.jpg) |
| Don't be silenced! Låt Dig inte tystas! |
För en tid sedan
besökte hustrun och jag (samt några vänner) en utställning i Pietermaritzburg. Utställningen
handlade om hatbrott. Hate crime! Flera organisationer stod bakom. Min inbjudan
kom via Gay and Lesbian Network. Anledningen var framför allt att jag
koordinerar en kurs i metod och teori på universitetet, där vi arbetar kring
ett ”case study” som handlar om två homosexuella män. Genom det arbetet fick
jag kontakt med nätverket och blev inbjuden till utställningen.
Det var flera
saker som slog mig. Av fem talare var det tre som anknöt till bibeln i det de
sa. En av dem – en bloggare – höll i stort sett ett helt bibelstudium. Han
utgick från Adam och Eva och hade ett mycket tänkvärt grepp. Det går att läsa
mer på denna länk.
Intressant var
också kopplingen till förintelsen. Det framhölls att homosexuella generellt
sett inte avrättades i koncentrationslägren. Men det värsta var att de, efter
1945, återvände till ett liv i utanförskap och förtryck. Jag känner att jag skulle behöva
mer kunskap om detta.
En annan
framträdande aspekt var att de som talade inte talade om hatbrott som något
som exklusivt gäller HBTQ-personer. Det kan handla om hatbrott p g a hudfärg,
religion eller precis vad som helst. Det är naturligtvis sant men det var
inkluderande, tycker jag, att påpeka det.
Visst är det
självklart att ett samhälle som tror på alla människors lika värde mobiliserar
när någon enda medlem av samhället utsätts för hatbrott?
Det är också
viktigt för oss alla, att vi funderar över vad vi säger eller inte säger och
vad vi gör. Att helt enkelt vara proaktiv. Bland det värsta är att vara tyst och
inte alls bry sig.
Inslag i P1-morgon idag om "Kinna-Fallet", med bl a Bertil Murray och Helle Klein + en av de drabbade
ReplyDeletehttp://t.sr.se/QiwsgR
Helle var tydlig med vad hon tyckte, Murray var blek. Trist att att inte kunde prata ur skägget och stå för den åsikt som troligen är hans: att homosexuella borde förneka sin sexualitet och vända sig till Jesus med sina problem.
Lyssnade via länken. Bertil lät mest nervös. Även intervjuaren. Det var i stort sett ett märkligt samtal eller debatt. Jag tror också det berodde på att de inte var i samma studio. Jag undrar om det i längden tjänar saken att alla präster måste vara beredda att viga samkönade par. Ofta dras paralleller till frågan om synen på kvinnor som präster. Men det finns också mycket som skiljer de frågorna åt. Det jag också tänker på är om tvång och regelverk alltid är rätt svar i förändringsarbete.
ReplyDeleteTanken att diskutera med Helle Klein i SR torde göra många nervösa. Hennes debattstil verkar vara rätt aggressiv.
ReplyDeletehttp://www.kyrkanstidning.se/debatt/kleins-debatteknik-har-sparat-ur
Jag har själv inte respekt för ensidigt demoniserande politrucker som Helle Klein, t.ex. de naiva orden om hamasledaren och Hamas mål och agenda efter besöket i Damaskus 2006. Usch!
Jo, ofta är Helle Klein rätt "på" men just i denna debatt var hon inte så aggressiv. Jag tror att Bertil Murray's trevande öppning gjorde att hon kunde ta det lite lugnare. Även journalisten blev lite "tagen på sängen". Exempelvis gjorde Bertil åtminstone två pauser, som åtminstone jag tolkade som utslag av osäkerhet. Men andra gånger tycker jag också Helle kan vara just väldigt agitativ. Frågan är dock om det inte är engagemang som låter "argt" och om ilska alltid är negativt.
ReplyDeleteNej, ilska behöver inte alltid vara negativt! Man kan bli heligt förbannad, eller hur, som jag. :( Men jag har sett ilskna utbrott från även andra inom prästerskapet, som uttryckt sig så illa och fördomsfullt mot land och folk att man mår illa. Det kan bli lite gungflyaktigt när religion och politik blandas.
ReplyDeleteHelt klart hyser jag själv ilskna misstankar mot vadhelst Helle Klein säger, speciellt sedan hennes tid på Aftonbladet och hur hon uttryckte sig på sin blogg där. Om det är nånting jag lärt mig är att vi alla, säger alla, hyser fördomar.
Så vi får ta till oss en klokskap från Paulus: "Grips ni av vrede, så synda inte." (Eller mer kärnfullt i 1917 års översättning: "Vredgens, men synden icke" som man närmast kan uppfatta som en uppmaning att faktiskt bli vred då och då.) Saken gäller ju det andra ledet: hur vi tar ansvar för våra känslor.
ReplyDeleteJa, det finns mycket klokskap i skrifterna. Trevlig helg.
ReplyDelete