Teologiskt café

Johanna Sjöström, Amanda Nyberg, Ingrid Hammarberg, Maria Bjerklow Dean,
Anders Göranzon, Selom Klu och Gerald West.

Tisdagen den 20 oktober 2015 var fokus på Svenska kyrkans utbildningsinstitut vid ett teologiskt café på School of Religion, Philosophy and Classics vid University of KwaZulu-Natal, i Pietermaritzburg, Sydafrika.

Johanna Sjöström, Amanda Nyberg, Maria Bjerklow Dean, Ingrid Hammarberg och undertecknad var det som stod för presentationen. Vi började med att kort berätta om Svenska kyrkan i synnerhet och Utbildningsinstitutet i allmänhet.

Vårt särskilda fokus var på ett av de viktigaste arbetssätten vid inistutet:

Writing as a way of thinking

Vi gick igenom en gnutta teori, delade sedan med oss av erfarenheter av att använda skrivandet på olika sätt i vårt arbete vid institutet. Men framför allt gjorde vi en övning tillsammans med dem som kommit till caféet. Det var glädjande nog en stor skara. Runt 20.

Det vi gjorde var något vi varit med om i både Uppsala och Lund. I olika grupper hade vi läst en dikt av Karin Boye. Uppgiften var att lyssna till texten ett par gånger och sedan stryka under ett eller fler ord, samt i en annan spalt skriva en kort kommenater, association eller dylikt.

Övningen hade fungerat bra i Sverige, så vi tänkte testa hur den skulle landa i Sydafrika. Eftersom dikten av Karin Boye förmodligen skulle fungera dåligt valde vi ett par bibeltexter. Vi började med Predikaren 3:18. Allt har sin tid, ni vet! Den gjorde vi som en slags exemplifierande övning bara vi fem, så att alla deltagare skulle fatta galoppen.

När var och en strukit undet sina ord och skrivit en stund läses texten en gång till av en ledare. När ”mitt” ord läses, ska jag direkt säga samma ord rakt ut i luften. Då pausar ledaren och den/de som strukit under just detta ord, får läsa vad de skrivit i andra spalten. Inget annat. Bara det de skrivit.

Sedan fortsätter läsningen. På så sätt får texten många klangbottnar och en rad nya tankar väcks.

Denna övning visar också på vilket sätt ”Writing as a way of thinking” kan vara demokratisk. Alla får ungefär samma möjlighet att bidra.

Det fungerade bra när vi gjorde vår egen läsning. Och det fungerade ännu bättre när vi inbjöd alla att vara med i en läsning av Psaltaren 23. Herren är min herde!

Det kom fram en del väldigt gripande kommentarer.

Det gjorde att någon frågade under frågestunden om vi i Sverige gör något av alla dessa tankar som väcks, eller om de får ”hänga kvar”. Med handen på hjärtat fick vi erkänna att de ofta blir hängande. Det blev en tankeställare för mig. Hur ofta det är vi sätter igång processer, som vi inte förmår fortsätta.

Oavsett vilket blev dock det Teologiska Caféet lyckat och vi fick många uppskattande ord efteråt.