Gårdagen är förbi

Från svärföräldrarnas lägenhet i Norra Kalmar går det att
skymta Kalmarsund. Inte minst när träden avlövas.

Som jag skrev i gårdagens bloggpost hade jag en spännande reseupplevelse. Allt gick bra. Det jag inte skrev var orsaken till förseningen på tåget mellan Stockholm och Alvesta. Obehörig person på spåret i Flemmingsberg. Polisen begärde att all tågtrafik stoppades. Därav förseningen. Hoppas verkligen att ingen kom till skada. Eftersom vi fick börja köra så snart, tror jag allt gick bra.

När jag alltså talade med tågpersonalen fick jag klartecken att åka med. Men dessutom informerade de om ett byte av personal längs vägen. Jag skulle behöva tala med den nya personalen, för att få veta hur det skulle bli med den sista delen av resan. Den mellan Alvesta och Kalmar. Detta glömde jag!

Tio minuter innan vi skulle stanna i Alvesta ropade de ut i högtalarna att fyra personer skulle få taxi till Kalmar. Hjälp! Jag visste att det fanns fyra till. Såklart säger de inte fem, eftersom de inte vet att jag också är med. Jag var ju bokad för tåget just före.

Lätt skärrad plockade jag ihop mina saker och gick till vagn fem, där konduktörens kupé fanns. Även denna person var mycket vänlig och ringde upp samordnaren och beställde en femte plats. Underbart!

Väl i Alvesta gick jag till den plats där taxibilarna väntar. Det visade sig att vi bara var fyra som skulle till Kalmar. Alltså rymdes vi i en bil. Efter en liten stund anlände två taxibilar. En skulle nämligen gå till Värnamo, eftersom personer skulle även dit.

De två chaufförerna hade båda utländsk härkomst, av accenten att döma. En liten reflektion baserad enbart på denna upplevelse är att Sverige verkar ha de utlandsfödda att tacka för ett och annat. Vi som fick åka till Kalmar tror jag kände så.

När Mubarak, som chauffören hette, satte på populärmusik från Etiopien spreds en skön stämning i bilen. Mubarak erbjöd sig dessutom att skjutsa var och en till just den adress vi skulle till och inte dumpa oss alla på stationen klockan 00.30 - vilken service. Jag lämnades sist. Den som klev av just före hade fått veta att jag är präst och sa som sista replik:
Gud vare med er.
Det var en fin avslutning på en spännande resa.