Europa – en fästing

Egentligen heter det Fästning Europa och var ett begrepp som användes under andra världskriget. På senare tid har det kommit att användas för att beskriva ett alltmer slutet Europa, som inte tar emot flyktingar på samma sätt som förut.

Men Fästing Europa. Vad får jag det ifrån? Jo, jag köpte en bok av Jayne Svenungsson i Bibelbutiken. Den heter

Den profetiska rösten. Om teologins otidsenliga uppdrag.

Det är i själva verket den föreläsning hon höll vid mottagandet av Per Beskows pris den 5 maj 2014. På sidan 5 skriver hon om ett alltmer slutet Europa men det måste ha smugit sig in ett stavfel, för det står faktiskt fästing Europa.

När jag mediterar över det är det ju inte helt fel. Idag pågår en diskussion om svenskt bistånd. Vissa anser att det borde sänkas. Men verkligheten är den att det går större penningströmmar från södra halvklotet till Europa än tvärtom. Så på sätt och vis kan en materiellt sett rik världsdel som Europa betraktas också som en fästing. Som livnär sig på en annan varelse.

Jayne Svenungsson skriver om Marx och Derrida utifrån en Derridas bok: Marx spöken. Både Derrida och Marx hade judiska rötter. Derrida menar att det finns en profetisk röst hos Marx, som Svenungsson sedan gräver vidare i. Hon hamnar hos profeterna Jeremia och Jesaja. Men där hajar jag till, när hon skriver att det profetiska kallet utgör …

… den kritiska rösten som inifrån det rådande systemet visar på dess brister i namn av en rättvisa som inte låter sig inskränkas till systemet ifråga.

I mitt eget avhandlingsarbete, som handlade om den profetiska rösten hos Sydafrikas Kristna Råd, SACC, utgick jag från en tankefigur att de gammaltestamentliga profeterna antingen stod utanför systemet, som t ex Mose, eller inuti, som exempelvis Natan. Har inte Jayne Svenungsson läst Walter Brueggemann, tänkte jag. För det är från honom jag fått den idén. Men det hade hon, för han citeras på sidan efter. Men inte just om detta. 

Det var i alla fall uppiggande att läsa denna tunna bok, som endast består av 24 sidor. Jag saknar en utblick till Sydafrika, när hon skriver om sina upplevelser av den tid som präglades så starkt av Berlinmurens fall. Samtidigt som die Wende sker ju en annan vändning i just Sydafrika.

Utmanad blir jag också av hennes önskan att återerövra det teologiska språket. Hon verkar mena att våra ord är en viktig del av den profetiska rösten. Det är viktigt att lyfta fram, när många skapar en dikotomi mellan ord och handling, som om det ena är bättre. Poängen är väl att båda behövs men måste stämma överens.

På sista sidan skriver Jayne Svenungsson om den teologiska insikten ”att Guds rättvisa alltid överskrider mänskliga ordningar”:

Kanske är det just här vi finner den viktigaste insikten i det över två tusen år gamla arv som profeterna lämnat efter sig. Att det finns en högre rättvisa i vars namn människans frihet kan hävdas gentemot det som söker förminska eller förtingliga henne; att historien i varje ögonblick är redo att ställas till doms inför en instans som inte kan reduceras till historien själv.

Jag skulle tillägga att det också – och nu i än högre grad – gäller hela skapelsens frihet. För människan beter sig sedan lång tid som en fästing i förhållande till den planet som hon borde ta hand om.