Om man inte syns i Kalmarposten finns man inte

”Om man inte syns i Kalmarposten finns man inte” sa någon till mig häromdagen. Det är en reklamtidning. Glad och gratis, står det på den. Hälften reklam och hälften en massa bilder från olika tillställningar. Kalmars svar på hänt i veckan. Idag står det att läsa om en ”Kunglig middag på residenset”. Var jag där? Nej, av bilderna att döma var jag inte det. Inte heller särskilt många andra medborgare. Var kungen där? Nej, inte heller kungen var där. Hur kan det då bli en kunglig middag? Hans dotter, Hennes Kungliga Höghet (H.K.H.) kronprinsessan Victoria med maken Hans Kungliga Höghet (H.K.H.) prins Daniel var där. Då blir det en kunglig middag.
Hade jag velat vara där? Kanske för 20 år sedan men jag blir mer och mer trött på hela monarki-prylen. De som var där var inte så många politiker, som man kunde trott. Landshövdingen förstås. Han var ju värd. Med hustru. Jag vet inte om de här Högvördigheter (H.H. och H.H.) eller bara mer vanliga. Det var mest folk från näringslivet. Av fotografierna i Kalmarposten kunde man inte se om det var några vårdbiträden eller parkarbetare, lärare eller arbetslösa. Mest glad är jag att ingen av mina kollegor var där.
Så frågan är: Är Kalmarposten glad och gratis? Gör den mig glad? Jo, för jag liksom övriga skattebetalare var säkert med och betalade den kungliga middagen. Alltså blir jag glad och för de inbjudna var den säkert gratis. Kalmarposten – glad och gratis!
Det är ju viktigt att de kungliga syns. Bara inte för mycket. Som för Hennes Kungliga Höghet (H.K.H.) drottning Silvia, som blev fotograferad av en alltför idog aftonbladsfotograf i New York, när hon var på shoppingtur med Hennes Kungliga Höghet (H.K.H.) prinsessan Madeleine. På hovets hemsida kan man läsa:

Vid ett besök i en affär under eftermiddagen måndagen den 4 april försökte Drottningen och Prinsessan att undvika en påstridig fotograf från svensk media. Fotografen tog inte hänsyn till deras vädjan om att inte bli fotograferade utan stod kvar i entrédörren till butiken. Drottningen upplevde fotografen som påstridig och valde då att gå ut genom en sidodörr till affären. Drottningen gick hastigt mot en parkerad bil för att undvika fotografen som sprang efter. Drottningen föll då olyckligt och skadade både sin fot och handled.

I Aktuellt eller Rapport häromkvällen fick aftonbladets chefredaktör, Jan Helin, be hovets presschef, Bertil Ternert, om ursäkt. Hovets presschef, som inte gillar att media koncentrerar sig på de kungligas privatliv. Det borde skrivas mer om deras jobb. Men snälla nå’n! Anledningen till att vi fortfarande har en monarki är väl att det skrivs om dem. De sysselsätter ju massor med folk i veckotidningar och skvallerpress. Hela kedjan av journalister, fotografer, utdelning, försäljning mm. Utan dessa företeelser skulle ju jubileer, födelsedagar och kungliga bröllop bli ickehändelser. Jag kan inte tycka särskilt synd om Hennes Kungliga Höghet (H.K.H.) drottning Silvia. Jo, det var tråkigt att hon föll. Men själva mediedrevet är väl så att säga en del av paketet. Däremot är det synd om minderåriga barn, som måste växa upp i denna låtsasvärld. Det liknar faktiskt mest the Trueman Show och det är tragiskt.
Är jag republikan? Inte egentligen, men jag håller på att bli. Samtidigt kan man ju säga att monarkin är en liten miniatyr av världen. Några (läs vi materiellt rika) får gå på fest på bekostnad av alla andra. Alltså slår monarki-kritiken tillbaka mot mig själv. Alltså: som vanligt handlar det om att först sopa framför egen dörr. Men jag kan väl få vara kritisk mot monarkin också?