna att mina kunskaper på detta område är kraftigt begränsade.

Så finns ytterligare ett nationellt minoritetsspråk och det är jiddisch. Institutet för språk och folkminnen bedömer att det finns 250-1500 personer i Sverige som talar jiddisch. Den hebreiska bibeln (i stora drag detsamma som kristna kallar för Gamla testamentet) finns översatt till jiddisch. Men hur är det med Nya testamentet? Det vet jag inte och jag har heller inte någon uppfattning om behovet. Enligt läroplanen ska alla barn lära sig om Nya testamentet i den svenska grundskolan men det kanske räcker att det sker på svenska? Svenska Bibelsällskapet har i vart fall inga planer på att dra igång en översättning av Nya testamentet till jiddisch.

Ja, som synes finns det en viss utvecklingspotential när det gäller mina kunskaper runt nationella minoritetsspråk. Har jag i denna bloggpost skrivit något som inte stämmer tar jag gärna emot synpunkter.

Wednesday, 1 February 2023

Urfolksspråk

Som jag tidigare skrivit är bibelöversättning till de nationella minoritetsspråken en viktig del av Bibelsällskapets arbete. Precis när jag började som generalsekreterare hösten 2019 hade arbetet med att översätta Bibeln till nordsamiska slutförts. Det är den samiska varietet som talas av flest människor. Runt 20 000 tror jag det är. Dessa bor i Norge, Sverige och Finland, så arbetet var ett samarbete mellan bibelsällskapen i dessa tre länder, även om Svenska Bibelsällskapet kom in ganska sent i processen. När Biibbal 2019 var klar hade det gått en bra bit över 100 år sedan förra gången översattes till nordsamiska.

Nu pågår arbete med översättning till lulesamiska och sydsamiska. Det är betydligt färre som talar dessa språk. Mellan 500 och 1000 personer behärskar sydsamiska. Och några fler lulesamiska, om jag har förstått saken rätt. Det innebär en stor utmaning när det gäller att få tag på översättare. Att få tag på någon som är utbildad exeget (bibelvetare) och kan sydsamiska, är ännu svårare. Därför tillämpas en delvis annorlunda metod. De som översätter utgår från den norska texten från 2011. Sedan återöversätts den sydsamiska texten till svenska – ord för ord. Detta görs för att en exeget, som inte kan sydsamiska, ska säkerställa att översättningen stämmer med grundtexten. Med andra ord är det ett tidskrävande arbete. 2024 ska Nya testamentet på sydsamiska vara klar. Då är det en så kallad editio princeps, första utgåvan av Nya testamentet på sydsamiska. Det blir stort att få vara med om det.

Arbetet med lulesamiska sker på samma sätt. På lulesamiska finns en äldre bibelöversättning från 1903. Hundra år efter den kom en ny översättning av Nya testamentet. Nu arbetar vi med Gamla testamentet. Det ska vara klart under senare delen av 2020-talet. Det är Svenska Bibelsällskapet som har ansvar för detta översättningsprojekt. Men vi samarbetar med Det Norske Bibelselskap, Den norske kirke och Svenska kyrkan. (Samma gäller sydsamiska, men där har det norska bibelsällskapet huvudansvaret.)

Det finns också fler urfolksspråk bland de samiska varieteterna. Umesamiskan talas av väldigt få men det är desto fler som skulle önska att det fanns fler bibeltexter översatta. Den första bibelöversättningen på samiska från 1755 var förmodligen en umesamisk översättning. Vi hoppas att det i framtiden ska finns möjlighet att göra något även på detta område. Sedan finns också andra varieteter, som exempelvis pitesamiska.

De samiska språken eller varieteterna är nationella minoritetsspråk i Sverige men mer än så. De är också urfolksspråk. FN har utnämnt 2022–2032 till ett decennium för urfolksspråk. På Sametingets webbplats går det att läsa vad ett urfolk är:

Etniska grupper som är de ursprungliga eller först kända invånarna i ett visst geografiskt område, kallas ofta urfolk eller ursprungsfolk (indigenous people) till skillnad från grupper som bosatt sig i eller koloniserat området under modern historisk tid. Därtill ska urfolken ha behållit traditioner och kulturella särdrag som associeras med landområdet, naturen och klimatet. 

När jag var 7 år flyttade vi till Bårjås (Porjus) och där gick jag lågstadiet. Det känns som om en cirkel sluts när jag nu får vara med och främja bibelöversättningsarbete till flera samiska språk. Under åren 1967-70 blev vi på olika sätt inbjudna i samernas liv och det är goda minnen som jag värdesätter.