Fördomsfulla vuxna

Vi har haft besök av äldsta dottern och hennes familj över helgen. I morse vaknade äldsta barnbarnet aningen för tidigt för min och mormoderns smak. Det blev jag som gick ut med barnbarnet i köket. Där satte vi oss med en bok. Det blev ”Min skattkammare.” Vi bestämde att vi skulle läsa ”Alfabetet”. När vi kom till bokstaven ”P” höjde både jag (och mamman, som vaknat och också kommit ut till köket) på ögonbrynen:

Pappa är så lång och stor

torkar disk åt lilla mor.

Jag tänkte att det i alla fall fint var att pappan överhuvudtaget gjorde en insats i köket. Men lite tråkigt att det uppfattades som en hjälp till mamman i familjen. Jag såg på min äldsta dotter att hon reagerade på samma sätt.

När även mormodern kommit upp ur lopporna (inte så värst lång tid efter att vi gått ut i köket) frågade hon vad vi gjort. Jag berättade att vi läst i en bok och så återgav jag några delar av ”Alfabetet” och konstaterade att en vers handlade om en pappa som diskade. Då utbrast äldsta barnbarnet – helt ärligt:

Ja, han diskade åt sin lilla mor.

Hahaha … ja, så uppfattar en sexåring en vers, som jag och hennes mamma uppfattar på ett delvis annat sätt. Med andra ord sker det en viss utveckling. Så bra.