Rötter, köl och underarbete

Carina, Tina och Annette sjunger slutpsalmen, d v s Sv Ps 17, som
passar bra i Skara: Ge Jesus äran!

Helgen har tillbringats i Västsverige. Dels hos sonen. (Min son sjömannen, som jag bloggade intensivt om för några år sedan, under utbildningstiden. Som nu har blivit min son överstyrmannen.) Dels i Skara på diakon-och prästvigning. Det var två som vigdes till präster: Annette Börjesson och Tina Haettner Blomquist och en som vigdes till diakon: Carina Björklund.

Det som gjorde starkast intryck på mig i Skara skedde före själva vigningsmässan. Vi som skulle medverka (jag representerade Svenska kyrkans utbildningsinstitut) skulle vara på plats i domkyrkans krypta, under högaltaret, klockan 10. Där skedde en enkel information om det praktiska. Sedan bad vi morgonbön och därefter anbefalldes enskild bön. Vi satt i tystnad under en halvtimme. Biskopen, kandidaterna, assistenterna och några till. Så befriande. För mig blev det en påtaglig bild av bönen som de rötter, som gör att trädet kan stå upprätt. Det förstärktes av att vi befann oss i kryptan, under domkyrkan.

Ytterligare en dimension lades sedan till trädmetaforen, när kollekten gick till föreningen Senapskornet, som har som främsta uppgift att stötta

Kwazamokuhle Diaconic Centre

i Sydafrika. Det är det sydöstra stiftet i den lutherska kyrkan, Evangelical Lutheran Church in Southern Africa (ELCSA), som där bedriver diakonalt arbete. Tillverkning av korgar, pärlarbeten, oblatbageri, verkstad för liturgiska kläder och mycket annat gott arbete sker på Kwazamokuhle. Det ger arbetstillfällen till framför allt kvinnor. Oblatbageriet drar väldigt mycket ström och därför samlas nu pengar in till solceller.

Om Du vill vara med och stötta projektet finns ett swishnummer:

123 105 32 22

Märk gåvan: solceller.

På detta sätt kan vi vara med och bidra till att en annan kyrka, som vi har en långvarig kyrkorelation med, får växa. Bidra till att människor får växa. Senapskornet – det minsta av alla frön, säger Jesus. Ja, det går att läsa mer om vad Jesus säger enligt Markus 4:30-32

Vad skall vi likna Guds rike vid? Vad skall vi använda för bild? Det är som ett senapskorn, som är det minsta av alla frön här på jorden när man sår det, men när det har såtts skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.

Den lutherska kyrkan i södra Afrika är en av våra äldsta kyrkorelationer. Och även om det är just Skara stift som har en vänstiftsrelation med det sydöstra stiftet, där Kwazamokuhle ligger, så är relationen med hela ELCSA en angelägenhet för hela Svenska kyrkan. Ett sätt att gestalta denna relation, som startade 1876, är att vara med och stötta solcellsanläggningen i oblatbageriet.

Solen njöt jag också av hos sonen, i lördags, när det var dags för underhållsarbete på den båt, som är sonens bostad. Så viktigt det är med underhållsarbete. Blir inte underarbetet rätt, så kommer färgen att flagna och fukt tränga sig in. Vi skrapade och putsade.

Min förhoppning och tro är att vi också, vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut, fått vara med och bidra till att de som denna och nästa helg vigs till tjänst i Svenska kyrkan, samt de andra som utbildas för andra tjänster i vår kyrka, får ett bra underarbete, att bygga vidare på.

Det är på samma sätt som det var med förberedelsen inför förmiddagens vigningsmässa. För att fortsätta det nautiska bildspråket kan vi beskriva bönen som kyrkans köl. När kölen är djup och stadig, kan kyrkan sätta många segel, så att andens vind kan blåsa kyrkan i rätt riktning.

Med andra ord är jag glad för en helg som innehållit både bön och arbete. Som det heter på latin:

Ora et labora.