Tiggeri

Artikel 19 i FN:s konventioner om Mänskliga rättigheter lyder i svensk översättning:

Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.

Enligt Sunita Memetovic, biträdande jurist på Advokatfirman Ericksson & Häggquist och Göran Lambertz, före detta justitieråd, kan det beslut som fattats om tiggeriförbud i Vellinge kommun, strida mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. De skrev häromdagen i Expressen, bland annat följande:

Troligen är det alltså en mänsklig rättighet att tigga. Det gäller i varje fall så länge tiggaren inte gör något mer än att uttrycka det mest grundläggande: ”Jag behöver hjälp.”

Visst låter det rimligt. Att det är en mänsklig rättighet att få säga just det. Jag undrar vad det är som provocerar så? Det är ju i allra högsta grad en mänsklig rättighet att låta bli att ge en person som tigger. På samma sätt som det är tillåtet att ge åt den som ber om hjälp.

Det finns kloka människor som väljer att ge åt människor, som sitter vid köpcentrum och ber om ekonomiskt bistånd. Det finns också kloka människor som låter bli och väljer att ge hjälp på andra sätt. På samma sätt som människor gör medvetna val när det gäller stöd till välgörenhetsorganisationer. Enligt Svensk insamlingskontroll finns 431 organisationer som har 90konto. Jag har aldrig träffat någon som stödjer samtliga. Vi gör alla val.

Kan det vara så att ett tiggeriförbud införs för att vissa människor inte orkar med att göra detta val? För att de vill slippa valsituationen?

Nej, det är inte värdigt att någon ska behöva tigga för sitt uppehälle. Men det har aldrig fungerat att försöka avskaffa fattigdom genom förbud. Det enda som funderar är att vi delar på våra gemensamma tillgångar. Det vore bättre om vi ägnade tid åt att fundera över hur vi kan göra det.