Bortkollrad av media – ytterligare en reflexion om vad som hände på Gotland.

Riktigt glad blev jag av att läsa en ordväxling i kommentarfältet på domprost Mats Hermanssons blogg. Rolf Pettersson hade ställt en fråga, som hade att göra med det som hände i Visby stift härom veckan. En ganska provocerande fråga, kan man tycka:

”Är inte du själv en av dem som starkast bidragit till de mediala övertonerna i denna sak?
Kan du instämma med biskop Fast i hans beklagande över hur Hagberg och Urwin har behandlats i pressen?”

Mats svarade såhär:

Det korta svaret blir på första frågan ett tveksamt Nej och på andra frågan ett tveklöst JA.
Men frågorna kräver nog ett längre svar.

Men sedan utvecklar Mats på ett mycket bra sätt sin roll. De inbjudna gästerna har framställts i negativ dager i pressen. Domprosten i alltför ljus dager. Den mediala dramaturgin har inga gråskalor. Allt är svart eller vitt. Men så är ju inte verkligheten. Mats avslutar:

Och vi, alla inblandade, är medskyldiga på det ena eller andra sättet.

Sedan kommer Rolfs svar:

Mats,
Tack för ditt svar.
Med vänliga hälsningar,
Rolf Pettersson

Så bra. Det går att ställa en fråga, utveckla ett svar och skiljas åt som vänner. Kanske inte i totalt samförstånd – det vet jag inte – men i god anda.
Min reflektion är att även jag drogs med i mediavirveln och litade alltför mycket på det jag läste i olika sammanhang. När ska vi lära oss ett mer kritiskt förhållningssätt? Förmodligen vet jag inte allt nu heller. Mats’ text är ju också på sätt och vis en partsinlaga. Men den andas ändå det, som jag ofta brinner för: försoning! Och det betyder mycket.