Ny rektor på universitetet

Vår dekan, Jannie Smit, rektorn Albert van Jaarsveld
och den avgående rektorn Malegapuro Makgoba.

Vi har fått en ny 'Vice-Chancellor' och 'Principal' vid University of KwaZulu-Natal. Hans namn är Albert van Jaarsveld. Det finns olika aspekter. Den kanske mest uppenbara är han är vit. Han kommer närmast från 'National Research Fundation' (NRF) som kanske kan liknas vid Forskningsrådet.

I tisdags besökte han vår institution: 'School of Religion, Philosophy and Classics'. Han gör en slags Eriksgata och det är bra. Det som var märkligt var att den gamle, avgående rektorn, Malegapuru Makgoba, var med. Tanken var att han skulle få en chans att tacka för sig. Det gjorde han också men dessförinnan hade han mycket att säga.

Den nye rektorn berättade om sin tredelade vision:

'Academic excellence', 'transformation' och 'a culture of service'.

Det sista var en underförstådd kritik av företrädaren. Vårt universitet har verkligen präglats av dålig service. Inte minst klagar mina kollegor på det. Det finns i stort sett två slags personal. Akademiker, som ska undervisa och övrig personal, som ska underlätta för akademikerna att utföra sitt arbete. Det är givet att detta lätt kan resultera i uppdelningen herrskap och tjänstefolk. Jag tror den nye rektorn kan få samtliga anställda att förstå att båda grupper har del i en gemensam vision, nämligen att studenterna, som är den viktigaste gruppen, ska lära sig något.

Förre rektorn gick vid flera tillfällen i svaromål och det blev en ganska konstigt stämning, när det egentligen var den nye som skulle introduceras.

Nåväl, det var en relativt konstruktiv stämning. Alla fick chans att säga det de ville och det är ju liksom grunden i ett demokratiskt sammanhang.

Till sist skulle Makgoba (som är kusin till den anglikanske ärkebiskopen i Kapstaden och vars lillasyster var en av vår närmaste vänner i Bloemfontein, Motlago) tacka för sig. Det gjorde han, på afrikanskt manér, i form av en berättelse.

Den handlade om hans första tid som läkare. En patient återkom gång efter gång med skador på lever och bukspottkörtel. Till slut sa Makgoba att han inte ville se patienten igen, eftersom denne genom sitt alkoholmissbruk själv åsamkade sig sina sjukdomar.

Någon tid därefter var Makgoba jour på akuten. Han hörde hur samme patient kom och frågade vem som var i jour. När denne fick veta att det var Dr Makgoba, sa han:

Då är det bäst att jag går, för han vill inte träffa mig.

Jag frågade mina kollegor vad han kan ha menat. Deras tolkning var att han själv var patienten, berusad av makt och universitetet nu inte ville att han skulle komma tillbaka.