Vandringar

Under två dagar har vi nu arbetat med bibelns berättelse om vandringen till Emmaus. Bland annat har vi tillsammans skapat en bibelkonkordans. En konkordans är en slags uppslagsbok som kopplar ihop bibelberättelser som handlar om samma sak. Exempelvis berättar ju Matteus, Markus, Lukas och Johannes alla om Jesu liv. Men om jag nu läser i Matteusevangeliets om Jesu dop och vill veta hur detta beskrivs av de andra evangelisterna – vad gör jag då? Hur ska jag hitta rätt kapitel och vers? Jo, jag tittar i en konkordans. (Fast nu för tiden kanske jag hellre googlar.)

Den konkordans vi skulle göra, var dock en annan slags konkordans. Vi försökte hitta parallellställen, som kanske inte direkt handlar om samma sak men ändå hänger ihop.

Bland annat jämförde vi Emmausvandringen med berättelsen om Rut, Orpa och Noomi i Ruts bok. De är också på vandring. De är också i sorg. Det står aldrig att Jesus kommer och slår följe med dem, men i gemenskapen mellan Rut och Noomi, finns något Kristuslikt. På samma sätt som Emmausvandringen innehåller en måltid, plockar Rut ax på Boas åker och tillreder mat till sig och Noomi. Emmausvandringen handlar om hur lärjungarna känner igen den uppståndne Jesus. Ruts bok närmar sig Jesus från ett annat håll. När Rut får barn, blir detta barn en av Jesu anfäder och Rut är en av de kvinnor, som tydligt nämns i Jesu släkttavla enligt Matteus. Rut var en barnlös änka men hon fick bidra till nytt liv, som en viktig länk till Jesus. Det var viktigt att läsa berättelsen i Ruts bok tillsammans med Emmausvandringen. Det är ett gammalt beprövat sätt att läsa bibeln. Skrift uttyder skrift.

Inte minst viktigt, för att Ruts bok lyfter fram några kvinnor på ett tydligt sätt. Men namn och med en egen livsberättelse, som de själva är med och påverkar.

Tillbaka till Emmausberättelsen. Vilka är egentligen Emmausvandrarna? Varför nämns den ene vid namn men inte den andra? Människor i bibeln, som inte nämns vid namn, är ofta kvinnor? Kleopas kanske är samma person som nämns i Johannesevangeliets 19:25. Det står visserligen Klopas men mycket talar för att det är samma person. Hans fru heter Maria och hon finns med de andra kvinnorna, och Johannes, vid Jesu kors. Det kanske var Kleopas och Maria som vandrade med Jesus till Emmaus.

Berättelsen är ju ett starkt vittnesbörd om att Jesus verkligen var uppstånden. Enligt dåtida judisk lag kunde vittnesmål från två män styrka en händelse. Om den andra lärjungen hade varit man – varför nämndes då inte hans namn? Det hade ju stärkt vittnesmålet? Detta kan vara ett indicium på att det var en man och en kvinna.

Överhuvudtaget är kvinnor mycket närvarande i alla berättelser kring Jesu död och uppståndelse. Sist kvar vid korset, först på plats vid graven. I berättelsen om Emmausvandringen nämns detta, men det understryks också att de andra lärjungarna inte riktigt trodde på kvinnornas berättelser.

Detta är ett perspektiv i texten, som öppnade min ögon. Inte bara för situationen då. Även nu. Varför är så många kvinnor i vår värld idag osynliggjorda?

En eftermiddag åkte fyra av oss till Karin Blixen museet. Det var en stark kvinna, som verkligen inte bad om ursäkt för sin existens. Det kändes bra att få med även detta perspektiv. Från museet vandrade vi ca: 8 km tillbaka till vår kursgård. Och på vägen samtalade vi .....

"I had a farm in Africa at the foot of the Ngong Hills. The Equator runs across these highlands, a hundred miles to the north, and the farm lay at an altitude of over six thousand feet. In the day-time you felt that you had got high up; near to the sun, but the early mornings and evenings were limpid and restful, and the nights were cold."