Skärtorsdag

Den stora veckan, som vi kallar den stilla veckan, går in i en ny fas ikväll. Nu samlas vi med Jesus, för att dela hans sista måltid. Samtidigt är det första gången nattvarden firas. Skärtorsdagen är en skärningspunkt mellan det obeskrivligt smärtsamma och det nya, hoppfulla. Jesus vet att han snart kommer att utsättas för omåttligt lidande. Samtidigt talar han både om att hans efterföljare (bland annat vi, om vi vill) ska minnas honom och att vi ska mötas igen, bortom tid och rum, i evighetens festmåltid.

Jesus och hans lärjungar delade den judiska påskmåltidens förtätade gemenskap. Hustrun och jag var med om något liknande i Heliga Korsets församlingsgård igår, där s k Seder-måltid hade dukats upp. Med bittra örter och eländets bröd, en påminnelse om slaveriet i Egypten. Det är en spännande måltid, som påminner oss om våra historiska rötter.

Israels folk blev befriade från slaveriet. Men så svårt det är, när Israles folk får budet att fortsätta med påskfirandet och det osyrade brödets högtid. Då står det i 2 Mos 12:43 att även deras slavar ska minnas uttåget ur Egypten ...

Så enkelt det är att den förtryckte, efter sin befrielse, börjar förtrycka andra. Jag tänker på situationen i Israel/Palestina idag. Och jag sitter och läser i denna tidiga morgonstund om Sydafrikas befolkning och ser tecken på hur snabbt den befriade glömmer. Jag inser att vi i vår dela av världen, som åtnjuter politiska frihet, inte gärna delar med oss till andra av den. Kilmatet hårdnar.

En skärtorsdag i Aneby, hade jag kontakt med ett par människor, som ville gifta sig. Enda problemet var att han var papperslös flykting. Det fanns väl omständigheter, som myndigheterna hade tagit hänsyn till i sitt beslut om utvisning. Det tror jag säkert. Men det fanns också ett gemensamt barn, som kanske inte skulle kunna förstå, varför hennes pappa inte fick leva ihop med henne och hennes mamma. Det var många turer. Men på skärtorsdagen kom polisen för att gripa honom. Han lyckades fly bort, ungefär som lärjungarna, när Jesus greps. När jag berättade om det i skärtorsdagsmässan den kvällen, fylldes gudstjänsten av en extra nerv.

Befrielse och framtidshopp är påskens tema. Skärtorsdagen är en innerlig kväll, där även smärtan och sorgen, som det heter i en psalm, 'tar säte i våra bröst'.

I Birgittakyrkan ikväll ska vi först fira s k agapemåltid. Man kan säga att det är mitt emellan en måltid och en gudstjänst. Den vill lite påminna oss om att Jesus instiftade nattvarden i ett måltidssammanhang. Sedan ska vi gå in i kyrkan, där vi firar mässa. Det börjar med att vissa utvalda får sina fötter tvättade. Så gick det till, när Jesus firade denna måltid med sina lärjungar. Så instruerade han sina efterföljare att också göra. Det är en handling som vill visa att vi ska vara varandras tjänare.

Sedan bryter vi brödet och delar bägaren. Allra sist får alla som vill komma fram till altaret och så bär vi ut alla ljus, blommor, dukar etc. Kvar blir ett tomt, avskalat altare. Jesus grips denna kväll av soldater. Vi sitter i bänkarna och föreställer oss hur det var. Men i vår meditation lyfter vi även in vår egen livssituation. När vi utsätts för förföljelse, lidande, smärta och kamp. Vi går in i Jesu lidande och tror att det han gör har med oss att göra.