Jesus finns bland oss idag – på kyrkokansliet

Vi på utbildningsinstitutet utgjorde kör. Bilden har jag alltså tagit från
min plats i basstämman, uppe på scenen.
Vi höll till på Uppsala Konsert och Kongress.

Förstås! Som kristen tror jag att inkarnationen – att Gud blivit människa i – är en verklighet. När människan Jesus föddes av människan Maria för ungefär 2000 år sedan var det en unik händelse i världshistorien. Gud blev människa på ett unikt sätt. När denne Jesus – i vuxen ålder – sedan dog och fick liv igen skedde på nytt något unikt. Sedan dess finns Jesus närvarande i världen. Även idag. Med andra ord:

Jesus finns bland oss idag.

Vi sjöng det i morse på kyrkokansliets höstupptakt. Sv ps 591. En psalm som handlar om vårt uppdrag – som människor, skulle jag vilja tillägga – att arbeta för rätt och fred. Uppmaningen i psalmen är att be, ge, stå emot och ha ett hopp. Och varje vers avslutas med orden: Jesus finns bland oss idag.

Varje höst samlas alla som är anställda på den nationella nivån i Svenska kyrkan. Vi är många. För många anser vissa. Ja, visst går det att diskutera. Om det är så att församlingar har råd att anställa färre människor medan den nationella nivån inte påverkas, då känns det såklart skevt.

Det må vara hur det vill med detta. Idag samlades vi i alla fall. För Svenska kyrkans utbildningsinstitut, som finns både i Uppsala och Lund, var det speciellt. Upptakten låg på så sätt att vi alla kunde vara med. Annars brukar de som arbetar i Lund ha svårt att vara med. Vi hade också uppdraget att hålla i morgonbönen. Det var då vi sjöng om Jesus.

Vår rektor, Anne-Louise Eriksson, som snart går i pension, predikade. Hon utgick från det faktum att det snart är val. Och den oro som många av oss känner. Hon underströk att vi inte alltid känner oro av samma skäl. Den bredd i politiska uppfattningar som finns i Sverige, finns så klart även i Svenska kyrkan och på kyrkokansliet.

Utan att peka ut någon underströk hon ändå vikten av att kämpa för det goda, för alla människors lika värde och för en öppen demokrati.

Med de tre aporna som metafor – de som inte vill se, höra eller tala – uppmanade hon oss att våga se, höra och tala. Hon avslutade sin förkunnelse med att peka på Jesus. Jesus gav människor syn, hörsel och talförmåga tillbaka.

Så fick vi lyssna till evangeliet om hur Jesus botar en man som var döv och knappt kunde tala. Mark 7:31-37 och evangelietext i söndags.

När jag var på predikokonferens för någon vecka sedan hade jag en presentation, som handlade om just detta. Att kunna predika profetiskt, så att människor med olika uppfattningar bjuds in att lyssna. Det finns en stor risk att vi predikar så ’head-on’ att människor stänger av och slutar lyssna. Bättre att nå fram och ge Guds Ande möjlighet att verka i åhörarnas egen reflektion. Om detta kunde jag skriva mycket mer. Men jag tror att det handlar om att använda bilder och berättelser. Och att genom dem predika hopp. Och gärna göra det med Jesus i centrum. Som jag hörde det, gjorde Anne-Louise det i morse.