Precis hemkommen från en tvådagars konferens om Nya testamentet 1526 fylls jag av stor tacksamhet över två verkligt intressanta dagar. Visserligen arbetar jag för Svenska Bibelsällskapet men jag har inte varit ansvarig för denna konferens utan kunna sitta och lyssna i stort sett hela tiden. Endast mellan 13.45 och 14.15 idag hade jag själv en presentation.
Redan förra året hade organisatörerna inbjudit till en första, sonderande samling. Då var vi – om jag minns rätt – drygt 20 personer. Under konferensen har vi varit uppemot 45–50 personer. Det har varierat under de två dagarna.
Fyra forskare har utgjort en styrgrupp. Lasse Mårtensson (Uppsala universitet), Jonatan Pettersson (Stockholms universitet), Richard Pleijel (Stockholms universitet) och Henrik Williams (Uppsala universitet). Av dessa är tre språkvetare och en bibelvetare. Det säger lite om konferensen. Språkvetarna var i majoritet. Helt klart. Jag tror inte ens vi var en fjärdedel teologer, även om vi räknar in auditoriet. Det var en besvikelse. Vi teologer borde ha engagerat oss mer. Det handlar ju om den första svenska översättningen av Nya testamentet.
Glädjande med styrgruppen är att två av dem (Richard och Henrik) representerar Svenska kyrkan i Svenska Bibelsällskapets huvudmannaråd. På så sätt var ju ändå Bibelsällskapet med i matchen. Och det var vi ju också eftersom både undertecknad och Mikael Winninge, vår översättningsdirektor, gjorde presentationer.
NT 1526 är en viktig del av Svenska Akademiens Ordbok (SAOB). Den tillsammans med Gustav Vasas registratur som startar 1521 utgör en slags startpunkt för nysvenskan. Därför är bibelutgåvan förstås viktig för svenska språkets utveckling.
Utöver en mängd språkvetare från Sverige fanns föreläsare med från Polen och olika lärosäten i Schweiz. Så spännande att det finns experter på nordiska språk även i många andra länder i Europa.
Det fanns också experter som föreläste om den tidens boktryckande, om de kvarvarande exemplaren av NT 1526 (ungefär 30 st av en upplaga på mellan 500 och 1000), om illustrationerna i dåtidens böcker och mycket mer.
Själv tittade jag på betydelsen av denna bibelutgåva för den svenska kyrkoprovinsens självständighet vad gäller förmågan att bedriva en egen teologi. Det var inte helt enkelt att besvara de frågor jag ställde. Jag tog hjälp av bland annat en västafrikansk teolog från förra seklet, Lamin Sanneh, och hans teorier om bibelöversättning.
Nu ska det bli en antologi som ska vara klar 2026, då vi också ska fira 500-årsjubileet av NT 1526. Den sista presentationen, som Richard Pleijel gjorde, gav tankar inför detta. Det är ju så lätt att skapa ett slags historiskt narrativ eller berättelse, som egentligen säger mer om vår tid än om 1500-talet. Richard berättade om att detta gjordes under 1800-talet och 1900-talet. Ofta då för att förstärka nationalistiska strömningar, där enheten i språk och religion var en viktig komponent. Det är inget som jag är intresserad av att delta i. Däremot vill jag vara med och understryka att NT 1526 inte bara var en reformatorisk produkt. Det fanns vissa rön från konferensen som pekar mot att de katolska klostren och medeltida stiften visst deltog i arbetet och att reformatorerna Olaus Petri och Laurentius Andreæ endast sammanställde. Det verkar också som att NT 1526 hade Erasmus latinska text som förlaga i större utsträckning än Luthers översättning från 1522. Erasmus var reformkatolik. Stämmer detta så var NT 1526 en förreformatorisk översättning. Det vill jag gärna berätta. Och fira.
 |
| Biskopen i Svenska kyrkan i Karlstad stift, Sören Dalevi, höll en spännade presentation, tillsammans med Otfried Czaika, som är stiftsteolog. |
No comments:
Post a Comment