Önskan om en tomt och klassbesök

Gårdagen blev aningen lugnare än tidigare dagar. Några ur gruppen åkte tidigare till ytterligare en radioshow för att berätta om projektet. Jag var inte med i den gruppen så det blev en lugn morgon för mig. Däremot hade Sofie fullt upp. Ett efterlängtat möte med de två team som arbetar med läskunnighetsprojekten. Det ena projektet sker i den region där vi nu är – Sefwi. Här lär sig människor läsa och skriva på esahie. Det andra teamet finns i norra Ghana och där gäller det språket gurene eller gurune. För Sofie, som är projektkonsulent, är det oerhört viktigt att få tid att tala med de personer som verkligen arbetar med detta och den tiden fanns igår förmiddag.

Just innan lunch åkte vi till en annan workshop, som bibelsällskapet anordnar. Den handlade om bibelöversättning och det var en välfylld kyrka vi kom till. Två professorer från Accra föreläste. Folk var mycket engagerade. Jag tänkte på våra egna översättningskonferenser, när människor samlas antingen runt NT2026-projektet eller för något av de projekt vi bedriver kring olika samiska språk eller meänkieli. Mer och mer inser jag att vi har mycket att lära av varandra.

Vi fick också besöka kommunkansliet en ytterligare gång. Nu fanns MCE (Municipal Chief Executive) på plats. Kanske skulle vi kalla honom kommunalråd eller kommundirektör eller borgmästare. Svårt att jämföra med vårt svenska system. Det visade sig vara en mycket vänlig och förvånansvärt ung man. Charles, som är med i ledningen för bibelsällskapet i Ghana, framförde några önskemål från bibelsällskapet som hade att göra med läskunnighetsarbetet. Det rörde sig exempelvis om att de önskar att regionala ledare ska lobba för att esahie ska bli ett ämne på universitetsnivå. (Gurene/gurune är redan det). Den fråga som avhandlades intensivt var bibelsällskapets önskemål om att få en egen tomt i Sefwi Wiawso. Charles intygade att bibelsällskapets närvaro i staden är tänkt att vara permanent. Samma önskemål hade också framförts till ”the Paramount Chief”. Nu diskuterades huruvida tomten skulle vara bland alla affärer eller i den del av staden där alla kontor finns. Skämtsamt ställdes frågan om inte bibelsällskapet kunde få två tomter. Men skämt åsido verkar det som om de lokala ledarna verkligen vill att bibelsällskapet ska få en fast plats att verka från. Så klokt att jobba nära både det politiska och det traditionella ledarskapet.

Idag hyr bibelsällskapet lokaler för sitt regionala kontor.
Men i framtiden vill de alltså helst ha en egen tomt.

Efter lunch och lite vila åkte vi sedan på ett nytt klassbesök. Denna gång var vägarna bättre eftersom det torkat upp sedan de senaste regnen. Resan tog en och en halv timme enkel väg. Vi blev stoppade i en poliskontroll. Alla fick gå ut och blev kroppsvisiterade. När de såg Sofie hämtade de en kvinnlig polis, som utförde visiteringen av henne. Det var en ren rutinkontroll men intressant att vara med om.

Julius, Samuel, Frank, John och Sofie inför 
gårdagens klassbesök. John kommer från Kenya
och arbetar även han för UBS.

Den by vi kom till låg verkligen långt ut i terrängen. Det såg nästan ut som regnskog och vi är ju på de breddgraderna. Först fick vi besöka byns traditionella ledare och anmäla vår ankomst. Ganska kort men viktigt. Jag undrar hur ofta svenska organisationer som tänker göra något på en ort bryr sig om att informera ledarna på denna ort? Även här har vi en del att lära oss.

Tre klasser med både vuxna och barn hade samlats i en kyrka och vi fick prov på deras kunskaper. Med oss har vi en expert på läskunnighetsarbete, Kimmo Kosonen, som kommer från Finland och arbetar för UBS. Kimmo observerar vad som händer och ställer mycket relevanta frågor. Det ska bli intressant att få ta del av hans utvärdering.

Kimmo är mycket intresserad av elevhäftena och ställer
relevanta frågor vid våra besök.

Det blev ett kortare besök på grund av den sena timmen men jag är övertygad om att det var både viktigt och uppskattat. Vi hinner ju bara besök en bråkdel av alla de platser där projektet pågår. Men vart vi än kommer möter vi stor glädje över att människor återtar sitt modersmål. Att se vuxna människor stolta berätta att de nu kan läsa och skriva på sitt språk är en stark upplevelse.