Berget eller Brunne(n)

Maria Ludvigsson är ledarskribent i Svenska Dagbladet (SvD). Härmodagen skrev hon under rubriken:

Vem begriper Svenska kyrkan?

Hon är kritisk mot Svenska kyrkans ledning. Kritiken är två-delad, även om hon levererar den i tre punkter. Den riktar sig mot tankar som ledningen för Stockholms stift gett, enligt henne, har. Att på olika sätt ge utrymme för människor som inte är kristna, att vid behov kunna använda Svenska kyrkans lokaler. Dels tar hon upp reaktionerna som kommit av att ledningen för Stiftelsen Berget konverterat till den Romersk Katolska Kyrkan. En rad som summerar det hela lyder:

VARFÖR uttrycker man "vrede, sorg, besvikelse, chock, förstämning" när en ekumenisk reatretgårds ledning konverterar till en annan kristen kyrka, men ler menlöst när en biskop gladeligen hänger över kristna symboler i en kyrka, eller domprost hävdar att ekumenik är att söka synkretism??

Det är mycket i den meningen som inte stämmer särskilt bra. Mig veterligen har inte domprosten i Stockholm, Hans Ulfvebrand hävdat att ekumenik är att söka synkretism. Det är en tolkning som görs ibland. Som jag ser den är den felaktig.

Finns det en strid i Svenska kyrkan mellan en grupp som vill utveckla religionsdialog mot ett håll som möjligen rent epistemologiskt, skulle kunna dra åt det synkretistiska hållet och en annan grupp som tydligare fokuserar på Kristus som den enda vägen till Gud och därmed blir mindre öppen?

Min bedöming är att denna spricka finns. Framför allt som en teoretisk konstruktion. För rent argumentationsmässigt går det att konstruera dessa stereotypa förhållningssätt. Sedan lever den vidare i våra stereotypa bilder av varandra som personer av kött och blod. Men är det säkert att det verkligen ser ut så i verkligheten? Är vi kristna så enkelspåriga? Jag tror inte det. Det finns säkert de som drar åt det enda eller det andra hållet i min dualistiska beskrivning. Men jag tror inte så många skulle känna sig hemma i min beskrivning. De flesta av oss vill att vi själva får stå för beskrivningen av vilka vi är och vad vi står för.

Vi behöver inte välja mellan Berget och Brunnen som symboler för mötet med Gud. Jesus själv besöker både berg och brunnar.

Frågan är hur vi möter varandra i samtal om de skillnader som de facto finns. Det finns två huvudmetoder, enligt mitt sätt att se det:

Dialog eller Debatt.

Återigen använder sig ju Jesus av båda. (Och dessutom många fler samtalsmetoder – och det gör säkert vi också!)

Om jag väljer att möta en annan människa i dialog tror jag att den andra uppfattar det och vi kan, i bästa fall, lära oss något båda två. Dialogen behöver inte vara överenskommen. Den fungerar ändå!

Debatten fungerar däremot endast om båda (alla) parter är med på noterna. Helst bör det finnas någon form av debattregler. Det tror jag oftast upprätthålls i de akademiska disputationernas värld. Säkert finns det också debattprogram i radio och TV, där deltagarna håller sig till schyssta regler. Men så är det långt ifrån alltid.

I sociala medier blir det svårare. Ingen av oss går fri på denna punkt. Det svåra, upplever jag, är att vi inte är överens om reglerna.

Min poäng i denna bloggpost är att vi skulle vinna på att söka efter det gemensamma i dialog och att hålla debatten, som är nödvändig, på en saklig och sund nivå.

Detta är såklart inget nytt och revolutionerande. Men jag tror ändå det behöver sägas ibland.

Vi behöver "både - och"!