Att sluta en cirkel

Denna alba (den vita dräkten)
 fick jag ärva efter Hans Farelius,
som dog 1992.

För drygt 36 år sedan tog jag studenten. Ungefär samtidigt hade en idé slagit rot i mitt sinne. Att bli volontär för Svenska kyrkans mission (SKM) och att bli det i Tanzania. Tanken var att komma till Karagwe i nordvästra Tanzania. Där fanns Birgitta och Hans Farelius. Och det fanns behov av en volontär. Jag var fast besluten att åka till Tanzania.

Men något hände i Karagwe. Kanske var det inre stridigheter. Någon slags maktkamp. Planerna ändrades. SKM föreslog i olika omgångar Swaziland, Liberia och även Tokyo. Men det blev Sydafrika, där jag fick förmånen att vara i Kapstaden från september 1981 till september 1982. Livsavgörande. 

På hemvägen bokade jag en resa via bland annat Kenya. Min tanke var att stanna i Nairobi och ta en buss till Tanzania. Det visade sig vara lite komplicerat och minns jag rätt hade jag inte jättemycket pengar. Så jag fick låta bli. Det blev inte Tanzania på hemvägen, som jag tänkt. Det var knappt 33 år sedan.

Nu hoppas jag att det blir dags. Vi står i begrepp att lämna Sydafrika för denna gång och på väg hem ska vi tillbringa några dagar i trakten kring Kilimanjaro. Det blir ingen bestigning av toppen men kanske en dagsvandring längs sluttningarna.

Vi ska besöka en svensk kollega, som arbetar vid Tumaini University Makumira. Vi ska även träffa en annan tanzanisk kollega, som jag lärde känna i Nairobi förra året. Jag lovade honom ett besök.

Vi kommer att missa många platser i Tanzania. Till Karagwe kommer vi inte. Inte heller till Bukoba, som jag hört så mycket om. Det blir varken Dar-es-Salaam eller Zanzibar. Vi behöver denna vecka till att ställa om från vårt liv i Sydafrika till ett nytt slags liv i Sverige.

Av erfarenhet vet vi att det inte är helt enkelt att komma hem. För hemlandet har förändrats. Även vi. En vecka i Tanzania kommer att bli mycket bra.

Hans Farelius grav finns i Uganda. "A Swedish friend of Africa". Fint!