Sommar och anslagstavlor

Tre dagordningar till olika årsmöten. Och så en
Bamsestig, där t ex farmor bor uppe på en stor sten.

Semestern lider mot sitt slut. Den har tillbringats i sommarstugan med avbrott för en och annan utflykt. Med tanke på värmen visade det sig vara ett klokt beslut att mestadels ligga still.

I början av vår sedvanliga vistelse i stugan brukar vi bevista en rad årsmöten. Det rör sig numer om tre stycken. Dels är det vägsamfälligheten. Den inbegriper fastighetsägarna i stugområdet samt en del bönder och andra åretruntboende. Det är oftast en lugn och städad tillställning. Bland de stora ämnena vid årets möte var just mötesplatser – fast rent fysiska sådana – och vägbulor.

Någon dag senare var det dags för sommarstugeföreningen. Den organiserar midsommarfirande och grillfest (som i år blev en picknick, p g a eldningsförbudet). Den utgör också ett forum för andra gemensamma frågor. Exempelvis de årligen återkommande städdagarna. När årsmötet var klart städade vi gemensamt upp efter midsommarfirandet. Kulörta lyktor skruvade ur sina fästen och placerades i sina kartonger i väntan på nästa midsommarafton. Björkar lades på en hög i väntan på uppeldning och bänkar bars ner till båtbryggorna. Där vidtog sedan årsmöte nummer tre. Bryggföreningen. Det går att beskriva dessa föreningar som en slags rysk gumma. Vägsamfälligheten är den största. Bryggföreningen den minsta enheten.

Kallelser till dessa möten sker numer via mejl. Men anslagstavlan fyller också en viktig funktion. Som synes på fotografiet trängs de tre dagordningarna med den bamsepromenad som en lekfull mor-/farfar gjort i terrängen för egna och andras telningar.

På utflykt i Mobergland.

Vid en av utfärderna, som skedde i Vilhelm Mobergs fotspår, såg vi andra anslagstavlor. Självklart fastnade jag för missionsauktionen i Algutsboda. Men det som mest ådrog sig min uppmärksamhet var den utplacerade häftapparaten. Den talar sitt tydliga språk. En artefakt som signalerar demokrati, offentlighet och tillit i skön förening.

När jag var nyprästvigd och arbetade i Bastuträsk minns jag hur Elly, kyrkoskrivaren, varje vecka förfärdigade affischer, som anslogs på lämpliga anslagstavlor. Jag kan närapå framkalla ett doftminne av den omisskännliga spritpennelukt som uppstod i skrivandets stund. Jag vill dock minnas att hon medförde egen häftapparat, alternativt egna häftstift.

Nu kommunicerar vi med digitala verktyg och det är gott så. Men vad går upp emot en gammal anslagstavla?

Inte minst gillar jag inbjudan till missionsauktion i Algutsboda. Den äger rum
lördagen den 18 november, så skriv upp det i almanackan nu.

Ett underbart exempel på tillit och offentlighet.