Sjukdom är inget straff

Både när jag undervisade blivande präster i själavård i Sydafrika och när jag var lärare i homiletik vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut kom frågan upp: Vad säger Bibeln om sjukdom? Beskrivs det som en bestraffning? En viktig fråga att ställa.

Jesus visar ju med hela sitt liv att de sjuka snarare är mottagare av hans kärlek. Det är inte så ofta han uttalar sig om sjukdomarnas orsak. Vid ett tillfälle får han en fråga om en funktionsnedsättning. Är en blind person blind på grund av synd? Jesus säger: Nej! Däremot ser Jesus en chans att visa Guds omsorg. Och så botar Jesus denne man, som varit blind sedan födseln. Evangelisten Johannes berättar om det i sitt nionde kapitel.

Varför skriver jag om detta? För att jag upplever att vi i denna fas av pandemin börjar koppla ihop våra medmänniskors beteende med deras eventuella insjuknande i Covid -19. Då kommer jag att tänka på en konfirmand jag hade i Sydafrika. Vi pratade om HIV och förhållandet mellan leverne och sjukdom. Kopplingen kan lätt göras. Det kan vara så att en person, på grund av sitt sätt att agera, utsätter sig för risken att bli smittad. Konfirmanderna ville prata om detta och det var viktigt. Då säger konfirmanden utan att tveka det minsta.

Men vårt agerande är ju en sak. Och sjukdomen en annan.

Det blev tyst. Och jag minns att jag blev totalt övertygad. Vi ska inte börja koppla ihop andra människors beteende med deras eventuella sjukdomar. Var slutar ett sådant resonemang?

Mitt eget liv kan och bör jag ha synpunkter på och tankar kring. Men när det gäller andra människor gäller något annat. Blir en människa sjuk ska vi bemöta det med hjälp och stöd. Inte med synpunkter och domar. Här är ju Jesus solklar.

Om en vecka är det Domssöndag och en av de bibeltexter som traditionellt läses då kommer från evangelisten Matteus tjugofemte kapitel. Jesus säger:

… jag var sjuk och ni såg till mig …

Därmed identifierar han sig med alla sjuka och anser att den som ser till sjuka utför en god handling.

En viktig anledning till att vi ska vara försiktiga och varsamma i coronatider är att vi ska låta bli att belasta vården. Låt oss begrunda hur sjukvården fungerar. Där ges människor vård oavsett anledningen till insjuknandet. Ibland kallas det för det humanitära imperativet. Den som är sjuk ska få vård.

Vid några olika tillfällen har jag märkt att tanken formuleras att den som blivit smittad själv har vållat det. En sådan koppling är oklok att göra. Den leder till skuldbeläggning. Och det bidrar till ett obarmhärtigt samhälle. Den som är sjuk behöver vård och omtanke.