Nu börjar vi så smått fira 25 år som gifta, hustrun och jag. D v s det är inte förrän i juni men vi har goda vänner i Nederländerna, Elisabet och Tom, som firade sitt silverbröllop den 3 mars. Någon gång för ett par dagar sedan var det mitt emellan våra bröllopsdagar. När det nu visade sig att Elisabet och Tom är i Sverige, i Halland, denna vecka, bestämde vi att inte bara träffas mitt emellan våra bröllopsdagar utan också mitt emellan deras stuga i Fegen och vårt hus i Kalmar. Så vi åt en bit mat, tog en promenad och drack kaffe i Växjö. Det kändes mycket bra! För dem var det avslutningen på silverbröllopsfirandet och för oss kan man säga att det blev inledningen. Den 16 juni, vår bröllopsdag, ska vi få förnya våra vigsellöften vid morgonmässan i Birgittakyrkan, där vi gifte oss och i augusti ska vi fira det särskilt med våra barn.
25 år! En lång tid och vi är enormt tacksamma, för att vi haft och har privilegiet att få leva ihop. Det är nåd!
Wednesday, 29 April 2009
Monday, 27 April 2009
Afrikansk mässa i Ålem
Det blev en härlig kväll i Ålems kyrka. Drygt 150 personer hade samlats. Ett 30-tal i kören. Vi hade möblerat i koret, så att kören satt i en halvcirkel bakom altaret och församlingen bildade en fortsättning på cirkeln ute i bänkarna. Kor på engelska heter 'choir' precis som kör. Det grekiska ordet har samma stam, som ordet koreografi. Med andra ord är koret den plats i kyrkan, där det dansas. Och så var det igår kväll.
Anders Nyberg, körledare och musiker med mångårig erfarenhet från Sydafrika, var med och det var roligt att arbeta ihop. Vi känner varandra sedan slutet på 70-talet och framför allt början av 80-talet, då jag kom till Kapstaden, som volontär, för att delvis avlösa Anders.
Sången och dansen förlöser mycket inom oss. Det går inte riktigt att beskriva. Men om en stor grupp människor rör sig i takt, blir man en del av en större helhet. Detta är självklart vad som händer när militärer marscherar. Nu har jag ju aldrig gjort militärtjänst. Bland annat för att jag inte vill marschera i takt och lyda order från ett befäl. Däremot kan jag gärna dansa i takt. Det känns mer frivilligt!
Temat igår var den gode herden. För mig känns det som en fårhjord mer liknar en grupp dansande människor än en grupp marscherande människor, men jag kan ha fel.
(Ska man nu nödvändigtvis bedriva krig, är säkert marscherandet bättre lämpat!)
Igår handlade det dock mer om fred än om krig.
Anders Nyberg, körledare och musiker med mångårig erfarenhet från Sydafrika, var med och det var roligt att arbeta ihop. Vi känner varandra sedan slutet på 70-talet och framför allt början av 80-talet, då jag kom till Kapstaden, som volontär, för att delvis avlösa Anders.
Sången och dansen förlöser mycket inom oss. Det går inte riktigt att beskriva. Men om en stor grupp människor rör sig i takt, blir man en del av en större helhet. Detta är självklart vad som händer när militärer marscherar. Nu har jag ju aldrig gjort militärtjänst. Bland annat för att jag inte vill marschera i takt och lyda order från ett befäl. Däremot kan jag gärna dansa i takt. Det känns mer frivilligt!
Temat igår var den gode herden. För mig känns det som en fårhjord mer liknar en grupp dansande människor än en grupp marscherande människor, men jag kan ha fel.
(Ska man nu nödvändigtvis bedriva krig, är säkert marscherandet bättre lämpat!)
Igår handlade det dock mer om fred än om krig.
Sunday, 26 April 2009
Val i Sydafrika 4
Nu verkar det vara klart att ANC vunnit valet men inte fått 2/3 majoritet, utan strax under: 65.9 %. Tvåa kom Democratic Alliance (DA) med 16.6 och trea det nya partiet, COPE, med 7.42 vilket betyder att Sydafrika blir lite annorlunda i framtiden. Särskilt i Western Cape, där DA blev störst och kan bilda regering med hjälp av något stödparti. Som jag ser det är det en demokrati som mognar.
Det ska bli intressant att se hur Zuma ska agera. Det första jag sett är att den oerhört respekterade finansministern, Trevor Manuel, blir minister för ett slags superdepartement, som ska hålla i regeringens arbete. Det bådar gott.
Är Zuma korrumperad? Kommer han att sprida en kultur av korruption omkring sig? Då verkar det konstigt att ge Manuel mer makt, eftersom han verkar ha väldigt god ordning på statens finanser.
Ja, det ska bli spännande att se vad som händer i framtiden.
Nu ska vi åka på körövning och ikväll ska vi vara med på afrikansk mässa i Ålem. Då känner vi gemenskapen med våra systrar och bröder i Sydafrika.
Det ska bli intressant att se hur Zuma ska agera. Det första jag sett är att den oerhört respekterade finansministern, Trevor Manuel, blir minister för ett slags superdepartement, som ska hålla i regeringens arbete. Det bådar gott.
Är Zuma korrumperad? Kommer han att sprida en kultur av korruption omkring sig? Då verkar det konstigt att ge Manuel mer makt, eftersom han verkar ha väldigt god ordning på statens finanser.
Ja, det ska bli spännande att se vad som händer i framtiden.
Nu ska vi åka på körövning och ikväll ska vi vara med på afrikansk mässa i Ålem. Då känner vi gemenskapen med våra systrar och bröder i Sydafrika.
Friday, 24 April 2009
Val i Sydafrika 3
I förrgår var det val i Sydafrika. Det är inte helt klart än. Kanske har hälften av rösterna räknats. I stort sett har valet gått lugnt till. Ett mord av en COPE-funktionär kan ha politiska motiv. Men det är för tidigt att säga klart. Någon valarbetare har tagits på bar gärning med ett hundratal ifyllda valsedlar på sig. Det finns andra misstankar. Men det har inte varit något utbrett valfusk, vad jag förstår. Ordföranden för den oberoende valkommissionen, Brigalia Bam, en förtjusande dam, som jag träffade på hennes kontor för ett par år sedan, är enligt media nöjd. Hans Engdahl, missionär för Svenska kyrkan i Kapstaden, vittnar om god stämning och närmast folkfest kvällen innan och på själva valdagen. Nästan som 1994!
Det stör förmodligen västvärlden att Zuma blir president. Han är inte lika slipad som Mbeki. Men bedömare menar att det är Mbekis ledarstil, som bäddat för många av problemen. Mbeki hade svårt att lyssna och omgav sig med ja-sägare. Däremot uppförde han sig klanderfritt. Zuma är indragen i allehanda skandelar, vilket ju självklart är oroande. Dessutom förstår sig ingen i väst på en man, som enligt uppgift har 18 barn och kanske 4 fruar. En fråga aftonbladet ställer är vilken av fruarna, som ska bli landets första dam.
Men ANC är en stor och trög organisation. ANC är större än sin ledare. Egentligen skulle man fokusera mer på själva partiet än enbart dess ledare. Sannerligen har organisationen problem. Det är svårt att riktigt bedöma, men på mig verkar det som om det ibland brister i öppenheten. En annan problematik är alliansen med fackföreningsrörelsen och kommunistpartiet. ANC har ju under Mbeki varit ett parti som välkomnat ett kapitalistiskt snarare än ett socialistiskt styre. Zuma har lovat att fortsätta på den inslagna vägen. Samtidigt har han ett annat språkbruk i mötet med de fattiga, som ofta ser honom som garanten för ökat välstånd. Trevor Manuel, finansministern, ser många i väst som en garant för trygghet och stabilitet. Han sitter med all sannolikhet kvar.
Sedan har vi frågan om ANC får 2/3 majoritet. I så fall kan de ändra konstituitonen. Det vore självklart illa.
Intressant blir att se om DA tar över Western Cape. Då blir en av 9 provinser inte styrd av ANC och sydafrikerna får ett exempel att jämföra med, när ANC ska utvärderas nästa gång, 2014.
Det stör förmodligen västvärlden att Zuma blir president. Han är inte lika slipad som Mbeki. Men bedömare menar att det är Mbekis ledarstil, som bäddat för många av problemen. Mbeki hade svårt att lyssna och omgav sig med ja-sägare. Däremot uppförde han sig klanderfritt. Zuma är indragen i allehanda skandelar, vilket ju självklart är oroande. Dessutom förstår sig ingen i väst på en man, som enligt uppgift har 18 barn och kanske 4 fruar. En fråga aftonbladet ställer är vilken av fruarna, som ska bli landets första dam.
Men ANC är en stor och trög organisation. ANC är större än sin ledare. Egentligen skulle man fokusera mer på själva partiet än enbart dess ledare. Sannerligen har organisationen problem. Det är svårt att riktigt bedöma, men på mig verkar det som om det ibland brister i öppenheten. En annan problematik är alliansen med fackföreningsrörelsen och kommunistpartiet. ANC har ju under Mbeki varit ett parti som välkomnat ett kapitalistiskt snarare än ett socialistiskt styre. Zuma har lovat att fortsätta på den inslagna vägen. Samtidigt har han ett annat språkbruk i mötet med de fattiga, som ofta ser honom som garanten för ökat välstånd. Trevor Manuel, finansministern, ser många i väst som en garant för trygghet och stabilitet. Han sitter med all sannolikhet kvar.
Sedan har vi frågan om ANC får 2/3 majoritet. I så fall kan de ändra konstituitonen. Det vore självklart illa.
Intressant blir att se om DA tar över Western Cape. Då blir en av 9 provinser inte styrd av ANC och sydafrikerna får ett exempel att jämföra med, när ANC ska utvärderas nästa gång, 2014.
Thursday, 23 April 2009
Val i Sydafrika 2
Långt ifrån alla valsedlar är räknade i Sydafrika. Det första man kan säga är att valdeltagandet har varit rekordstort. Det är ju mycket glädjande. Det verkar också gynna ANC och Zuma. Vilket skulle betyda att ANC lyckats få folk till valurnorna. Jag har inte sett några tecken på att folk röstar under hot, i det lilla jag läst på nätet. Däremot kan säkert graden av information eller i vissa fall brist på relevant information göra att man i vissa områden inte har så mycket att välja på. I vissa valllokaler tog valsedlarna slut och det har även rapporterats att valurnor blev fulla. Sådant är vi inte vana vid i Sverige. Det unga sydafrika ger oss en lektion i demokrati. Är vi beredda att ta det till oss?
Tendensen är att det går bättre för DA än för COPE. Och att ANC hamnar runt 2/3 majoritet. Här är det mycket för tidigt att uttala sig.
Låt oss på detta stadium vara glada för att demokratin lever i Sydafrika.
Tendensen är att det går bättre för DA än för COPE. Och att ANC hamnar runt 2/3 majoritet. Här är det mycket för tidigt att uttala sig.
Låt oss på detta stadium vara glada för att demokratin lever i Sydafrika.
Wednesday, 22 April 2009
Val i Sydafrika 1
För fjärde gången går Sydafrikas folk till valurnorna i ett demokratiskt val. Ett mycket spännande val, även om utgången på ett sätt är helt klar. ANC kommer att få egen majoritet. Frågan är framför allt hur stor den blir. Kanske blir den inte kvalificerad (2/3) vilket vore bra. Inget parti ska kunna ändra grundlagen ensam. Det är inte en demokratisk styrka.
Det nya alternativet, Congress of the People (COPE), kan nog inte bli andra största parti - det blir nog fortfarande Democratic Alliance (DA), som tyvärr upplevs som ett parti för vita, även om de har många andra sympatisörer.
Att Zuma blir näste president verkar också ställt bortom allt tvivel. Sådana är demokratins spelregler. Men det är inte helt lyckat att en blivande president har en rättegång hängande över sig. (Men andra världsledare har ju varit ifrågasatta både när det gäller korruption och privatmoral. T ex Reagan, som föll, och Clinton, som klarade sig.)
Mandela har blivit indragen i kampanjen. Det har inte heller känts helt OK. Läs mer på http://hansengdahl.blogspot.com/2009/04/nelson-mandelas-sell-by-date-18-july.html
för en initierad kommentar. Det hade varit skönt att få slippa se Mandela ta ställning, om det nu var det han gjorde.
Sammantaget är det lite frågetecken och orosmoln kring valet. En fråga att besvara efteråt blir: Gick valet rätt till? (redan nu har COPE anklagat SABC - d v s Sydafrikas TV - för att vara partiska. Vilken statstelevision är inte det?) Men vi hoppas att valet ändå kommer att ske utan valfusk.
Sedan blir det en fråga för den nya presidenten och hans regering att visa om de kan 'leverera', som det heter.
Fortsättning följer!
Det nya alternativet, Congress of the People (COPE), kan nog inte bli andra största parti - det blir nog fortfarande Democratic Alliance (DA), som tyvärr upplevs som ett parti för vita, även om de har många andra sympatisörer.
Att Zuma blir näste president verkar också ställt bortom allt tvivel. Sådana är demokratins spelregler. Men det är inte helt lyckat att en blivande president har en rättegång hängande över sig. (Men andra världsledare har ju varit ifrågasatta både när det gäller korruption och privatmoral. T ex Reagan, som föll, och Clinton, som klarade sig.)
Mandela har blivit indragen i kampanjen. Det har inte heller känts helt OK. Läs mer på http://hansengdahl.blogspot.com/2009/04/nelson-mandelas-sell-by-date-18-july.html
för en initierad kommentar. Det hade varit skönt att få slippa se Mandela ta ställning, om det nu var det han gjorde.
Sammantaget är det lite frågetecken och orosmoln kring valet. En fråga att besvara efteråt blir: Gick valet rätt till? (redan nu har COPE anklagat SABC - d v s Sydafrikas TV - för att vara partiska. Vilken statstelevision är inte det?) Men vi hoppas att valet ändå kommer att ske utan valfusk.
Sedan blir det en fråga för den nya presidenten och hans regering att visa om de kan 'leverera', som det heter.
Fortsättning följer!
Monday, 20 April 2009
Deklarera på internet
Ville bara berätta att jag har gjort det. Säkert har många andra gjort det i flera år. Men jag har inte riktigt litat på att det gills. Att bara skriva in några siffror och sedan har man gjort rätt för sig. Gentemot skatteverket.
Varför denna svårighet? Jag är ju hyfsat datoriserad i övrigt? Kanske beror det på att detta med att vara 'skattebetalare' är en så stor del av vår identitet, som medborgare. Låt mig göra en tillbakablick i mitt liv:
När jag prästvigdes, 1987, blev jag först pastoratsadjunkt i Bastuträsk. Efter ett år ungefär, kunde jag söka tjänst som komminister. Jag blev då även pastor i Bastuträsks kyrkobokföringsdistrikt. (Förkortas kbfd). Därmed var jag ansvarig för att samtliga boende i området var folkbokförda på rätt plats och de uppgifter jag hade ansvar för låg till grund för alla möjliga system. Ett av dessa var skattesystemet. 1991 skulle Svenska kyrkan bli av med folkbokföringen. Det diskuterades att försäkringskassan skulle sköta registret. Men då skulle ju hela befolkningen definieras som bidragstagare eller potentiellt sjukskrivna eller föräldralediga. Alltså blev det den statliga myndighet, som alla förr eller senare kommer i kontakt med. Skatteverket. Därmed fick vi vår viktigaste identitet: Skattebetalare!
Missförstå mig inte! Jag är för att betala skatt! Det är bra att vi delar på många gemensamma anvarsområden. Sällan gnäller jag över för höga skatter. Kanske kan jag bli upprörd över att de som ansvarar för att använda skatterna skor sig på skattebetalarnas bekostnad. Men själv tycker jag att det jag får över oftast räcker.
Men, det känns lite fel att ens grundidentitet blir skattebetalare. Dessutom verkar det som om jag tagit denna identitet på lite väl stort allvar, när jag knappt vågat deklarare elektroniskt! Men nu har jag gjort det. Det gick snabbt och lätt och jag kommer för första gången i mitt liv inte cykla förbi skatteverkets brevlåda med mitt lilla kuvert.
Avslutningsvis: Vilket statligt verk skulle annars kunna haft hand om befolkningsregistret? Riksantikvarieämbetet? Nja, det är väl inte så bra! Skolverket? Tja, varför inte! Eller domstolsverket. Alla är vi ju lika inför lagen, eller?
Svenska kyrkan skötte i alla fall uppgiften i ett antal sekler. Vad jag vet gjorde vi det med den äran. Fråga alla släktforskare!
Varför denna svårighet? Jag är ju hyfsat datoriserad i övrigt? Kanske beror det på att detta med att vara 'skattebetalare' är en så stor del av vår identitet, som medborgare. Låt mig göra en tillbakablick i mitt liv:
När jag prästvigdes, 1987, blev jag först pastoratsadjunkt i Bastuträsk. Efter ett år ungefär, kunde jag söka tjänst som komminister. Jag blev då även pastor i Bastuträsks kyrkobokföringsdistrikt. (Förkortas kbfd). Därmed var jag ansvarig för att samtliga boende i området var folkbokförda på rätt plats och de uppgifter jag hade ansvar för låg till grund för alla möjliga system. Ett av dessa var skattesystemet. 1991 skulle Svenska kyrkan bli av med folkbokföringen. Det diskuterades att försäkringskassan skulle sköta registret. Men då skulle ju hela befolkningen definieras som bidragstagare eller potentiellt sjukskrivna eller föräldralediga. Alltså blev det den statliga myndighet, som alla förr eller senare kommer i kontakt med. Skatteverket. Därmed fick vi vår viktigaste identitet: Skattebetalare!
Missförstå mig inte! Jag är för att betala skatt! Det är bra att vi delar på många gemensamma anvarsområden. Sällan gnäller jag över för höga skatter. Kanske kan jag bli upprörd över att de som ansvarar för att använda skatterna skor sig på skattebetalarnas bekostnad. Men själv tycker jag att det jag får över oftast räcker.
Men, det känns lite fel att ens grundidentitet blir skattebetalare. Dessutom verkar det som om jag tagit denna identitet på lite väl stort allvar, när jag knappt vågat deklarare elektroniskt! Men nu har jag gjort det. Det gick snabbt och lätt och jag kommer för första gången i mitt liv inte cykla förbi skatteverkets brevlåda med mitt lilla kuvert.
Avslutningsvis: Vilket statligt verk skulle annars kunna haft hand om befolkningsregistret? Riksantikvarieämbetet? Nja, det är väl inte så bra! Skolverket? Tja, varför inte! Eller domstolsverket. Alla är vi ju lika inför lagen, eller?
Svenska kyrkan skötte i alla fall uppgiften i ett antal sekler. Vad jag vet gjorde vi det med den äran. Fråga alla släktforskare!
Friday, 17 April 2009
Aldrig omöjligt att dela på det man har
Nu talas det mycket om lågkonjunktur. Oppositionen skyller på regeringen och regeringen skyller på konjunkturen. Media jagar höginkomsttagare. Ibland! Just nu är det tyst. Betyder det att alla som har fallskärmar eller bonus-kontrakt har upphört att ha det och att de delat med sig. Förmodligen inte!
Det finns en idé, att när det är svåra tider, finns det inte resurser till att dela med sig. Men det är ju egentligen helt fel. Hur lite man än har, kan man alltid dela med sig. Själva viljan att dela på det som finns, sitter inte i hur mycket man har. Tvärtom verkar det som om ökat välstånd inte nödvändigtvis leder till ökad generositet.
Bibeln varnar för detta: Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande. (1 Tim 6:10)
När det gäller detta med att dela med sig, menar jag inte bara välgörenhet och bistånd. Jag menar tanken att ett samhälle är en gemenskap, där det inte bara handlar om att tillfredsställa sina egna behov. I södra Afrika kallas detta för ubuntu. En människa är en människa genom andra människor. Umuntu ngumuntu ngabantu på Zulu.
Det finns en idé, att när det är svåra tider, finns det inte resurser till att dela med sig. Men det är ju egentligen helt fel. Hur lite man än har, kan man alltid dela med sig. Själva viljan att dela på det som finns, sitter inte i hur mycket man har. Tvärtom verkar det som om ökat välstånd inte nödvändigtvis leder till ökad generositet.
Bibeln varnar för detta: Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande. (1 Tim 6:10)
När det gäller detta med att dela med sig, menar jag inte bara välgörenhet och bistånd. Jag menar tanken att ett samhälle är en gemenskap, där det inte bara handlar om att tillfredsställa sina egna behov. I södra Afrika kallas detta för ubuntu. En människa är en människa genom andra människor. Umuntu ngumuntu ngabantu på Zulu.
Monday, 13 April 2009
Glad påsk!
Nu har både påsknatten och påskdagen passerat. Helt enkelt för intensivt, för att få tid att skriva en blogg. För mig är det ett fantastiskt dygn, som börjar med påskaftonens kväll. Stillhet, förväntan och så smyger vi iväg till kyrkan. Personligen gillar jag påskvakan med alla långa textläsningar. Det blir en slags vila. Så kommer lovsången. Ljusen tänds, kyrkklockorna ringer och helt plötsligt badar kyrkan i ljus. Men i stort sett bara stearinljus. När hundra personer håller i varsitt litet ljus blir effekten magnifik. Det kan faktiskt lära oss någon om hur viktig var och en är.
Påskdagens högmässa är också härlig. Ljuseffekten uteblir med på andra sätt blir det uppenbart att fastans långa allvar ligger bakom oss. Nu får vi fira påsk. Glädje och sång!
Sedan hem och njuta av god mat och vin, familj och vänner, lång promenad. Även idag på annandagen ska det bli en lång, frisk promenad.
Påsken är underbar!
Påskdagens högmässa är också härlig. Ljuseffekten uteblir med på andra sätt blir det uppenbart att fastans långa allvar ligger bakom oss. Nu får vi fira påsk. Glädje och sång!
Sedan hem och njuta av god mat och vin, familj och vänner, lång promenad. Även idag på annandagen ska det bli en lång, frisk promenad.
Påsken är underbar!
Saturday, 11 April 2009
Påskafton
Jesus vilar i sin grav. Kyrkan vilar också. Kanske finns det vissa platser, där man håller öppet eller där någon vigsel sker. Själv tycker jag det är fint att denna dag får vara en stilla dag. En dag av förväntan inför påsknattens och påskdagens uppståndelseglädje.
Men Jesus lever naturligtvis även denna dag. Och kyrkan vilar väl inte i den bemärkelsen, att hon låter bli att leva i Jesu efterföljd. Påskens drama är ingen återupprepning av det som skedde för knappt 2000 år sedan. Då var det en historisk verklighet. Nu lever vi med i dramat.
Det är ett fantastiskt sätt att fira påsk på, för det föder många tankar om livet. Våra liv, som består av föreberedelse, väntan och längtan. För att så ibland få bli uppfyllelse av önskningar och drömmar.
Men Jesus lever naturligtvis även denna dag. Och kyrkan vilar väl inte i den bemärkelsen, att hon låter bli att leva i Jesu efterföljd. Påskens drama är ingen återupprepning av det som skedde för knappt 2000 år sedan. Då var det en historisk verklighet. Nu lever vi med i dramat.
Det är ett fantastiskt sätt att fira påsk på, för det föder många tankar om livet. Våra liv, som består av föreberedelse, väntan och längtan. För att så ibland få bli uppfyllelse av önskningar och drömmar.
Friday, 10 April 2009
Långfredag
Han hade inget ståtligt yttre som drog våra blickar till sig,
inget utseende som tilltalade oss!
Så står det i Jesaja 53. Vi läser det som en av texterna idag på Långfredag. En profetia om Messias, Jesus.
Jonas Gardell frågar på sin hemsida, om vi kan tänka oss Jesus tandlös?
Jo, det har ju kristna kunnat i alla tider! Långfredagens budskap handlar inte om en övermänsklig, supervacker adonis. Utan om en vanlig människa. En som var som Du och jag. Men samtidigt Gud.
Thursday, 9 April 2009
Piratpartiet och The Pirate Bay
Ikväll har jag lärt mig skillnaden mellan Piratpartiet och The Pirate Bay. Jag har nog blandat ihop det men om jag förstår saken rätt, är The Pirate Bay en fildelnings-site, eller en s k 'tracker' som syftar till att underlätta för människor att ladda ner data från internet, genom s k fildelning.
Piratpartiet däremot är ett politiskt parti, som vänder sig emot statens intrång i människors privatliv på internet. Det handlar alltså om integritet. FRA-lagen är man emot och även IPRED, om jag fattar det rätt. På hemsidan står det om tre idéer:
Ersätt patent med något bättre, balansera upphovsrätten och skydda människor från kränkande övervakning.
Jag tror jag måste ta mig en funderare på vad jag egentligen tycker om integritet. Är det så att vi med alla övervakningskameror och möjligheter till bevakning på nätet närmar oss 1984?
Finns detta även i kyrkan? Vilket samhälle är vi på väg in i?
Hur kom jag att tänka på dessa frågor? Jo, efter ett samtal, som utspann sig på kyrkbacken, efter skärtorsdagsmässan. Intressant! Även Jesus utsattes ju för övervakning och blev sviken av en som hade 'inside information'.
Piratpartiet däremot är ett politiskt parti, som vänder sig emot statens intrång i människors privatliv på internet. Det handlar alltså om integritet. FRA-lagen är man emot och även IPRED, om jag fattar det rätt. På hemsidan står det om tre idéer:
Ersätt patent med något bättre, balansera upphovsrätten och skydda människor från kränkande övervakning.
Jag tror jag måste ta mig en funderare på vad jag egentligen tycker om integritet. Är det så att vi med alla övervakningskameror och möjligheter till bevakning på nätet närmar oss 1984?
Finns detta även i kyrkan? Vilket samhälle är vi på väg in i?
Hur kom jag att tänka på dessa frågor? Jo, efter ett samtal, som utspann sig på kyrkbacken, efter skärtorsdagsmässan. Intressant! Även Jesus utsattes ju för övervakning och blev sviken av en som hade 'inside information'.
Skärtorsdag
Den stora veckan, som vi kallar den stilla veckan, går in i en ny fas ikväll. Nu samlas vi med Jesus, för att dela hans sista måltid. Samtidigt är det första gången nattvarden firas. Skärtorsdagen är en skärningspunkt mellan det obeskrivligt smärtsamma och det nya, hoppfulla. Jesus vet att han snart kommer att utsättas för omåttligt lidande. Samtidigt talar han både om att hans efterföljare (bland annat vi, om vi vill) ska minnas honom och att vi ska mötas igen, bortom tid och rum, i evighetens festmåltid.
Jesus och hans lärjungar delade den judiska påskmåltidens förtätade gemenskap. Hustrun och jag var med om något liknande i Heliga Korsets församlingsgård igår, där s k Seder-måltid hade dukats upp. Med bittra örter och eländets bröd, en påminnelse om slaveriet i Egypten. Det är en spännande måltid, som påminner oss om våra historiska rötter.
Israels folk blev befriade från slaveriet. Men så svårt det är, när Israles folk får budet att fortsätta med påskfirandet och det osyrade brödets högtid. Då står det i 2 Mos 12:43 att även deras slavar ska minnas uttåget ur Egypten ...
Så enkelt det är att den förtryckte, efter sin befrielse, börjar förtrycka andra. Jag tänker på situationen i Israel/Palestina idag. Och jag sitter och läser i denna tidiga morgonstund om Sydafrikas befolkning och ser tecken på hur snabbt den befriade glömmer. Jag inser att vi i vår dela av världen, som åtnjuter politiska frihet, inte gärna delar med oss till andra av den. Kilmatet hårdnar.
En skärtorsdag i Aneby, hade jag kontakt med ett par människor, som ville gifta sig. Enda problemet var att han var papperslös flykting. Det fanns väl omständigheter, som myndigheterna hade tagit hänsyn till i sitt beslut om utvisning. Det tror jag säkert. Men det fanns också ett gemensamt barn, som kanske inte skulle kunna förstå, varför hennes pappa inte fick leva ihop med henne och hennes mamma. Det var många turer. Men på skärtorsdagen kom polisen för att gripa honom. Han lyckades fly bort, ungefär som lärjungarna, när Jesus greps. När jag berättade om det i skärtorsdagsmässan den kvällen, fylldes gudstjänsten av en extra nerv.
Befrielse och framtidshopp är påskens tema. Skärtorsdagen är en innerlig kväll, där även smärtan och sorgen, som det heter i en psalm, 'tar säte i våra bröst'.
I Birgittakyrkan ikväll ska vi först fira s k agapemåltid. Man kan säga att det är mitt emellan en måltid och en gudstjänst. Den vill lite påminna oss om att Jesus instiftade nattvarden i ett måltidssammanhang. Sedan ska vi gå in i kyrkan, där vi firar mässa. Det börjar med att vissa utvalda får sina fötter tvättade. Så gick det till, när Jesus firade denna måltid med sina lärjungar. Så instruerade han sina efterföljare att också göra. Det är en handling som vill visa att vi ska vara varandras tjänare.
Sedan bryter vi brödet och delar bägaren. Allra sist får alla som vill komma fram till altaret och så bär vi ut alla ljus, blommor, dukar etc. Kvar blir ett tomt, avskalat altare. Jesus grips denna kväll av soldater. Vi sitter i bänkarna och föreställer oss hur det var. Men i vår meditation lyfter vi även in vår egen livssituation. När vi utsätts för förföljelse, lidande, smärta och kamp. Vi går in i Jesu lidande och tror att det han gör har med oss att göra.
Jesus och hans lärjungar delade den judiska påskmåltidens förtätade gemenskap. Hustrun och jag var med om något liknande i Heliga Korsets församlingsgård igår, där s k Seder-måltid hade dukats upp. Med bittra örter och eländets bröd, en påminnelse om slaveriet i Egypten. Det är en spännande måltid, som påminner oss om våra historiska rötter.
Israels folk blev befriade från slaveriet. Men så svårt det är, när Israles folk får budet att fortsätta med påskfirandet och det osyrade brödets högtid. Då står det i 2 Mos 12:43 att även deras slavar ska minnas uttåget ur Egypten ...
Så enkelt det är att den förtryckte, efter sin befrielse, börjar förtrycka andra. Jag tänker på situationen i Israel/Palestina idag. Och jag sitter och läser i denna tidiga morgonstund om Sydafrikas befolkning och ser tecken på hur snabbt den befriade glömmer. Jag inser att vi i vår dela av världen, som åtnjuter politiska frihet, inte gärna delar med oss till andra av den. Kilmatet hårdnar.
En skärtorsdag i Aneby, hade jag kontakt med ett par människor, som ville gifta sig. Enda problemet var att han var papperslös flykting. Det fanns väl omständigheter, som myndigheterna hade tagit hänsyn till i sitt beslut om utvisning. Det tror jag säkert. Men det fanns också ett gemensamt barn, som kanske inte skulle kunna förstå, varför hennes pappa inte fick leva ihop med henne och hennes mamma. Det var många turer. Men på skärtorsdagen kom polisen för att gripa honom. Han lyckades fly bort, ungefär som lärjungarna, när Jesus greps. När jag berättade om det i skärtorsdagsmässan den kvällen, fylldes gudstjänsten av en extra nerv.
Befrielse och framtidshopp är påskens tema. Skärtorsdagen är en innerlig kväll, där även smärtan och sorgen, som det heter i en psalm, 'tar säte i våra bröst'.
I Birgittakyrkan ikväll ska vi först fira s k agapemåltid. Man kan säga att det är mitt emellan en måltid och en gudstjänst. Den vill lite påminna oss om att Jesus instiftade nattvarden i ett måltidssammanhang. Sedan ska vi gå in i kyrkan, där vi firar mässa. Det börjar med att vissa utvalda får sina fötter tvättade. Så gick det till, när Jesus firade denna måltid med sina lärjungar. Så instruerade han sina efterföljare att också göra. Det är en handling som vill visa att vi ska vara varandras tjänare.
Sedan bryter vi brödet och delar bägaren. Allra sist får alla som vill komma fram till altaret och så bär vi ut alla ljus, blommor, dukar etc. Kvar blir ett tomt, avskalat altare. Jesus grips denna kväll av soldater. Vi sitter i bänkarna och föreställer oss hur det var. Men i vår meditation lyfter vi även in vår egen livssituation. När vi utsätts för förföljelse, lidande, smärta och kamp. Vi går in i Jesu lidande och tror att det han gör har med oss att göra.
Tuesday, 7 April 2009
Tack tickster
Nu har yngste sonens pengar från biljettförsäljningen kommit. Tickster är en suverän tjänst.
Monday, 6 April 2009
Pengar på väg ...
Vi skulle alltså sälja biljetten via tickster. Nu har vi loggat in med ett s k säljarnummer och fått veta att biljetten är såld och att pengarna är på väg. På väg!!!! Det handlar väl inte om Stenbocks kurir (som inom parentes sagt kom från Vireda socken i Aneby, där jag var kyrkoherde. Han låg begravd under altaret, där jag firat en och annan mässa.) Det handlar ju inte heller om en avi från banken. Transaktionen sker digitalt. Hur kan pengar vara på väg? Flera dagar? Är det någon som ska ha lite ränteintäkter? Förmodligen!
Det lär bli ett tredje blogginlägg, när vi fått pengarna.
Dessutom sjöng vi Johannespassionen igår. Fantastiskt roligt! Jag fick förtroendet att sjunga Pilatus. Ingen jättestor roll men tillräckligt utmanande för mig. Det gick bra! Jag kommer nog att återkomma till Pilatus. En besynnerlig människa!
Jag vet inte vad han har med tickster att göra! Men kanske har Pilatus något med Stenbocks Kurir att göra ...
Godnatt!
Det lär bli ett tredje blogginlägg, när vi fått pengarna.
Dessutom sjöng vi Johannespassionen igår. Fantastiskt roligt! Jag fick förtroendet att sjunga Pilatus. Ingen jättestor roll men tillräckligt utmanande för mig. Det gick bra! Jag kommer nog att återkomma till Pilatus. En besynnerlig människa!
Jag vet inte vad han har med tickster att göra! Men kanske har Pilatus något med Stenbocks Kurir att göra ...
Godnatt!
Saturday, 4 April 2009
Ludde och matte på vårpromenad
Så underbart väder det är idag. Vi tog en lång promenadner mot vattnet. Ölandsbron i bakgrunden, Kristina och Ludde i förgrunden.Tack, Gode Gud för allt som finns!
Friday, 3 April 2009
Johan äger
Johan vikarierar som vaktmästare i Birgittakyrkan ibland. Han är ledare i konfirmandarbetet. Han håller i kyrksporten tillsamammans med Koffe. Kassör i Svenska kyrkans unga är han också. Säkert mycket mer.
Idag skulle den trasiga kollektomaten i Birgittakyrkan fixas. Den pajade igår. Inte bra, eftersom det är konsert på söndag och man ska kunna betala med kort. Vi ringde till supporten. Telefonkö. Jag ringde till växeln. Kopplades tillbaka till kön. Jag gick in på hemsidan, tog reda på namnet på personen i växeln. Sökte upp mobilnummer på eniro. Ringde på mobilen istället. Nu gick det bättre. Lite fult men effektivt! Så fick vi support. Men den hjälpte inte. Men till slut skickade firman en ny kvittoskrivare, för det var den som hade ha, hade ha, hade ha, hade hakat upp sig.
Den kom i morse. Henrik och Curt - med hjälp av Stefan - försökte få igång den nya kvittoskrivaren. Det gick inte alls. Tillbaka till ruta 1.
Där står vi alltså. Curt, Henrik, Johan och jag. Många har lagt ner tid och möda på detta. T ex Ulf, som la en timme på det hela igår. Josef har varit moraliskt stöd. Med flera. Inget hjälper.
Då säger Johan: Vi kanske skulle be till Gud!
Jo, det borde kanske pastor Göranzon tänkt på, kan man tycka. Men det hade jag inte gjort. Skamsen gick jag iväg efter att ha sagt till Johan att det var en bra idé.
Dessförinnan hade vi skojat lite med Curt och frågat, vad han skulle välja om han fick välja på vinst för HV 71 i nästa final match eller att skrivaren började fungera. Curt svarade ärligt: Vinst för HV 71.
Nåväl, jag gick alltså iväg och någon minut senare hör jag Johan ropa:
HV 71 kommer att förlora imorgon!
Märkligt nog hade den gamla kvittoskrivaren helt plötsligt börjat fungera igen.
Nu är det läge att dels tacka Gud för att kvittoskrivaren fungerar, dels be att den ska fungera hela helgen och kanske även be att Curt ska klara av att leva med slutresultatet i morgondagens finalmatch.
Idag skulle den trasiga kollektomaten i Birgittakyrkan fixas. Den pajade igår. Inte bra, eftersom det är konsert på söndag och man ska kunna betala med kort. Vi ringde till supporten. Telefonkö. Jag ringde till växeln. Kopplades tillbaka till kön. Jag gick in på hemsidan, tog reda på namnet på personen i växeln. Sökte upp mobilnummer på eniro. Ringde på mobilen istället. Nu gick det bättre. Lite fult men effektivt! Så fick vi support. Men den hjälpte inte. Men till slut skickade firman en ny kvittoskrivare, för det var den som hade ha, hade ha, hade ha, hade hakat upp sig.
Den kom i morse. Henrik och Curt - med hjälp av Stefan - försökte få igång den nya kvittoskrivaren. Det gick inte alls. Tillbaka till ruta 1.
Där står vi alltså. Curt, Henrik, Johan och jag. Många har lagt ner tid och möda på detta. T ex Ulf, som la en timme på det hela igår. Josef har varit moraliskt stöd. Med flera. Inget hjälper.
Då säger Johan: Vi kanske skulle be till Gud!
Jo, det borde kanske pastor Göranzon tänkt på, kan man tycka. Men det hade jag inte gjort. Skamsen gick jag iväg efter att ha sagt till Johan att det var en bra idé.
Dessförinnan hade vi skojat lite med Curt och frågat, vad han skulle välja om han fick välja på vinst för HV 71 i nästa final match eller att skrivaren började fungera. Curt svarade ärligt: Vinst för HV 71.
Nåväl, jag gick alltså iväg och någon minut senare hör jag Johan ropa:
HV 71 kommer att förlora imorgon!
Märkligt nog hade den gamla kvittoskrivaren helt plötsligt börjat fungera igen.
Nu är det läge att dels tacka Gud för att kvittoskrivaren fungerar, dels be att den ska fungera hela helgen och kanske även be att Curt ska klara av att leva med slutresultatet i morgondagens finalmatch.
Blocket och Tickster
Yngste sonen har köpt en biljett till Sweden Rock. För att gå med en kompis. Men kompisen fick förhinder. Fick chansen att åka på 'The Boss' - Bruce Springsteen! Så då ville inte sonen åka själv. Alltså måste biljetten säljas. Den existerar som PDF-fil. Vill någon köpa en utprintad biljett? Känns ju osäkert. Tänk om den printats ut i flera ex och sålts till många? (Alltså, jag litar på sonen - men kan andra göra det?)
Vi började med att lägga ut biljetten på blocket. Till lite reducerat pris. Fick ett antal svar. En del ville pruta mer. Någon tyckte det var OK att tjäna ett par hundra enbart. Så vi tog kontakt. Via SMS. Men hur skulle vi se'n göra?
Till vår hjälp finns då 'Tickster'. Där kan man lägga in sin biljett, få ut en köparkod, SMS:a koden till köparen, köparen loggar in med koden, betalar och får en ny PDF-fil - där biljetten har ett annat unikt nummer med streckkod osv. Sedan betalar tickster ut pengar till oss. Det verkar ju kanonbra och säkert.
Jag återkommer med detaljer, när jag vet om detta verkligen gick vägen.
Vi började med att lägga ut biljetten på blocket. Till lite reducerat pris. Fick ett antal svar. En del ville pruta mer. Någon tyckte det var OK att tjäna ett par hundra enbart. Så vi tog kontakt. Via SMS. Men hur skulle vi se'n göra?
Till vår hjälp finns då 'Tickster'. Där kan man lägga in sin biljett, få ut en köparkod, SMS:a koden till köparen, köparen loggar in med koden, betalar och får en ny PDF-fil - där biljetten har ett annat unikt nummer med streckkod osv. Sedan betalar tickster ut pengar till oss. Det verkar ju kanonbra och säkert.
Jag återkommer med detaljer, när jag vet om detta verkligen gick vägen.
Guldkalven 2
Svärfar hade en annan skrivning på andra versen i 'Arbetets söner'. Den text jag citerade lyder:
Mot den förödande gulkalven stod
kampen med glödande känslor och mod.
Svärfars variant, som kommer från arbetarrörelsens sångbok, lyder:
Mot den förödande guldkalvens stod
kämpen med glödande känslor och mod!
Frågan är vilken text som är den ursprungliga. Jag tippar på svärfars. Dessutom är den ju bättre. I sak är båda vettiga men den andra varianten placerar ju kampen i nutid. Och det behövs verkligen.
Så jag röstar på svärfars variant!
Som dessutom är i Stockholm och fyller 85 år imorgon.
Hurra, hurra, hurra!
(Lundensiskt leve, tror jag det är, när det är trefaldigt!)
Mot den förödande gulkalven stod
kampen med glödande känslor och mod.
Svärfars variant, som kommer från arbetarrörelsens sångbok, lyder:
Mot den förödande guldkalvens stod
kämpen med glödande känslor och mod!
Frågan är vilken text som är den ursprungliga. Jag tippar på svärfars. Dessutom är den ju bättre. I sak är båda vettiga men den andra varianten placerar ju kampen i nutid. Och det behövs verkligen.
Så jag röstar på svärfars variant!
Som dessutom är i Stockholm och fyller 85 år imorgon.
Hurra, hurra, hurra!
(Lundensiskt leve, tror jag det är, när det är trefaldigt!)