Om konsten att hålla sig i trim

En sak har stört mig. Trimmertråd. Den är av plast och tar så småningom slut. Var blir all avsliten trimmertråd av? Förmodligen ute i naturen och där ska den ju inte vara. Här krävs handling.

Sagt och gjort. Jag googlade och hittade en ekologiskt nedbrytbar trimmertråd. Och efter ett ha sökt i ett par affärer i Kalmar hittade jag också just sådan. På Swedish Agro fanns en rejäl sort. Jag tog glatt en rulle från hyllan och gick mot kassan. På väg dit mötte jag en butiksanställd.

- Så bra att ni har ekologiskt nedbrytbar trimmertråd sa jag glatt.

Butikspersonen var inte imponerad.

- Denna plasthysteri kommer att ta död på det svenska jordbruket.

Hoppsan. Vilken reaktion. Skam den som ger sig. Nästa butiksanställda var mer positiv när jag upprepade min glädjeyttring.

Väl framme i kassan visade det sig att person nummer ett satt just där. Hustrun och jag var då inne i ett samtal om ett myggmedel som svägerskan haft med sig från en resa i Kenya. Då säger butikspersonen:

- Och hur flög hon dit? Så här? (Personen viftar med armarna som en fågel.)

Hustrun tyckte detta var omåttligt kul. Jag var mindre road. (När vi sedan berättade detta för svägerskan visade det sig att hon inte alls köpt myggmedlet i Kenya men haft med det dit vid sitt senaste besök).

Nåväl. Hemma på sommarstället lindade jag med viss möda upp den något för kraftiga tråden på spolen i trimmern. När jag sedan startade trimmern tog det mindre än en sekund innan den ekologiskt nedbrytbara – alldeles för grova – trimmertråden slog sönder kåpan till trimmern. Ajdå!

Detta skedde före midsommar och tanken var ju att det skulle vara trimmat då. Vad gör jag nu? Silvertejp! Det fungerade hyfsat. Ut med den nyinköpta trimmertråden och in med plasttråden. Nöden har ingen lag. Jag hade i alla fall försökt. För att travestera ett talesätt kan man säga att den miljömedvetne mannen fortsätter med trädgårdsarbetet med trimmertråden mellan benen. (Men så illa gick det inte). Jag lyckades göra färdigt nästan allt för sedan tog även den icke ekologiskt nedbrytbara trimmertråden slut och jag hade inte tid att åka och köpa ny. Dessutom åker jag inte in till stan bara för ett enda inköp. Någonstans måste gränsen gå.

Nu är det början av juli och jag har skaffat ny trimmertråd. Kåpan har lossnat flera gånger och jag har tejpat med mer silvertejp. Men det kommer inte att hjälpa på sikt. Trimmern ligger nu bland allt skräp som ska köras till återvinningscentralen. Så nu blir det inköp av ny trimmer.  Vi får se om det går att göra ett miljömedvetet val. Eller om jag ska ta fram den framlidne svärfadrens gamla lie. Men kommer det att lösa samtliga problem?

Sensmoralen är inte, som någon kanske tror nu, att det är onödigt att försöka. Sensmoralen är att jag nästa gång ska ta reda på vilken dimension trimmertråden ska vara innan jag sätter in för grov.