Johan äger

Johan vikarierar som vaktmästare i Birgittakyrkan ibland. Han är ledare i konfirmandarbetet. Han håller i kyrksporten tillsamammans med Koffe. Kassör i Svenska kyrkans unga är han också. Säkert mycket mer.
Idag skulle den trasiga kollektomaten i Birgittakyrkan fixas. Den pajade igår. Inte bra, eftersom det är konsert på söndag och man ska kunna betala med kort. Vi ringde till supporten. Telefonkö. Jag ringde till växeln. Kopplades tillbaka till kön. Jag gick in på hemsidan, tog reda på namnet på personen i växeln. Sökte upp mobilnummer på eniro. Ringde på mobilen istället. Nu gick det bättre. Lite fult men effektivt! Så fick vi support. Men den hjälpte inte. Men till slut skickade firman en ny kvittoskrivare, för det var den som hade ha, hade ha, hade ha, hade hakat upp sig.
Den kom i morse. Henrik och Curt - med hjälp av Stefan - försökte få igång den nya kvittoskrivaren. Det gick inte alls. Tillbaka till ruta 1.
Där står vi alltså. Curt, Henrik, Johan och jag. Många har lagt ner tid och möda på detta. T ex Ulf, som la en timme på det hela igår. Josef har varit moraliskt stöd. Med flera. Inget hjälper.
Då säger Johan: Vi kanske skulle be till Gud!
Jo, det borde kanske pastor Göranzon tänkt på, kan man tycka. Men det hade jag inte gjort. Skamsen gick jag iväg efter att ha sagt till Johan att det var en bra idé.
Dessförinnan hade vi skojat lite med Curt och frågat, vad han skulle välja om han fick välja på vinst för HV 71 i nästa final match eller att skrivaren började fungera. Curt svarade ärligt: Vinst för HV 71.
Nåväl, jag gick alltså iväg och någon minut senare hör jag Johan ropa:
HV 71 kommer att förlora imorgon!
Märkligt nog hade den gamla kvittoskrivaren helt plötsligt börjat fungera igen.

Nu är det läge att dels tacka Gud för att kvittoskrivaren fungerar, dels be att den ska fungera hela helgen och kanske även be att Curt ska klara av att leva med slutresultatet i morgondagens finalmatch.