Må Din väg gå Dig till mötes

Den 16 juni firade hustrun och jag vår 35:e bröllopsdag. Sedan länge hade vi bestämt att uppmärksamma detta, genom att vandra en sträcka av pilgrimsvägen El Camino. För den som inte känner till vad El Camino är, kommer jag att återkomma till just detta i mina följande bloggposter. I skrivandes stund är vi lyckligen återbördade till Sverige och jag kommer därför att beskriva tid som redan förflutit. Tanken på att blogga under själva vandringen avfärdade jag på ett tidigt stadium.

Själva bröllopsdagen firade vi högmässa i vår vigselkyrka – Birgittakyrkan i Kalmar. Om detta har jag skrivit i en tidigare bloggpost. Det gjorde vi alltså den 16 juni i år. Att församlingen då valde att högtidlighålla Act Svenska kyrkan har en viss betydelse för hur jag väljer att förstå min inre vandring. Om detta vill jag skriva i denna bloggpost. 

Resan för min del började alltså i Skånes mitt. Här är monumentet,
som kallas Mittelen. Om det har jag skrivit i en tidigare bloggpost.

Jag vill också beröra att jag dagen efter, den 17 juni, åkte till Höör, för att vara med på avdelningsdagar. Det innebär att alla anställda vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut, som är en avdelning inom kyrkokansliet, samlas för överläggningar. Dessa ägde rum på Stiftsgården Åkersberg, i Lunds stift. 

Avdelningsdagarna var mina näst sista. Jag ska även vara med i augusti. Då gör jag mina allra sista arbetsdagar som anställd vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut. De äger rum 14-16 augusti och den 19 augusti tillträder jag som generalsekreterare för Svenska Bibelsällskapet. 

Sedan min prästvigning i Luleå Domkyrka den 17 januari 1987 har jag varit anställd i Svenska kyrkan i stort sett oavbrutet. Den enda luckan var, när jag hösten 2006 – sedan vi kommit hem från vår första gemensamma tid i Sydafrika – arbetade inom hemtjänsten i Kalmar kommun under tre månader. I övrigt har jag varit anställd i olika församlingar och på nationell nivå. Från och med den 19 augusti kommer jag att vara tillsvidareanställd i ett annat sammanhang. Det är spännande.

Det var därför en mångbottnad känsla, när jag på förmiddagen den 18 juni tog på mig min ryggsäck och mina vandringskängor och sa hej då till arbetskamraterna – på Stiftsgården Åkersberg. Alla önskade mig lycka till. Den sista hälsningen fick jag, när vår rektor, Kenneth Nordgren, sträckte sig ut genom fönstret och ropade:

Må Din väg gå Dig till mötes

Det är klart att det handlade om själva vandringen men jag tolkade det som en välgångsönskan också inför min framtida livsvandring, in i nya arbetsuppgifter.

Under vår konkreta vandring i norra Spanien har jag tänkt mycket på det nya. Och insett att mitt mångåriga engagemang inom Svenska kyrkans internationella arbete också kommer att förändras. Svenska Bibelsällskapet är en insamlingsorganisation, liksom Act Svenska kyrkan. Bibelsällskapet arbetar självklart med bibelarbete i Sverige men ingår också i ett världsomspännande sammanhang, genom United Bible Societies. Arbetet med Bibeln i centrum sker på ett holistiskt sätt. Därför erhålls också Sida-bidrag, för en del projekt, som Bibelsällskapet är med och finansierar. Det centrala i allt arbete är att bidra till att Bibeln blir översatt, känd, tillgänglig och använd. Detta kan ibland innebära deltagande i projekt för att öka människors läskunnighet, något som även bidrar till att människor får makt över sina egna liv i en vidare bemärkelse. I Syrien används Bibeln i projekt som handlar om traumabearbetning.

Självklart kommer jag att finnas kvar i Svenska kyrkan och som vanligt fira min söndagliga högmässa, i den församling som hustrun och jag kallar vår. Att bidra till Act Svenska kyrkan i kollekten och på andra sätt är också något jag fortsätter med. Men det är ett annat internationellt sammanhang som blir mitt huvudsakliga fokus. Om jag tidigare har åkt runt i landet och berättat om Svenska kyrkans engagemang internationellt, blir det i framtiden bibelbesök i Bibelsällskapets regi.

Mina tankar under pilgrimsvandringen längs El Camino handlade mycket om detta. Om att jag kommer att lämna utbildningsinstitutet och engagemanget genom Svenska kyrkan i internationella sammanhang. Och att jag inte längre kommer att ha Svenska kyrkan som arbetsgivare.

På ett sätt väntar ett större sammanhang. Bibelsällskapet är en ekumenisk organisation. Bland huvudmännen finns kyrkor och samfund, såväl som huvudmän, som inte är kyrkliga. Exempelvis utser även Sveriges regering en representant i huvudmannarådet. Svenska Bibelsällskapet, som bildades 1815 är också något äldre än Svenska kyrkans internationella arbete, som tog fart, när Svenska kyrkans mission bildades 1874. Svenska kyrkan är dock en av huvudmännen för Bibelsällskapet, så på olika sätt kommer jag säkerligen att finnas med i olika sammanhang inom Svenska kyrkan – men med ett annat uppdrag.

Dessa aspekter har alltså legat med som en klangbotten under pilgrimsvandringen. Och min önskan är verkligen att min (okända) väg går mig till mötes.