Sång och revolution

Vi har varit i Tallinn. För några månader sedan såg vi, hustrun och jag, att vi hade fyra dagars ledighet tillsammans och tänkte: kan vi inte åka iväg. Jag köpte en bok om Prag som födelsedagspresent men det blev inte Prag utan Tallinn. Vi är inte ledsna för det. Det visade sig vara en underbar stad med en gammal stadskärna, som står på UNESCO’s världsarvslista.
Det första musset vi besökte kallas Museum of occupations och vi insåg att Estland levt under förtryck. Under förra seklet handlade det om Ryssland fram till 1921, sedan Sovjetunionen från 1940-41 varefter Nazityskland tog över och sedan Sovjetunionen ända till 1990. Estland blev fritt igen efter den sjungande revolutionen. Så underbart. I år är Tallinn tillsammans med Åbo Europas kulturhuvudstad. Sången och inte minst körsången är en stor del av Estlands kultur. Just när vi var där var det inte jättemycket på gång men vi var på opera och hörde och såg La Bohème.

Men vi såg paralleller med Sydafrika, förstås. Hur sången kan förena människor och vilket oerhört effektivt vapen sången kan vara i kampen. Därför blev vi väldigt nyfikna, när vi i en kyrka på baksidan av ett altarskåp hittade en bild av en svart man. Vem var han? Och varför i en medeltida kyrka? Det visar sig att det är en bild av Sankt Mauritius, som var officer i Nordafrika men vägrade vara med och offra kristna, som kejsare Maximianus ville. Då blev den 6600 man starka truppen dödad i stället. Så även deras ledare: Mauritius. Som sedan blev skyddspatron, för ett slags gille i Norra europa, bestående av ogifta män.

I Tallinn kallas de på engelska: the Tallinn Brotherhood of Blackheads. Nu vet jag inte om just dessa grabbar var några revolutionärer eller ens några förebilder. Men lite spännande tyckte vi att det var med ett svart ansikte på baksidan av det medeltida altarskåpet. Deras gamla ordenshus, som nu är kulturhus, hittade vi alldeles bredvid den Svenska ambassaden. Också det ett märkligt sammanträffande.
En fråga som dök upp i huvudet var: skulle vi i Sverige kunna sjunga ihop oss i kampen mot utförsäkringar och orättvisor? Eller kan vi bara sjunga snapsvisor? Och fortfarande vissa psalmer (Den blomstertid nu kommer och några till).
Men det var spännande att vara i Estland och gärna skulle vi vara med på Laulaväljak, som är den stora utomhusarenan i Tallinn, där sångarfesterna äger rum. Hade vi stannat till på torsdag hade vi fått vara med om The 12th International Choir Festival “Tallinn 2011” April 14 – 17, 2011. Men så blev det inte. Vi hade bara fyra dagar. Vi får sjunga här hemma istället. Kanske dra igång en liten revolution!