Dopdagsfirande

Per-David Eby, min gudmor, som håller mig, min egen mor samt
mina syskon och min gudmors två döttrar.

Kyndelsmässodagen brukar jag fira min dopdag. Jag döptes den 5 februari 1961 av Per-David Eby. Det var en söndag det året. I år firas den i kyrkan den 31 januari (även om den rätta dagen är 2 februari).

Per-David, min doppräst, gick ur tiden förra året och jag - tillsammans med min syster - på hans begravning den 17 november.

Då drog jag mig till minnes att Per-David och hans hustru (Birgit) umgicks med mina föräldrar och de fyra personer, som blev mina gudföräldrar. Det var ett gäng på 8 personer. Av dessa är det bara min gudmor Maj-Britt, som är i livet. Henne ringde jag för en stund sedan och vi samtalade en halvtimme. Hon är 88 år och helt klar.

Det jag ville berätta för henne var att jag firat mässa i Mariakyrkan i Sigtuna denna morgon. Den kyrka i vilken jag döptes. I mässan hade jag stämt träff med den biskop som prästvigde mig, Gunnar Weman. Det blev med andra ord en dag, då jag fick knyta an både till mitt dop och min prästvigning.

Efter min prästvigning hade jag min första tjänst i Bastuträsk i Västerbotten, i Luleå stift. Märkligt nog hade min doppräst, Per-David, bott där som barn, eftersom hans far var komminister just i Bastuträsk i 15 år. Hans hustru, Birgit, kom därifrån och ligger begravd på kyrkogården i Bastuträsk.

Det känns bra att se hur olika trådar av släktskap, vänskap och dopgemenskap vävs samman.

Dopet var min första vigning, prästvigningen min tredje. Dessemellan gifte jag mig. Därför ska jag nu ägna mig åt matlagning, för att så småningom avnjuta en enkel måltid med hustrun.

En god dopdag.