Manhattan Transfer – live

Mitt i flyttbestyren passade hustrun och jag på att gå på konsert i Uppsala Konsert och Kongress. Manhattan Transfer. Vilka sångare. Tillsammans med tre mycket professionella musiker.

De som sjunger heter Alan Paul, Janis Siegel, Cheryl Bentyne och Trist Curless. Den sistnämnde har bara varit med något år. En av grundarna, Tim Hauser, dog och tydligen ville gruppen leva kvar. Förstår jag det rätt är Manhattan Transfer en grupp som kommer att bestå. Kul!

En fantastisk kväll fick vi vara med om.

Vi fick inte höra alla deras hits. Jag saknade Java Jive och framför allt Operator. Men de hade med Tuxedo Junction och Route 66. Och när de mot slutet sjöng Birdland, då steg temperaturen i lokalen något enormt.

Det finns egentligen inte så mycket att säga. Enormt professionella människor, alla sju. Som musicerade med stor glädje. Hur kan människor sjunga scat song på detta detta sätt? Jag begriper inte. Pianisten, basisten och trummisen var som sagt även helt enastående.

Nejlikor är i vanliga fall inte min favoritblomma.
Men det går ju göra ett undantag!

Som grädde på moset fick jag med mig ett minne hem. När vi gick ut från konsterlokalen fick jag se de fyra sångarna uppe på en slags loftgång. Jag började applådera och då kastade Janis Siegel ner den blomsterkvast hon just fått – till mig! Hon var nog (tillsammans med Trist Curless) den som sjöng bäst – åtminstone denna kväll. Så nu står dessa blommor i en vas hemma hos oss i Alsike.