Äldre - en resurs!

Den kommunala beredskapsplanläggningen måste alltså syfta till, att de äldre engageras och tillåts ta del i arbetet. Inte minst genom sina erfarenheter är de äldre i sig själva en resurs att räkna med.

Denna vårliga lördagsförmiddag, när vi ätit vår frukost, skulle jag leta efter ett dokument i en pärm och fick syn på ett annat. Ja, det blir ju ofta så, när gamla pärmar tas ner från bokhyllan.

Här rivs den gamla brandstationen, för att ge utrymme för bostäder. Det
ljusgröna huset till höger är det hus vi idag bor i.

Den mening som citeras ovan låter i mina öron som oerhört aktuell. Men jag skrev den tillsammans med en kollega våren 1984. Vi gjorde vapenfri tjänst och var placerade på socialförvaltningen i Uppsala kommun. Första terminen tjänstgjorde jag på Valsätraskolan och Folke Bernadottehemmet i Uppsala. Då arbetade jag som elevassistent. Mot slutet av terminen minns jag att kommunens beredskapsinspektör, Hans Bäckander, kom till en samling för alla vapenfria värnpliktiga. Frågan var om någon ville ta på sig uppdraget att göra en utredning om hur väl rustad kommunens äldreomsorg var inför en eventuell beredskapstid. Vi var två som anmälde vårt intresse. Arne och jag. Det resulterade i rapporten:

Äldreomsorg i Beredskapstid.
Analys av resurser inom socialdistrikt 1 med kommentarer.
Arne Åhman och Anders Göranzon

Under en termin fick vi vår arbetsplats på brandstationen (ett kvarter från min nuvarande bostad). Vi gjorde intervjuer bland de äldre, skickade ut en enkät till alla vårdbiträden och besökte vårdboenden. Vi mätte ytan på skyddsrummen och räknade på hur många äldre som skulle kunna tas emot på landsbygden, vid en eventuell evakuering. 

Det som ändå är genomgående var hur mycket vi lyssnade på de äldre. Vi skriver:

Dessutom har vi hos flera äldre /…/ mött en vilja att bereda plats åt andra äldre, även om det skulle innebära att de fick dela rum (sid 19).

Fascinerande. I enkäten fanns en öppen fråga om vilka som skulle prioriteras vid en eventuell evakuering. Där har ett vårdbiträde svarat:

Jag kan inte sätta mig in i den situationen. Hur prioriterar man människor (sid 17).

Jag minns att jag då tyckte att vi planerade för en situation som förmodligen aldrig skulle inträffa. Det vi nu upplever med Corona-pandemin är ju inte ett krigstillstånd men ändå en samhällelig kris. Samma frågor: hur kan vi hjälpa varandra? Hur prioriterar vi i ett skarpt läge? Hur ser vi på de äldre?

Jag undrar vad vår utredning ledde till och om något av det vi skrev gav avtryck på något sätt. Om inget annat togs till vara, skulle jag vilja att just de sista meningarna iakttogs:

”Den kommunala beredskapsplanläggningen måste alltså syfta till, att de äldre engageras och tillåts ta del i arbetet. Inte minst genom sina erfarenheter är de äldre i sig själva en resurs att räkna med” (sid 27).