Sameblod

Igår kväll samlades en skara studerande, medarbetare och övriga i cafeterian på Svenska kyrkans utbildningsinstitut för att samtala om samernas situation i Sverige och sedan tillsammans se filmen

Sameblod

Vi var drygt tio personer men vi var en blandad skara. Med en gemensam tanke att det är viktigt att lära sig mer. Hur har relationen mellan samer och majoritetssamhället sett ut genom historien? Vad har varit Svenska kyrkans roll i den kolonisation som skett och sker av Sápmi?

Med oss var min studiekamrat och kollega, Leif Nordenstorm, som är same och arbetar som direktor för stiftelsen Fjellstedtska skolan. Bland de studerande fanns flera som hade erfarenhet av exempelvis konfirmandarbete bland samer i både Luleå och Härnösands stift. Det blev ett spännande om än något trevande samtal. Kunskapen om detta område är bristfälliga hos många av oss.

Filmen var gripande. Berättelsen om sameflickan Elle Marja, som på nomadskolan blir utsatt för förnedrande rasbiologiska undersökningar, lämnar ingen oberörd. I ett lugnt tempo får biobesökarna följa hennes resa bort från sitt ursprung till ett annat liv. Det är ingen enkel sak. Filmen rymmer mycken smärta men saknar ändå inte drag av försoning. Inte i första hand mellan samerna och majoritetssamhället. Men Elle Marja återvänder som gammal kvinna till sin barndoms trakter och där ställs frågan, på olika sätt, om hon ska kunna försonas med sitt eget ursprung.

På ytan påminner filmen om Titanic. Fast den i sitt tempo och uttryck är så långt bort från Titanic som det går att komma. Men parallellerna är uppenbara. Den gamla kvinnan som återvänder och minns. De två världarna som möts utan att egentligen mötas. Klassresan (fast det i Sameblod handlar om mycket mer än klass) som kommer av sig.

Det är en mycket sevärd film. Eftersom jag delvis vuxit upp i Sápmi känner jag igen mycket. Inte minst scenerna från kyrkan, där prästen Bo Lundmark spelar rollen som just präst. Och de magnifika naturbilderna. Renarna i kalvskiljningen. Ja, det väcker även hos mig många minnen.

Dessutom skildrar filmen verkligheten på ett helt annat sätt än TV-serien 

Midnattssol

som jag skrivit om förut på denna blogg. Dessa gestalningar befinner sig ljusår från varandra i trovärdighet.

Det är gott att Svenska kyrkan på olika nivåer arbetar med försoning i relationen mellan kyrkan och samerna. Det är förstås inte enkelt. Men inte desto mindre nödvändigt.