Friday, 24 April 2020

Anders Göranzon – polis, kyrkomusiker, präst och något mer.


Att ha en namne är stundtals roligt. Jag har framför allt blandats ihop med Anders Göranzon i Karlstad, som är kyrkomusiker. Det gör inget. Han är mycket trevlig och kompetent. Jag har bloggat om det förut. Länken kommer här.

En annan Anders Göranzon är polisbefäl i Stockholm. Honom har jag aldrig förväxlats med. Men ett lustigt sammanträffade dök upp, när jag googlade efter en artikel igår. Saken är den att jag ska göra ett inhopp på min gamla arbetsplats, Svenska kyrkans utbildningsinstitut. För att de studerande ska vara lite förberedda, tänkte jag att de kunde läsa en artikel jag fått publicerad.
What happened last night in Sweden? To preach without fear in a Scandinavian Folk Church, in a situation when populist nationalism rises in the context of migration.
För den som vill läsa, finns artikeln här. Den bygger på en presentation jag gjorde vid en konferens i USA för några år sedan. Eftersom konferensen ägde rum i USA fick jag tips av en vän att börja med en koppling till USA:s presidents uttalande om Sverige.

Nåväl, nu skulle jag alltså googla fram min artikel. Jag sökte på ’Anders Göranzon’ och ’Last night in Sweden’. Istället för min artikel kom en massa artiklar om polisen Anders Göranzon, som enligt wikipedia blev kändis 2017 med anledning av USA:s presidents uttalande. På wikipedia står det:
Sedan USA:s president /…/ i februari 2017 uttalat sig om situationen i Sverige, ådrog sig Anders Göranzon och dennes kollega, Jacob Ekström, mediernas uppmärksamhet efter att de medverkat i ett reportage av filmaren Ami Horowitz, vilket sänts den 17 februari 2017 på TV-kanalen Fox News. 
Göranzon ansåg i efterhand att inslaget hade manipulerats, så att polismännens svar, var svar på andra frågor än vad som framgick av filmen. Medan Göranzon och Ekström hade avsett att uttala sig om gängkriminalitet, framstod det i stället som de svarade på frågor om sambandet mellan invandring och våldsbrott.
Det är väl ändå lite komiskt, mitt i allt, att jag fastnar för samma händelse och skriver en artikel om det. En händelse som google framför allt förknippar med min namne. Nu ska i ärlighetens namn sägas att jag inte är ensam. Jag hittade många vetenskapliga artiklar och uppsatser med denna titel, när jag googlade, Till exempel en magisteruppsats från Högskolan i Jönköping. 2018 skrev Mathilda Linnander:
Last Night in Sweden: A Critical Discourse Analysis of the Image of Sweden in International Media
Jag måste nog läsa den. Här är länken. I min egen doktorsavhandling har jag ju använt just diskursanalys.

Men tillbaka till detta med att ha en namne – eller flera. Det finns en fjärde Anders Göranzon i Sverige, ser jag på hitta.se men om honom kan jag inte finna särskilt mycket information. Det finns dock ett märkligt sammanträffande även med honom. Jag noterar det på hitta.se och det är att vi, trots att vi har olika bostadsorter, åldrar och födelsedagar, ändå alla har namnsdag den 30 november. Helt otroligt!

Wednesday, 22 April 2020

Att läsa Bibeln på nätet

Sedan flera decennier, tror jag, har Bibeln.se varit ett viktigt hjälpmedel för många bibelanvändare, som talar svenska. De senaste dagarna har jag fått otaliga prov på hur uppskattad denna sida varit. Kortfattat – för Dig som inte använt den – är det Bibeln i digital form. Det har framför allt gått att läsa två översättningar: Bibel 2000 och 1917 års översättning. Vissa delar av Karl XII’s Bibel har också funnits. Dessutom har det funnits en sökfunktion, där det gått att söka efter vissa ord, namn och begrepp. Samt en uppslagsdel och lite annat.

Idag har vi lanserat nya Bibeln.se och det har inte varit utan en smula fjärilar i magen. Skulle det tekniska hålla? Skulle bibelanvändare uppskatta det nya utseendet? Hur många mejl och telefonsamtal skulle vi få? Så här på kvällningen känns det bra. Visst har vi fått en del ris men mestadels ros.

När jag reflekterar tror jag det bland annat handlar om samma fenomen som när den lokala mataffären möblerar om. Helt plötsligt är det omöjligt att hitta bland hyllorna och det tar dubbelt så lång tid att handla. Men efter ett tag vänjer man sig. Vissa saker tycker man inte om men förlikar sig med. (I vår lokala mataffär finns russinen på samma hylla som tacos. Det förstår jag fortfarande inte.)

Jag respekterar den som inte tycker om det nya. Jag hoppas att de flesta ska göra det. Vi har idag fått många glada tillrop från användare som redan gör det. Några gör det inte alls och en del gillar vissa delar men inte allt nytt.

Det som framför allt är den stora förändringen är att noter och parallellhänvisningar finns direkt i texten. Det finns ett lite plustecken vid vissa verser. Den som klickar på detta tecken får mer kunskap ”på sina fingertoppar”. En hel studiebibelsfunktion inne i texten. Sökfunktionen har också utvecklats.

Förmodligen innehåller den en del barnsjukdomar. Dessa får så småningom rättas till. Vi är glada för alla som hör av sig på den speciella mejladressen: support@bibeln.se

Om Du är intresserad av att lära dig mer finns tre mycket informativa videofilmer gjorda. Dem kan Du se nedan. Jag önskar Dig all Guds välsignelse i Din bibelläsning på nätet.






Sunday, 19 April 2020

Tomas och de reglade dörrarna

Denna helg blev det arbete hos äldsta dottern och svärsonen. De andra två döttrarna var med liksom hustrun, förstås. Projektet denna gång handlar om att plocka ner, flytta och sedan bygga upp en loge. Ägarna, som inte behöver den, tyckte att de ville ge bort den. Det innebär en hel del arbete men så småningom kommer ytterligare en byggnad upp på prästgårdstomten. För någon helg sedan var vi med och plockade ner allt taktegel. Denna helg togs den sista vassen ner. Under teglet och bärläkten fanns nämligen vass i stället för råspont. Uppskattningsvis 100 kubikmeter. Som plockats ner och forslats bort till en brännhög.

Lördagen innebar hårt arbete från arla till särla. Idag, söndag, var alla inställda på att börja dagen med gudstjänst. Det är nu tredje helgen i rad. Många omvittnar detta, hur pandemin har lett till fler husandakter. Härligt. Så i morse bad jag svärsonen slå upp psalm 251 i psalmboken och spela, så att vi kunde sjunga om Tomas, som behöver se spikhålen i Jesus händer, för att kunna tro. (Svärsonen spelar mycket gärna psalmer på orgelharmoniet. Det går riktigt bra att sjunga med!)

Äldsta dottern fastnade för vers två och orden:
När långt borta tycks mig vännen kära,
jag då minns hans ord: En liten tid,
/: sen en tid igen, och jag är nära,
då blir åter fröjd och frid. :/
Det är ju verkligen passande ord i den sociala distanseringens tid.

Sedan läste vi om hur Jesus kom till lärjungarna, trots att de satt bakom reglade dörrar. Bön och ytterligare en psalm hann vi med. Församlingen bestod av åtta personer i åldrarna 0-60 år.

Eftersom vädret stod oss bi blev det sedan ytterligare ett arbetspass. Då insåg jag att svärsonen, som passande nog heter just Tomas, just vad logen anbelangar, verkligen inte sitter och trycker bakom reglade dörrar. Både tak, väggar och dörrar är nu nedplockat och kvar finns i stort sett själva husets stomme.
I den loge som snart ska rivas och flyttas finns nu inga reglade dörrar. 
Just denna dörr går kanske att återanvända. Den hade
vuxit fast i marken, så den var verkligen reglad nyss.
Det finns i nuläget inget som hindrar att samtidigt med den sociala distanseringen få lite frisk luft. Det fick vi i helgen och det var välgörande.

Saturday, 11 April 2020

Hvad ljus öfver griften!


Under denna magnifika gravsten ligger mina
släktingar begravda.
Imorgon ska hustrun och jag sätta väckarklockan på ringning i gryningen och gå upp till den grav där min mormors mors föräldrar, Selma Augusta och Carl Axel Ekstedt, ligger begravda. Där ska vi slå upp Hvad ljus öfver griften (psalm 102 i 1819 års psalmbok) och sjunga samtidigt som solen går upp. Den psalmbok vi sjunger ur har tillhört Carl Axel. Innan dess ska vi ha tänt ett ljus på deras grav. Och även på en annan grav i närheten.

Om någon läser detta och bor i Uppsala och vill sjunga med oss – på behörigt avstånd – så finns graven alldeles i närheten av ingången till Gamla kyrkogården. Solen går upp ungefär 05.40 och då har vi nog varit där en stund.

I Sydafrika är det vanligt att kristna möter påsken i gryningen. Många vakar hela natten. Andra tänder en påskeld mitt i natten. Vi har varit med om att samlas vid ingången till begravningsplatser, likt kvinnorna vid graven. Tron på livets seger över döden förenar oss genom tid och rum.

Det bibelord som anges på mina släktingars gravsten passade bra igår, Långfredag, då jag fotograferade gravstenen:
Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens (1 Joh 2:2).
Imorgon - påskdagen - passar det dock bättre med det bibelord, som finns på den andra graven vi ska tända ljus på. 
Jag vet att min befriare lever och till sist skall träda fram på jorden. Här, med min kropp, vill jag skåda Gud (Job 19:25-26).
2010 disputerade jag i teologi i Sydafrika. På kvällen hade vi bokat bord på vår favoritrestaurang. Vi bjöd ett tjugotal släktingar och vänner på disputationsmiddag. Från Sverige och Sydafrika. Svarta och vita. Olika åldrar. Det var en oförglömlig kväll.

Ett av de mest minnesvärda ögonblicken var när min syster överlämnade en psalmbok till mig. Den hade alltså tillhört Carl Axel Ekstedt. Han var präst och hade disputerat både i teologi och filosofi. Min mormors morfar. Han dog den 12 januari 1915. Samma dag dog hans hustru, min mormors mormor. Hon hette Selma Augusta och var född Milde.


På disputationsfesten ombads jag sjunga en psalm ur psalmboken. Jag valde en som jag kände igen och började sjunga. Genast började min handledare, Piet, sjunga samma psalm på afrikaans. På hans båda sidor satt Thandi och Maputi. De stämde in på SeTswana. Genom min anfaders psalmbok, förenades vi i psalmsång, på olika språk. Men också genom tid och rum med en avliden släkting. Det var fint. Att imorgon få fira Kristi Uppståndelse på kyrkogården är vårt sätt att göra något annorlunda detta märkliga år. Och få uttrycka det som står i psalmen:
Här var mellan ljuset
och mörkret en strid.
Dock segrade ljuset
för evig tid.

Tuesday, 7 April 2020

Älska Din nästa

Idag hade Svenska Bibelsällskapet en stor annons i Expressen. Det händer inte ofta. Syftet var att berätta något om kopplingen mellan medmänsklighet i dessa tider och Bibelns ord. Idén till de olika bibeltipsen har vi fått från bibelsällskapet i Argentina. Tack! En av mina arbetskamrater har goda kontakter och blick för möjligheter.


Rubriken för annonsen handlar om att älska sin nästa i dessa svåra tider. Bilden är given. En människa i vården. Det är imponerande vad vårdpersonal uträttar i vårt land och i världen. De förtjänar vårt stöd och vår uppskattning.

Samtidigt kan vi göra mycket annat för många andra. Det är om detta bibeltipsen handlar. De går att läsa på vår webbplats. Länken kommer här.

Själv fick jag vara med i en youtube-andakt som spelats in i Equmeniakyrkan i Arvika. Linda Alexandersson är pastor där. Hon fick bibelpriset förra året. Därför har vi en del kontakt. I andakten sjunger jag den sång jag skrev häromdagen. Texten kommer här:
Följ med mig till öde mark
säger Jesus. Du blir stark
när Du vilat Dig en aning
kan Du ge Dig ut på spaning.
Dock ej nu i denna tid.
Viktigast: ej virus sprid!
 Uti kammaren vi ber
ej i kyrkorummet mer.
Bön i hemmet också gäller.
Kanske att det högre smäller.
För Gud hör oss även där,
vilket alltid målet är.
 Samma sak det har hänt förr:
Lärjungar bak reglad dörr.
Påsk kan firas även hemma.
Det kan lösa vårt dilemma.
Jesus genom väggar når:
Fira påsk nu också går.
 (Melodi: 193 - Gud som haver):
 © Anders Göranzon
Jag spelade in sången och skickade en fil via ett användbart program som heter We Transfer. Hustrun spelar gitarr till sången. I vårt samtal inför min medverkan frågade Linda lite om mitt liv och fastnade för mina år i Sydafrika. I andakten talar hon om vikten av att bry sig om de medmänniskor som nu drabbas allra hårdast. T ex de människor som lever i kåkstäder och därmed har svårt till fysisk distansering.


På olika sätt får vi öva oss i att älska vår medmänniska i dessa tider. Vi får ställa frågan till oss själva – var och en – och göra det bästa vi kan. Det behövs.