Fästning Europa

Idag har Sverige och (enligt vad Aftonbladet skriver) även Danmark infört ID-kontroller vid gränsen.

Regeringen har säkert sina skäl. Även den danska. Det är självklart stort tryck på olika system. Vem är jag att ha en annan uppfattning än den folkvalda riksdagsmajoriteten?

Vi klarar väl helt enkelt inte av mer. Vi behöver kanske ett andrum.

Som jag skrivit tidigare märker jag inte, i mitt eget liv, av det som vissa kallar ’systemkollaps’. Jag erkänner det. Jag förstår att det däremot är mycket besvärligt för de anställda i migrationsverket, inom vård, skola, omsorg mm. Jag inser att det kostar pengar för statskassan. (Fast jag hör också att Sverige går bra ekonomiskt just nu. Och att julhandeln i vanlig ordning slog rekord).

Min fråga är: räcker detta för att jag ska hålla tillbaka det jag känner och anser?

Sverige är ett demokratiskt land. Vi har ett parlamentariskt styrelseskick. Därför får vi i nuläget acceptera att riksdagens majoritet vill ha ID-kontroller (eller väljer att inte rösta emot). Men detta faktum kan aldrig vara ett skäl till att jag som medborgare måste hålla med. Det är inte så att majoriteten alltid har rätt.

Därför skriver jag på min blogg, att jag inte håller med om att detta är rätt. Jag vill inte att Europa ska bli en fästning. Jag vill inte bygga fler staket och murar. Jag vill inte att människor, däribland många barn, som flyr från krig och förtryck, ska stoppas vid Turkiets gräns.

Tyskland, Sverige och andra länder i Europa behöver fortsätta att värna asylrätten. Inte beskära den.

Regeringen får gärna lägga en extraskatt på mig. Jag är också beredd att hjälpa till i mottagandet av människor som flyr. Jag tror att vi har mycket att vinna på det.

En värld med fler murar och staket har vi däremot inte mycket att vinna på.

Skriv gärna under namninsamlingen mot ID-kontrollerna. Länken kommer här.