En av dagarna hyrde sönerna och jag en bil, för att kunna ta
oss runt på ön. Och även åka runt på grannön - Gozo. Till vilken det går färja.
Bilresan gick mycket bra. Vänstertrafik känns närmast
hemtamt. Efter en innehållsrik dag återvände vi till hotellet, där jag t o m
fann en ledig parkeringsplats. Sällsynta på Malta.
Dagen efter skulle jag endast fylla på bensin och sedan
lämna tillbaka bilen. Alltså åkte jag iväg runt halv nio, för att hinna före
frukosten slutade serveras halv tio. Bilen skulle återställas före tio.
Sönerna hade sett ett par bensinmackar alldeles i närheten
av vårt hotell så jag tänkte att detta skulle bli en kort och okomplicerad
morgontur. Så blev det ej. Jag missade bensinmackarna och helt plötsligt var
jag ute på N1 västerut. Inte direkt en motorväg men en väg med två filer i
varje riktning och planskilda korsningar.
Nåväl, snart såg jag en bensinmack och tog av mot den. Min
första miss var att jag bad dem fylla tanken. (Det visade sig sedan att jag
endast hade fått halv tank i bilen och inte behövde fylla på mer än så. Hur
mycket är det, då? Nåja. Jag fick bjuda på några hundra kronor. Inget stort
problem.)
Ett större problem var att mackens internet låg nere. Så de
accepterade inte kort. Och jag hade inte kontanter. Alltså fick jag lämna mitt
körkort som pant och åkte iväg mot en bankomat. Med knapphändiga instruktioner.
Något stressad insåg jag inte att jag hade GPS i mobilen. Jag skrev inte heller
upp namn eller adress till macken.
Alltså åkte jag ut på N1 igen. Genom en tunnel. Första
avfarten tog jag och åkte sedan på måfå mot något som såg ut som en bank.
Vilket det inte var. Efter att ha frågat fick jag korrekta angivelser och
lyckades hitta en bankomat.
Men hur skulle jag nu finna macken? Vid det här laget hade
jag enbart vaga föreställningar om varifrån jag kommit eller vart jag var på väg.
(Ja, det låter som en mindre livskris och så kändes det! Panik följd av bön
följd av koncentration ledde dock till att jag återfann N1 och kunde åka i
riktning mot macken. Som jag nu passerade i fel riktning. Med andra ord fick
jag åka förbi och ta nästa avfart, åka under vägen och upp igen - i motsatt
riktning.
Så långt lyckades jag betala och fick även tillbaka mitt
körkort. Nu återstod bara att hinna hem till hotellet och lämna bilen före
klockan tio.
Jag måste därför åka i fel riktning igen och korsa N1, för
att komma åt rätt håll. I den avfarten, som bestod av en stor rondell, vilken
var mycket kaosartad, dök det upp en polismotorcykel. Den skar genom
trafikstockningen som en varm kniv genom smör och jag följde glatt efter. Kom
alltså ut på N1 igen och klockan var nu närmare halv tio. M a o ingen frukost
för mig men chans att hinna lämna tillbaka bilen i tid.
(Till saken hör att jag hade haft telefonkontakt med sönerna
som tog frukost åt mig med upp på rummet!)
På hemvägen fastnade jag så klart i en stillastående bilkö.
Skulle jag alltså även missa tiden för återlämnade av bilen? Nej, kön löste upp
sig och 09.55 klev jag in med nyckeln på kontoret.
Någon ersättning för att jag fyllt på för mycket bensin fick
jag förstås inte. Men i det läget var jag mest glad att allt hade gått väl.
Svärfadren hade nu frågat: vad kan vi lära oss av detta?
Mycket: fråga sönerna om var de sett mackarna. Ta med
kontanter. Använd GPS. Lyssna på biluthyraren när det gäller instruktioner om
påfyllnad av bilen.
Men det går också att säga att jag med facit i hand fick
vara med om ett äventyr. Ingen kom till skada. Och jag fick uppslag till denna
bloggpost.
Jag hade blivit gråhårig i rena förskräckelsen! Hur gick det med din frisyr? 🎃
ReplyDeleteDen är oförändrat yvig ...
DeleteSå typiskt!
ReplyDeleteGjorde du inte en variant av det här för några år sen? Med släp, pengar cykel och motorväg?
Det låter högst sannolikt!
Delete