Irrfärder

I morse åkte jag till Örebro för att hälsa på min gudmor. Det var fint. Hon har funnits med sedan jag föddes. Vi åkte bland annat till min gudfars grav. Därför åkte jag bil hela vägen. Så att vi skulle kunna ta oss till kyrkogården.

Bilen har vi lånat från en närstående. Det är inte en ny bil. Men den klarade sig igenom besiktningen i måndags.

På väg hem, utanför Västerås, la den ändock av. Jag lyckades precis rulla av på en närbelägen avfart och vid en busshållplats i närheten av Ansgarskyrkan blev jag stående.

Ingen bra plats att stå på, så jag backar in på en liten cykelväg, sätter på varningsblinkers och öppnar motorhuven. Sedan blir jag stående.

Då kommer en person cyklande. När han frågar mig om jag behöver hjälp, förstår jag att han inte bott i Sverige hela sitt liv.

Vill Du att jag ska bogsera Dig någonstans? Jag kan cykla hem och hämta bilen. Jag har dragkrok.

När min räddande ängel kommer tillbaka sätter jag mig bakom ratten och så åker vi iväg. Efter en ordinär bogseringstur når vi en bensinmack, där jag kan parkera bilen.

Då frågar min vän, om vi kanske ska testa med startkablar. Vilket han har i bagageutrymmet. OK, säger jag. Men jag är inte säker på hur man kopplar. När det börjar slå lite gnistor, säger jag att vi kanske ska fråga någon. Jag går bort till en av punparna och frågar en person, som visar sig vara från Kalmar, om han kan hjälpa oss.

Plus till plus och minus till minus. Sedan starta den ena bilen. Min hjälpande vän sätter sig i bilen och startar. Då tar mannen från Kalmar bort kablarna. Jag undrar om inte jag ska starta bilen först. Det menar han att jag inte behöver, eftersom den andra bilen ju startade.

Då förstår jag att mannen från Kalmar utgick från att det var min bil som fungerade och den andra bilen som hade problem. Trots att det var jag som bad om hjälp. Baserat på vad? Min teori är att det var rimligare att tro att personen med utländsk bakgrund var den som var i behov av hjälp.

Hur som helst – min bil startade inte och efter att ha parkerat den fick jag skjuts till stationen.

Om Du vill kan jag följa med Dig in och se till att det ordnar sig med biljett.

Jag avböjde vänligt och tackade för all hjälp. Därefter tåg till Enköing och buss mot Uppsala. Tur att det går att åka buss från Västerås på UL-kort. Mindre tur att UL-kortet ligger hemma. Men hem kom jag i alla fall, om än något försenad. Men några upplevelser rikare. Vad som ska hända med den trasiga bilen i Västerås får vi lösa på måndag.