Tuesday, 2 August 2022

Segregerade områden?

Hemma pratar vi ofta om detta med segregerade områden. Vi har ju bott i Sydafrika, som av många beskrivs som ett (fortfarande) segregerat samhälle. I Sverige beskrivs dock vissa områden som segregerade. Och det är alltid områden som kämpar med socioekonomisk utsatthet. Men sanningen är väl den att områden där det bara bor människor med hög inkomst är lika segregerade?

Till min glädje hittade jag en gammal bloggpost på bloggen Urbana utmaningar där Lillemor Hult skriver:

När vi talar om segregerade stadsdelar pratar vi ofta om de bostadsområden som har en hög andel socioekonomiskt svaga invånare. Att också områden där en klar majoritet är socioekonomiskt starka är segregerade nämner vi mer sällan. För att vara helt korrekta borde vi till och med tala om den segregerade staden, alltså den stad där områden på olika sätt isolerats från varandra och inte om enskilda områden.

Bra uttryckt. Visserligen har texten några år på nacken men den håller ännu. Jag ser i mina flöden att fler tänker så. Det är positivt.

Just nu debatteras frågan om segregerade områden på olika ledarsidor och i media i stort. Dels på grund av Danmarks agerande i dessa frågor, dels utifrån något som migrations- och integrationsminister Anders Ygeman har sagt. I en DN-artikel från 1 augusti säger han att

… de socioekonomiska faktorerna har också en etnisk dimension, eftersom runt 75 procent av de långtidsarbetslösa har utomnordisk bakgrund.

DN skriver att ministern ser framför sig att andelen boende med utomnordisk bakgrund …

… kanske ska vara ett av fem kriterier …

... i klassningen av utsatta områden. När han sedan blir kritiserad menar han, enligt SvT, att han är missförstådd:

Jag föreslår inte ens att vi ska ha det här kriteriet, jag säger bara att jag inte utesluter det i en diskussion.

Det kanske är så att Ygeman är missförstådd men det som gör det hela allvarligt är att det verkar som att Ygeman låtit sig påverkas av Danmark, som verkligen delar in människor i västliga och icke-västliga. DN skriver om hur uppdelningen i västliga och ickevästliga områden kommer in.

För även om det finns flera kriterier för att ett bostadsområde ska hamna på ”ghettolistan” – som utbildningsnivå, arbetslöshet och brottslighet – så är ett kriterium överordnat de andra: Andelen boende med ickevästlig bakgrund. 

Det kommer inget gott ur detta. Att dela upp människor i grupper är inte lösningen på problemet. Det förvärrar problemet. För visst är det bättre om vi kan bo blandat, utifrån en mängd olika kriterier. Det kan handla om ålder, materiella tillgångar, utbildning och mycket annat. Visst är det bättre om människor möts oavsett bakgrund och socioekonomisk situation. Men det som nu diskuteras uppfattar jag som kontraproduktivt. Eftersom det finns så starka främlingsfientliga strömningar i vår del av världen.

Låt oss på olika sätt bidra till en rörelse som uppskattar våra olikheter och bygger på att vi delar med oss till varandra. Ett delande som grundar sig i tanken på att alla har något att dela med sig av. Och alla har behov av att ta emot.

Det finns en statlig delegation som heter Delmos. Detta står på deras webbplats: 

För ett samhälle som håller samman

Delegationen mot segregation har till uppgift att främja samverkan och att bygga och sprida kunskap så att insatserna mot segregation får bättre effekt. Det långsiktiga målet är att förbättra situationen i socioekonomiskt utsatta områden och motverka strukturella orsaker till segregation.

Så bra. Men tänk vad bra om det också gjordes insatser i socioekonomiskt välbärgade områden.

No comments:

Post a Comment