Uppenbarelsens ljus
Ordet ”kyndel” är samma ord som i engelskans ”Chandel” eller
vårt ord ”kandelaber”. Det handlar om ljus. Vilket också är en viktig del av
dopet. När någon döps i vår kyrka får personen ett dopljus och då läses
Johannesevangeliets åttonde kapitel vers tolv.
Jesus sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”
Ljuset har blivit en viktig symbol för många. Det finns
nästan inte en kyrka utan ljusbärare. Att tända ett ljus är en symbolhandling
som den enskilda personen inte behöver förklara. Var och en fyller den själv
med mening.
 |
| Snart är det nog dags att skaffa nytt ljus igen. |
För mig är det viktigt att tända mitt dopljus på årsdagen av mitt dop. Det är nu 58 år sedan jag döptes i Mariakyrkan i Sigtuna. Då fick jag inget ljus. Den traditionen hade ännu inte vuxit fram. Men när det blev tradition i Svenska kyrkan – troligen under 1970-talet – fick även jag ett ljus. Det har jag sedan dess bytt ut flera gånger.
Dopet innebär att jag hör ihop med Jesus Kristus. Hur detta
egentligen är möjligt, övergår mitt förnuft. Det har jag inga problem med.
Däremot vet jag säkert att just den 5 februari 1961 var det en präst, som öste
vatten över mitt huvud tre gånger och sa orden:
Jag döper dig i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.
Min dopdag brukar jag fira på Kyndelsmässodagen, som ju
alltid är första söndagen i februari. Ibland är det precis den 5 februari men
oavsett vilket, firar jag på söndagen.
Jag vandrar med Jesus. Det betyder att jag har ljus i
mörkret. Om en liten stund ska jag vandra upp till Helga Trefaldighets kyrka. Det
var i den heliga Trefaldighetens namn jag döptes. Dessutom är det dopfest, så det passar utmärkt.
No comments:
Post a Comment