Trivial Pursuit

TP. Äldste sonen frågade om vi kunde spela. Svar: Ja! Han lät mig dessutom vinna, eller så vann jag i kraft av min höga ålder. Svaret på den frågan lär vi aldrig helt få veta!
Trivial pursuit betyder 'alldaglig sysselsättning'. Passar ju bra en vanlig sketen tisdagskväll.
Ändå kan man ställa frågan: Lärde jag mig något nytt? Jo, att Stockholms blodbad ägde rum 1520 och inget annat. Viktigt? Nej, inte direkt. Men kanske bra att kunna. Åtminstone nästa gång jag får frågan. Sonen visste att Winston Churchill efteträdde Chamberlain. Det var ju faktiskt imponerande.
Det bästa var väl ändå att få spela spel med en av sönerna. En vanlig sketen tisdagskväll!

Guldkalven

Min svärfar brukar ofta citera vers 2 ur 'Arbetets söner' med text av Henrik Menander och musik av Nils P. Möller. Här kommer båda verserna och några kommentarer:

Arbetets söner sluten er alla till våra bröder i syd och i nord!
Hören I ej hur mäktigt de skalla ut över världen befrielsens ord?
Ur den förnedrande träldomens grift, upp till en hedrande ädel bedrift!
Oket med påskriften: "Bed och försaka!" länge oss nertryckt i mörker och nöd;
Människovärdet vi fodra tillbaka. Kämpa för rättvisa frihet och bröd!
Människovärdet vi fodra tillbaka. Kämpa för rättvisa frihet och bröd!

Icke naturen hårdhänt har dragit gränser som skilja fattig och rik.
Hjärtlöst har makten under sig slagit alla dess håvor rovdjuret lik.
Mot den förödande guldkalven stod kampen med glödande känslor och mod.
Käckt mot förtrycket ett värn vi oss dana fältropet genom nationerna går:
Sluten er under vår enighetsfana, fällen ej modet och segern är vår!
Sluten er under vår enighetsfana, fällen ej modet och segern är vår!

Först och främst ett genus-perspektiv. När sången skrevs var fokus helt inställt på män! (Är det kanske därför min gode svärfar sällan citerar denna vers? Jag ska fråga honom vid tillfälle. Men jag skulle nästan kunna tro det, för han är en synnerligen inklusiv 84-åring.) Jag tog dock med vers 1 här, för att den har en internationell inklusivitet - låt vara ur ett återigen maskulint perspektiv. Dessutom finns en religionskritik i en av raderna, som kan vara viktig att ta till sig, under fastan - eftertankens tid. Men jag ser inte att bön och försakelse måste vara enbart negativt. Det beror ju på så många saker: För vems skull försakar vi? Vad är det vi försakar? Gör vi det av fri vilja eller har någon annan tvingat oss? När det i dessa dagar talas om att arbetstagarna måste hålla nere på sina lönekrav, för att få behålla arbetet (trots att det fortfarande finns pengar till bonusar och höga pensionsavtal) kan man behöva tänka efter lite. Men när jag nu ändå är inne på höga löner måste jag göra en koppling till alla idrottsstjärnor och megaartister: Är de värda dessa miljoner? Varför accepterar vi att våra idrottsstjärnor, som ju faktiskt bara får betalt för att leka och pyssla med sina hobbies, får så extremt mycket pengar? (Jo, de kan ju bara hålla på tills de fyller 40, sedan ska de ju ha något att leva på?) Jag säger bara en sak: Tjena!

Vers 2 i arbetets söner är skön. Den plockar upp bilder från bibeln. Man kan läsa mer om 'guldkalven' i 2 Mos 32. Det är en ganska upprörande läsning. Men i detta sammanhang ger det tankar om hur det går, när man börjar tillbedja sina ägodelar.

Låt oss slå fast det som vers 2 börjar med: Naturen har inte dragit gränser mellan fattig och rik. Det gör vi så bra själva. Kan vi motverka orättivisorna? Klart att vi kan! Så låt oss göra det, då!

Centralt placerad

Just nu sitter jag i ett centralt placerat kontorslandskap. Vi är på besök hos äldsta dottern, som är informationsansvarig på Centerns Ungdomsförbund. Med andra ord är jag central placerad. Kontoret ligger i Stockholm. Inte så långt från Centralen.
Det sker något historiskt här idag. Hustrun hjälper äldsta dottern att häfta ihop material till stämman, som ska äga rum om någon månad i Östersund. Varför är detta historiskt? Jo, hustrun är ju miljöpartist. Och sorterar centermaterial. Blod är tjockare än vatten. Vet ni förresten vad motsatsen till modersmjölk är? Jo, farvatten, såklart!
Vi kommer med all sannolikhet att diskutera avregleringen av tågtrafiken, bonusavtal och andra dagsaktuella frågor ikväll. Det kommer med säkerhet att bli en relativt högljudd politisk debatt. Så min teori är att husturn samlar lite pluspoäng, såhär i förväg. Nej, säger nu de som känner hustrun. Så slugt beräknande är hon väl ändå inte. Det är sant! Jag måste ta tillbaka detta! Hustrun är inte beräknande.
- Principer är till för att ändras på, säger hon just och tillägger: Man ska tänka på sin egen dödlighet.
Alltså sorterar hon glatt vidare i stämmohandlingarna.
- Visst har vi roligt på våra möten, hör jag hustrun skrocka från travarna av dagordningar och motioner.
Själv är jag glad att just nu ha två döttrar i närheten. En som engagerar sig i partipolitiken och en annan som är med i Röda Korsets ungdomsförbund och snart åker till Bosnien på toleransresa. Själv är jag varken med i Centerns eller Röda Korsets ungdomsförbund. Men jag är stolt som tuppen!

Bonus betyder ärlighet

På latin betyder 'bonus': bra, ärlig, modig, nobel, snäll, trevlig, korrekt, användbar. Det har fler betydelser. Vad betyder 'bonus' när vi läser om det i tidningen 2009? Säkert är att vissa höga chefer har sett det som något bra. (Lika säkert tycker nog inte Wanja Lundby-Wedin längre att det är så bra.) Ärlig och 'bonus' verkar inte direkt höra ihop. Inte heller modig, för i så fall skulle väl bonus-ivrarna stå på sig. Nobel, snäll, korrekt - nej, inte direkt. Men säkert har den varit användbar än så länge. Nu får kapitalet ta till andra medel. T ex aktier.
Jag gillade Lars Ohlys inlägg i riksdagsdebatten. Han sa något i stil med att han är emot bonus, aktieoptioner, fallskärmar och extremt höga löner överhuvudtaget. Jag med! Så är han ju prästbarn! Men hur mycket tjänar Lars Ohly? Och hur mycket tjänar jag själv? I förhållande till två tredjedelar av världens befolkning? Är jag värd att bo som jag gör, äta som jag gör, resa som jag gör? har jag gjort mig förjänt av det?
Det är enormt svårt att veta hur mycket man egentligen borde ha gjort sig förtjänt av. D v s en person i t ex Indien, som arbetar hårt på risfältet, kanske är nöjd med att få ihop mat till sin familj. Om min lön räckte till mat bara, skulle jag vara nöjd? (Under förutsättning att boendet var fixat!)
Men hur som helst är det ju i alla fall ingen som kan ha gjort sig förtjänt av de fantasibelopp, som alla dessa bonusar har inneburit.
Om man gör om bonus till ett substantiv på latin, kan det betyda: 'Moralisk man'.....

Länge leve biblioteken

En bok jag behöver i min forskning heter: 'Discourse Analysis as Theory and Method' och är skriven av Marianne Winther Jorgensen och Louise J Phillips. Jag har den på svenska. Orginalet är på danska. Men ska jag citera något från boken, ska det ju vara på engelska. Den engelska översättningen är ruskigt dyr. Alltså tittar jag in på Kalmar Högskolas biblioteks hemsida. Jo, där finns den. Ej utlånad. Så jag cyklar ner och tänker mig att kunna sitta i bilioteket och hitta de ställen, som jag vill kunna citera rätt. (Det mesta har jag ju tillgodogjort mig på svenska.) Men jag såg att den inte var utlånad i måndags. När jag kom till bibliteket idag var den utlånad. Typiskt! Men skam den som ger sig! Jag cyklar ner till stadsbiblioteket. Ingen stor chans att de ska ha en bok som denna. Men det finns nåd för en student som jag. Den nåden kallas 'fjärrlån'. Det betyder att biblotekarien söker och finner. Boken finns på 17 olika bibliotek. På en del är den utlånad och andra har den men vill inte låna ut den, för den är kurslitteratur. Men Kristianstad både har den, den är inte utlånad och de kan tänka sig att jag får låna den. Nu har jag tagit upp ca: 15 minuter av biblotekariens dyrbara tid. Sedan ska ett brev skickas till Kristianstad och så ska boken fraktas till Kalmar, där ett nytt brev ska skickas till mig. När jag läst färdigt boken och lämnat tillbaka den ska den hanteras igen och skickas i paket tillbaka till Kristianstad. Men var lugn. Jag betalar för detta. Hur mycket: 10 kronor! Nåd brukar annars översättas med ordet gratis (eftersom nåd på latin heter just 'Gratia'). 10 kr är väl inte gratis? Jo, i stort sett!
Länge leve bibliotektsväsendet!

Earth hour

En timme för jorden. Nu på lördag. 20.30 - 21.30. Då ska så många som möjligt släcka .... ja, vad ska vi släcka? Jag läste på Helle Kleins blogg att vi ska släcka ljuset. http://blogg.aftonbladet.se/3
Nja, kan man inte säga att man släcker alla lampor eller lyset? Lyset är väl bra. Man ska ju helst inte vara på lyset.
Men att släcka ljuset, det vill vi väl inte? Kommer ni ihåg det kinesiska (tror jag) ordspråket:
'Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus!' Vad ska vi nu säga: 'Förbanna inte mörkret, släck ljuset!' För mig blir symbolspråket problematiskt. För när vi sitter där och har släckt alla lampor, då ska vi väl ta fram våra stearinljus och föra ett stilla samtal om hur vi bäst förvaltar den jord, som Gud har gett oss? Handlar det bara om att släcka lamporna - men kanske behålla TV'n på eller datorn - vad har vi då vunnit?
Det finns lite att tänka på, med andra ord.
Vi pratade om det i ett kyrkligt sammanhang. Tänk om alla släcker utom kyrkan? Hur skulle det se ut? Frågan är befogad, men släcker vi bara, för att ingen ska ha möjlighet att i efterhand kritisera oss, för att ha haft lyset tänt, vad har vi då uppnått?

Dalai Lama och Sydafrika

Om det stämmer, som redovisas i media, vägrar Sydafrika släppa in Dalai Lama till en fredskonferens. Efter påtryckningar från Kina. Påminner mig om TV's inslag på Melodifestivalen. När Ryssland reagerade. Någon på TV skickade blommor och bad om ursäkt. Det kritiserade ledningen. Om den anställdes ursäkt, sa chefen: Alla kan göra ett misstag! Lite kul, att en ursäkt kan vara ett misstag. Men det är klart. I kontakten med stora nationer, som vill lägga sig i, är det kanske viktigt att vara försiktig. Att Kina ska lägga sig i om Dalai Lama besöker Sydafrika känns värre. Framför allt blir jag orolig, när Sydafrikanska myndigheter ger efter för påtryckningar, om det nu är så det gått till. Jag ska forska mer i detta!

Mycket internationellt nu

Och det är ju trevligt. Nödvändigt! Framför allt beror det på att vi är mitt i fastan. Det är en tid, då eftertanken framför allt handlar om att fundera globalt. Hur lever jag i förhållande till mina systrar och bröder i resten av världen? Förra helgen var det Kvinnor för mission, som hade möte i Kalmar. Elitha från Zimbabwe och dessutom Fidelia från Mozambique. Torsdag - fredag denna vecka har vi varit i Löddeköpinge. En vecka under temat: Hallå, hela världen! Där träffade vi människor från Zimbabwe (igen), Etiopien och Tanzania. På söndag blir det Världens Fest i Birgittakyrkan och kommande tisdag avslutar vi fastestudierna med frågan: 'För vems skull ger vi?' Det är en oerhört viktig fråga. Att ge är bra. Men det är också bra att veta varför man ger. Det finns ju en risk, att man gör det p g a dåligt samvete. Det är ingen bra drivkraft. Besläktad med denna känsla är viljan att visa sig duktig. Det gör väl inte så mycket, men fokus ligger fortfarande på mig och mina behov. Det kan också smyga sig in brist på förtroende i givandet. (Kan ibland vara legitimt!) Det som är eftersträvansvärt är att ha den andre i fokus. Vilka behov finns hos henne eller honom?
Nästa steg är att inse att även jag har behov av att ta emot? Vågar jag be om hjälp? Har vi i Sverige och västvärlden något att be systrar och bröder i syd om hjälp med? Eller har vi allt, kan allt och är oss själva nog?
Detta ska vi prata om på tisdag kväll!

Bilen klar - mitt fel!

Som man kunde ana, hade inte bubblan på däcket uppstått av sig självt. På varje vinterdäck finns en pil. Den anger däckets färdriktning. Med ledning av dessa pilar, vet man om däcken ska sitta på höger eller vänster sida av bilen. Alla vet inte det. Men nu vet jag! Den kunskapen kostade några hundra. Däremot har jag lärt mig ordet spindelled helt gratis.
Skåne, här kommer vi!

Inte spindelleden

Solen skiner idag. I Kalmar och även över mig! Det var inte spindelleden. Det var ett av vinterdäcken, som har en liten bubbla på sig. Så jag var på rätt spår, när jag tänkte däck. Men jag undersökte inte tillräckligt noga. Kanske sitter bubblan på insidan. Nu ska jag cykla iväg och hämta bilen, betala inte så jättemycket pengar, även om det blir fyrsiffrigt. Men snart rullar den gamla 93:an igen. Och vinterdäcken ska snart läggas in i garaget. (Jo, jag vet att de egentligen ska hänga!)
11.57 går tåget till Skåne, som Kristina och jag ska med. Ikväll medverkar vi vid en internationell träff i Löddeköpinge. De har en hel vecka som kallas: Hallå hela världen! Det ska bli roligt. Imorgon, fredag är vi ute på högstadiet och pratar med ungdomar. Skoj!
Att möta våren i Skåne! Är inte det trevligt? (Och veta att bilen rullar några mil till. I mitten av april är det dags för besiktning ....)
Men nu relaterar vår gamla bil till globala rättvisefrågor? Något att fundera över i fastan, eftertankens tid. Så mycket funderande har vi gjort, så att vi i alla fall tar tåget till Skåne. Men det finns nog lite kvar att tänka på.

Kylare på gång!

Nu är bilen och kylaren hos Martin. (Det är han som tagit över efter Drago, som har varit en mycket pålitlig bilmekaniker för oss. Hoppas Martin är lika bra!) Lämnade in bilen idag kl 16. Hoppas även att skakningarna i ratten kan åtgärdas. OBS! Det är inte jag som skakar i ratten. Det är inte heller så att jag skakar av köld, vilket skulle kunna vara fallet, när man har två kylare i bilen. En i fram och en i bak. (På bilen, alltså!) Ratten skakar, för att något annat är fel. Jag gick och kände på alla bultar eller muttrar eller vad det nu heter på hjulen. De satt fast. Det var väl en mycket lekmannamässig teori, förstår jag. Martin säger att det är spindelleden eller något annat. Ja, det är rean rama grekiskan. Eller inte! För jag kan faktiskt en hel del grekiska. Däremot förstår jag ganska lite om bilar. Att det stavas fläns, vet jag dock nu. och det är ju bra.

Kylare ...

Stavas det 'fläns' eller 'flens'? De där skivorna, som sitter i kylaren eller satt, kanske vi ska säga, för kylaren på vår Toyota har sett sina bästa dagar. Vi pratade med Drago, eller den som tagit över efter Drago på verksta'n. Ska kolla med några skrotar. Nej, det finns inga kylare. Så pratar jag med Per. Sök på www.signalen.se eller något sådant. I Mönsterås. Sagt och gjort. Hittade ingen kylare till en Toyota Corolla -93. Men det fanns till -96. Snackar med Curt. Kolla med nå'n bildemontering på Öland. Algutsrum. Sagt och gjort igen. Nej, säger dom men ring Signalen. Har redan gjort det. Tillbaka till Signalen. Kan man använda en kylare från en -96:a till en -93:a? Vet inte! Dessutom har vi en 1.3 och kylaren kommer från en 1.6. Åker till Toyota och pratar med kilarna där. Kanske. Men sök på www.mekonomen.se för där kan man skriva in sitt reg. nr. och få veta artikelnummer och så jämföra med artikelnummer på kylaren i Mönsterås. Sagt och gjort för tredje gången. Kanon! Nuffrorna stämmer.
Nu har vi en bil med två kylare. Den ena i fram och den andra i bak, som man säger i Uppland. Hoppas Dragos efterträdare har tid att montera in den. Vad kostade den? 750:-. Öppet köp, om det inte funkar.
Jag återkommer i ärendet!
Ta det kallt!

Kvinnor för mission

Runt 50 kvinnor i olika åldrar har varit i Kalmar sedan i fredags. Kvinnor för mission. En häftig organisation. Över hundra år. Organisationen, alltså! Den äldsta var dock 93. Alltså, man är 93 år och brinner för detta med mission. Att få vara en del av Guds kärlek i rörelse. Underbart! De flesta alltså svenska kvinnor. Men några från Afrika. Bland annat Elitha Moyo, som predikade i Birgittakyrkan idag. Så härligt att få tolka hennes förkunnelse. Hon läste från Johannes 4 om Kvinnan vid Sykars brunn. Som blir befriad och vågar berätta om Jesus. Hon blir på nytt accepterad. Finner sin plats i samhället. När Elitha började sin predikan och talade om de två stammarna (tribes, på engelska) som hade dåliga relationer, Judar och Samarier, tänkte jag på Zimbabwe. Ndebele och Shona. Så vanligt detta är! Vilka grupper är det i vårt land som inte kan samsas? det tål att tänka på! Det är nog olika i olika delar av landet.
Inte bara kvinnor är med i 'kvinnor för mission'. Även män är välkomna som medlemmar. Och det finns manliga medlemmar. Kul, inte sant?
Kvinnor, som engagerar sig för och med andra kvinnor i världen, det är en kraft att räkna med. Jag är tacksam som fick vara med!

Vem bestämmer över döden?

Det är mycket om döden nu. Läkaren, som står inför rätta, efter att ha gett 1000 gånger för mycket medicin till ett litet barn, som dog. Som kanske ändå hade dött. Ville läkaren lindra smärtan eller döda?
Den 9-åriga flickan i Brasilien, som säkert skulle ha avlidit under sin graviditet. Kardinalen som bedömer aborten som en värre synd än pappans mångåriga övergrepp.
Östran skriver idag om en flicka på Lars Kaggskolan som begick självmord. Kunde skolan ha förhindrat det?
Tre helt olika frågor men de handlar alla om frågan: Vem bestämmer över döden? Det finns en organsiation som heter: Rätten till en värdig död! De
'vill skapa opinion för varje människas rätt att på egen begäran få hjälp att dö när fortsatt liv innebär ett oacceptabelt lidande, som den drabbade ej vill bära.' http://www.rtvd.nu/livstestamente.aspx

ju mer jag funderar över dessa frågor, desto svårare blir det. Men min grundsyn är ändå att det måste vara viktigare att arbeta för livet. Att lägga mer energi och kraft, för att inte säga kärlek, på att de människor, som lever ska få ett så bra och värdigt liv som nöjligt. Sedan kommer situationer, då vi som enskilda och samhället i stort ställs inför olika dilemman. Att väga liv mot liv. Att ifrågasätta livsuppehållande behandling, som bara drar ut på ett ovärdigt lidande osv. Jag har själv svårt för tanken, att vi ska kunna få hjälp med aktiv dödshjälp. Men jag är öppen för att det finns situationer, som är så svåra, att jag måste tänka om.
Låt mig säga något kort om de tre exempel jag inledde med:

När spädbarn visar tecken på att inte kunna klara ett liv på egen hand, känns det försvarbart att avbryta livsuppehållande behandling. T ex att koppla ur en respirator. Det blir då barnet själv, som får visa om hon eller han kan leva på egen hand. För mig känns det märkligt att vilja förkorta det liv, som barnet då lever, på egen hand. Men om barnet har stor smärta och avsikten är att lindra denna smärta, men effekten blir att livet förkortas, oavsiktligt, blir frågan genast svårare. Att riksdag och regering ska fatta beslut i dessa frågor och inte läkare, känns inte nödvändigtvis som en förbättring av läget.

Abort är, som jag ser det, inte önskvärt. Jag kan inte se det på ett annat sätt att abort ofta kunde ha undvikits. Om sexualiteten har sin plats i långvariga och stabila relationer, är det väl önskvärt att de barn, som blir till, känner sig välkomna? Men jag stödjer vår nuvarande lagstiftning. Inte för att jag tycker om abort, utan för att alternativet är värre. Illegala aborter skapar så oerhört stort lidande. När det gäller den 9-åriga flickan som våldtogs, av sin pappa, är det mycket märkligt att inte kardinalen kan se att flera olika etiska principer kommer på kollisionskurs. Nog måste det vara riktigt att rädda livet på en 9-åring, som själv inte valt att hamna i den situation hon hamnat i? Nej, här får den lokala katolska ledningen i Brasilien klart underkänt. (Nu har jag inte kollat källorna så väl. Kanske finns fakta i detta, som inte kommer fram. Men utifrån det som kan läsas i tidningar och på nätet, skriver jag ovanstånde!)

När det gäller självmord, är det ju varken olagligt eller straffbart. Man kan säga att den som vill ta sitt liv, är fri att göra det. Men samtidigt är det inte straffbart att försöka hindra någon, från att ta livet av sig. (Tror jag!) Hittar man en person, som försökt ta livet av sig, får man ju ingripa. Jag har aldrig hört talas om någon som blivit anklagad, för att då lägga sig i andras angelägenheter. I detta fall anklagas skolledningen, för att kunna ha förhindrat att det skedde. Det känns svårt, att hävda det. Överhuvudtaget känns det fel att peka ut syndabockar. Ett självmord är enbart tragiskt. Tillsammans bör vi arbeta, för att skapa ett samhälle, där det inte skulle behöva upplevas som ett alternativ. I någon mening har vi väl alla ibland del i att vissa inte hittar någon annan utväg. Men samtidigt är det en enskild människas eget beslut. Vem kan egentligen ta på sig skulden, för det som en annan person väljer att göra. Självmord sågs länge som en oförlåtlig synd. Jag tror inte att en sådan teologi gör saken bättre. Den som är död, kan ju inte längre uttrycka ånger. Alltså drabbas de efterlevande dubbelt. Samtidigt är det en aggresiv handling, som ger andra skuld. Så oerhört svårt detta är.

Så får en tonåring i Tyskland för sig att skjuta ner en mängd lärare och elever. Och självmordsbombare fortsätter att detonera sina sprängladdningar. USA flyttar några schackpjäser från Irak till Afghanistan. Ja, det är mycket död.

Se, vi går upp till Jerusalem,
till Frälsarens kors och pina,
till Lammet, som offras för världens skuld,
för dina synder och mina.

Fastan är en tid för eftertanke. Är jag med och främjar livet? Min skuld får jag bekänna och så be om ny kraft att ställa mitt liv i LIVETS tjänst.

Jesus, den kananeiska kvinnan och Jakob

Igår var det en spännande söndag. 'Den kämpande tron', var temat och bibeltexterna handlade om personer som ger sig in i närkamp med Gud. Jakob, en ganska osympatisk person. En av de tre patriarkerna. Honom pratar vi om på internationella kvinnodagen. Han var en lögnare. Lurade sin far, att han var tvillingbrodern Esau. För att få pappas välsignelse. Ivrigt påhejad av sin mamma. (1 Mos 27) Men ack så grundlurad han själv blev, när han trodde att han gift sin med Rakel och den han hade delat bröllopsnatten med var storasyster Lea. (Man kan ju fråga sig vad Lea tyckte om det hela. Eller Rakel!) Poängen med Jakob tycker jag är att han brottas med din Gud. Han ger sig inte.
Den andra personen i fokus var den kananeiska kvinnan. Först av allt är det ju typiskt att ingen har lagt hennes namn på minnet. Trist! Nu är det som det är med det. Hon ger sig in i ett samtal med Jesus. Ett så kallat stridssamtal. Jesus har många sådana med framför allt präster och teologer. Det är de som utmanar Jesus. I samtliga fall går Jesus, enligt evangelisternas beskrivningar, segrande ur striden. En enda gång får Jesus ge sig. Det är i samtalet med den kananeiska kvinnan. Jesus börjar med att tiga, när hon pratar. Det brukar kallas för en härskarteknik. Varför gör Jesus det? Lärjungarna vill visa bort henne. (Det brukar vara deras standardlösning när porblem uppstår). Men kvinnan är ihärdig. Då tar Jesus till en annan metod. Jämför henne med en hund. (Hundens ställning i orienten då liksomnu är inte den bästa.) Kvinnan ger sig fortfarande inte. Hon ger tvärtom svar på tal. Biter ifrån! Jesus har inget annat val än att göra henne till viljes. (Matt 15:21-28) Jag har läst om detta samtal i en bok av Bengt Holmberg: Människa och mer - Jesus i forskningens ljus. Arcus förlag.
Det är ju en bra händelse att återge, på internationella kvinnodagen.
Vi sjöng en psalm i Birgittakyrkan. (Sv Ps 59) Där sjöng vi om 'bröders gemenskap'. (Själv satt jag och sjöng 'syskons gemenskap'.) Efteråt tänkte jag: Varför sa jag inte högt att vi kunde göra denna lilla men så viktiga ändring? I morse - på morgonbönen - gjorde vi det och det gick ju faktiskt riktigt bra ....

Foucault, Jesus och Pilatus

Nej, det är inte han med pendeln. Han som pratade om pendeln hette Léon Foucault (1819-1868) och var fransk fysiker. Den Foucault jag avser är av den franske filosofen Michel Foucault (1926-1984). Till detta med forskarstudier hör ju att fundera över frågor som t ex vad kunskap är. Foucault menar att kunskap är något som produceras socialt, i relationer. Och att kunskap har med makt att göra. ('Kunskap är makt' var däremot något som den brittiske filosofen Francis Bacon (1561-1626) sa. Bacon avsåg med detta att makten har tillgång till kunskap, som andra inte har tillgång till). Foucault däremot menar att makten skapar kunskap och att den behåller sin makt genom detta kunskapsskapande. (Nu är detta mina ord och förmodligen har jag inte förstått alla djup hos Foucault.)
Det är intressant att fundera över vem som bestämmer vad som är sant. Vem har tolkningsföreträde? Redan Pilatus diskuterar detta med Jesus. Jesus är hyfsat uppkäftig, när han inför en person, som rimligen kan (och även kommer att) döma honom till döden, säger: 'Du skulle inte ha någon makt över mig om du inte hade fått den från ovan.' I stället för att Pilatus blev vaninnigt arg, står det: 'Efter det svaret ville Pilatus frige honom.' Varför? Förmodligen för att Jesus, till skillnad från många andra, sa sanningen. Den befriar ju som bekant.
Jesus är speciell i mänsklighetens historia. Han är Gud själv, som blivit människa. Kristendomen gör anspråk på att Gud uppenbarar kunskap för mänskligheten. På ett sätt kan man ju säga att den kunskapen också är socialt konstruerad och att vi, om vi vill, ger Gud tolkningsföreträde. Att vi låter Gud ha makten, genom att skapa den kunskap, som vi håller för sann.
Jag är inte säker att Foucault skulle hålla med. Men jag vet inte. Det spelar kanske inte så stor roll. Det viktiga för mig, som kristen, är att det är Gud (och inte människor) som får detta tolkningsföreträde. Risken är ju nämligen att jag som människa ger det till en annan människa. Det var ju det som skedde i Knutby, vad jag förstår. Kan vi ge tolkningsföreträde till biskoparna? Till prästerna? Till Påven? Vad vi än svara på den frågan är det viktigt att vi inte gör det okritiskt! Om jag förstår Martin Luther rätt, menade han att varje kristen har möjlighet att själv söka sanningen, genom att läsa sin bibel och be om Guds ledning. (Nu gav jag just tolkningsföreträde till Luther). Här kommer nästa reflektion: Är det bra att ge sig själv tolkningsföreträde? Har jag större tillgång till sanningen än andra?
Så tror jag att det är viktigt att söka sanningen tillsammans med andra. Kyrkan är en sådan gemenskap. Personligen väljer jag att lyssna mycket på kyrkan, i betydelsen alla kristna i alla tider. Ibland måste jag då välja. Det är omöjligt att ta till sig allt. Jag måste också inse att kyrkan är en gemenskap av människor, där vissa tagit sig makten att definiera vad som är sant. Vissa grupper har tystat andra. Det sker än idag. Men det andra diket är ju att inte lyssna alls.
Men det finns andra viktiga tolkningsgemenskaper. Mänskligheten är en sådan. D v s varje medmänniska jag möter, har viktiga pusselbitar när det gäller sökandet efter sanning. Även här infinner sig en begänsing: jag kan ju omöjligen möta och lyssna på alla människor. Men de jag faktiskt möter kan jag lyssna på och låta mig påverkas av. (Med bibehållet kritiskt sinne: framför allt om det de säger eller uttrycker är sätt att utöva makt).
men jag tror ändå att det är möjligt att möta Jesus och att i det mötet vara öppen för påverkan. T ex när vi sjunger Johannespassionen i Birgittakyrkan på Palmsöndagen. Då har jag fått en solistroll. Jag ska sjunga just Pilatus. Det blir inte bara en sånglig utmaning. Det blir även en existentiell övning: Hur ser min relation till Jesus ut? Är jag beredd att höra sanningen om mig själv?

Fasta och facebook

Efter en del funderande, kom jag fram till att göra såhär med facebook under fastan. Jag kollar min facebbok på söndagarna. Varför nu denna restriktion?
Först och främst: Det är en helt frivillig åtgärd. Jag fick en artikel. (Se min blogg 22 feb: Varför har du inte uppdaterat din blogg, pappa?) I den fanns ju en fråga om man inte kunde bli lite väl beroende av företeelsen facebook. Jo, det kan jag hålla med om. Så jag bestämde mig för att avstå från facebook under fastan. Men alltså bara delvis. Varför?
Det förhåller sig så att fastan är 40 dygn. Så lång var Jesu fasta. (Se t ex Matteus 4:2, ur en av texterna i söndags). Men om nu fastan börjar den 25 februari och slutar på påskaftons kväll den 11 april, blir det ju mer än 40 dygn. Hur stämmer det? Det blir ju 46 dygn! Jo, om man tar bort alla söndagarna, då blir det 40 dygn kvar. Därför har kristna i alla tider firat Kristi Uppståndelse även under fastan, om än med något dämpad glädje. För mig blev det en anledning att inte avstå facebook på söndagarna.
Egentligen var huvudskälet ett annat. Jag tycker det är ett bra sätt att hålla kontakten. Om jag nu skulle vara bortkopplad i 7 veckor, skulle jag kanske missa något viktigt meddelande. (Även om de brukar dyka upp som ett mail också). Alltså denna anpassning av mitt facebook-fastande.