Dagens stora,
kyrkliga nyhet. Birgitta Ekman blir katolik. Det blir även hennes man. Han
heter Ulf.
Sedan millennieskiftet har jag och min hustru Birgitta på olika sätt kommit i kontakt med den vitala katolska kyrkan. Steg för steg har det lett fram till en omprövning av vår övertygelse och vår kyrkliga praxis. Vi lämnar nu Livets Ord för att denna vår bli upptagna i den katolska kyrkan.
Så skriver Ulf
Ekman, grundare av Livets Ord, i en debattartikel på DN debatt. Det får väl
beskrivas som en rätt stor nyhet. Få har upprört som Ulf Ekman. Få har
missförståtts och blivit misstänkliggjorda. Kanske ibland med rätta. Han skriver också:
Dessutom måste jag med sorg konstatera att slitningar, meningsskiljaktigheter och tvister har skapat ovänskap och att enskilda människor har tillfogats sår och lidanden genom sina kontakter med rörelsen. I detta har jag själv och andra företrädare för Livets Ord ett ansvar, och jag är uppriktigt ledsen över det som sårat och det som har orsakat att människor fått lida.
Här beskrivs en verklighet.
Jag har mött och lärt känna en del av dessa människor. Som farit illa.
Första gången jag
mötte Ulf Ekman var på hans prästvigning i Göteborgs domkyrka 1979. Min äldste
bror prästvigdes samtidigt. Ganska snart kom Ulf Ekman att bli studentpräst i
Uppsala och det var många som samlades, inom ramen för SESG (Sveriges
Evangeliska Student och Gymnasiströrelse) det som idag heter Credo. Samlingarna
ägde rum i en sal på Kyrkans hus! (Skulle det gå idag?)
Många var
upprörda och jag tillhörde dessa. Ulf Ekman var starkt påverkad av den s k
framgångsteologin eller trosrörelsen. Jag minns en tågresa, när jag råkade
hamna på samma tåg som Ulf Ekman. Det var fullsatt och jag hade inget
platsbiljett. Det hade inte han heller. Han litade på att Gud skulle ordna en
plats, sa han. Efter några stationer blev ett par platser lediga och vi hamnade bredvid
varandra. Han hade redan då en utstrålning men jag minns att jag också var
kritisk till mycket av det han sa under vårt samtal. Året var kanske 1981.
Sedan hamnade Ulf
Ekman i Tulsa, Oklahoma hos Kenneth E Hagin. När han kom tillbaka därifrån
ändrades mycket. 1983 bildades Livets Ord. Ulf Ekman kunde inte vara
kvar som präst i Svenska kyrkan och det blev en oerhört långdragen och smärtsam
skilsmässa mellan den del av Svenska kyrkan han tillhört och Livets Ord. Många
andra samfund påverkades.
Det är klart att
Carola Häggkvists medlemskap i Livets Ord också påverkade hur omvärlden såg på
denna rörelse. Fint på något sätt att Carola kunde behålla sin popularitet,
trots att den församling hon ett tag tillhörde, hade så låg status i folkhavet. På grund av många ogrundade fördomar. Och en hel del välgrundade.
Nu lämnar makarna
Ekman församlingen. En av deras söner, Benjamin, blev katolik redan förra året.
Men kvar i Livets
ord finns en annan av deras söner – Jonathan. Han är dessutom ordförande i
stiftelsen. han skriver:
Som styrelseordförande och ytterst ansvarig för hela Livets Ord känner jag mig trygg med dessa människor. Jag känner mig också trygg i förtröstan på att Gud har sin hand över Livets Ord. Vi har mycket kvar att utföra och jag är fullt övertygad om att våra glansdagar inte på något vis ligger bakom oss. Vi har vår storhetstid framför oss.
Ja, vad ska vi
tro om detta?
Ulf Ekmans brev till
församlingen finns här.
Hans hemsida, som
heter: Ulf Ekman ministries, finns här.
Anders, vill du inte publicera detta, feel free att bara läsa och ta in. Jag är inte ute efter att bråka eller locka in de vanliga bloggstridarna. Kanske du kan skicka svar till min e-mail? Jag är intresserad av din respons.
ReplyDeleteBra att Ekman erkände att Livets Ord gjort folk illa. Det är lätt att se ner på Livets Ord och all religiös selotism. Människor som utnyttjas, luras, följer med strömmen. Men alla borde granska sina egna församlingar och ledare, följa verser i Toran och Bibeln om selotism.
Jag skulle aldrig dras med i Livets Ord. Men jag blir lika illa eller mer berörd när en respektabel ÄB emeritus, KG Hammar, i tevesoffan kastar ur sig att Hamas "i frustration" skickar några(!) raketer mot Israel. Otroligt okunnigt. Frustration finns ju för Hamas men den avser ju den att judarna finns där de enligt Hamas inte ska finnas. Och då har KG betett sig - igen! För nog kan karln läsa stadgar, agendas och uttalanden om mål?
Jag är störd över många av Svenska Kyrkans överpoliticerade ledares hänsynsbefriade ställningstaganden. Ersättningsteologi, replacement theology. SK's politicering och historierevisionism i juletid enligt prästernas på Bethlehem Bible College's ofta oacceptabla omskrivningar, promotandet av Kairosdokumentet där blodiga massakrar kallas motstånd och judismen kränks. Kan SK inte ge stöd utan att promota ett document som är djupt "flawed"?
I en sådan verklighet, kan man kanske se mer snett på dem som kastar falska anklagelser mot judismen och ett folk och ett land i denna mångfasetterade konflikt än mot en (Ekman) som visat sig vara mindre fientlig?
Kanske inte förvånande är jag en som tar direkt avstånd från apartheidanklagelsen du drog upp för en tid sedan. Jag finner det absolut folkfientligt att driva denna linje mot ett enda land i denna diskrimineringsglada och så ofta folkförtryckande region. Låt ANC ordna en MÖ Antislavery Day! Israel Apartheid Days visar selektiv arrogans, ignorans och elakhet. Det finns mycket skrivet i ämnet "apartheid smear debunked". Jag tror du tar lite sida med dem som driver apartheidskrönan. Antingen driver Israel apartheid eller så gör de det inte. Ordet är för laddat med verkliga lidanden för verkliga människor under verkliga aparthgeidlagar för att ge lite halvstöd till the apartheid smear.
Jag blev tvungen till slut att skriva av min min avoghet till undersekter och undervegetation inom svenska kyrkan. Hoppas du som själasörjare kan ta det med jämnmod? No har feelings? Jag gillar din blogg. :)
Mvh,
Ann-Katrin från Varvet, Örnsköldsvik, numera boende i Indianapolis.
@ Ann-Katrin: Tack för intressanta tankar som absolut är publiceringsbara.
ReplyDeleteNär det gäller Livets Ord och hur människor skadats tror jag ibland att det överdrivits i det allmänna rummet. Alla har inte blivit skadade. (Vad jag förstår fanns samma diskussion kring Pingströrelsen, när den var ung.) Men helt klart har alldeles för många farit illa. DEt är väl detta som Ulf Ekman skriver under på i DN.
Din kritik mot KG Hammar kan jag nog inte kommentera. Har inte set inslaget om Hamas, som Du refererar till. Men de missiler som Hamas sänder mot Israel är ju verkliga missiler som dödar liv – om de träffar sina mål. Detta kan aldrig försvaras eller bagatelliseras. Men jag såg inte inslaget med KG Hammar, så hur han uttryckte sig vill jag inte uttala mig om.
Ersättningsteologi skriver inte heller jag under på. Däremot tror jag att det palestinska Kairosdokumentet behövs. Jag måste erkänna att jag inte gjort en närläsning av det. Säkerligen finns där överdrifter och skrivningar som är antingen olyckliga eller rent av djupt olyckliga. 1985 publicerades i Sydafrika det Kairosdokument som förmodligen stått modell för det palestinska. Idag, ca: 30 år efteråt, förs en diskussion om vad som var rätt och fel i dokumentet. Det ligger i sakens natur. Men förmodligen kommer jag inom kort prioritera en ny läsning av Kairos Palestina utifrån den kritik som ofta hörs.
Men för mig är det självklart att Israel har rätt att vara en nation. Samtidigt har Israel inte rätt att behandla Palestinierna på det sätt de gör.
Finns det inte en risk att den starka kritik som uttalas mot Kairosdokumentet riskerar att kasta ut barnet med badvattnet. D v s den som anser att Palestiniernas argumentation är överdriven eller rent av felaktig får ett skäl att bortse från de övergrepp som Israel som stat utsätter palestinierna för. Det är väl inte vad Du önskar?
Det var inte jag som drog upp kopplingen till apartheid. Den fanns redan på bloggen Kristen Opinion. När jag blev modererad där, valde jag att publicera mitt svar på min egen blogg.
Just nu pågår i Sydafrika the Israel Apartheid week. Det är en mycket stark och vanlig upplevelse i Sydafrika att det palestinierna utsätts för påminner om det som de svarta utsattes för under apartheid. Detta skriver jag just nu som ett konstaterande av hur många svarta (och även vita) sydafrikaner upplever det.
”Jag tror du tar lite sida med dem som driver apartheidskrönan” skriver Du. För det första ser jag det inte som en skröna. För det andra stämmer den det som handlar om att jag väljer att sympatisera med de sydafrikaner, som känner igen delar av sina egna erfarenheter i det som sker i Israel/Palestina. Men samtidigt håller jag med om att det kan vara en brist att Israel utpekas på detta sätt. Diskriminering på grundval av etnicitet, språk, kultur eller ras (eller för den delen på grundval av vad som helst) är aldrig rätt och bör uppmärksammas och bekämpas. Men argumentet att det blir fel att kritisera ett missförhållande bara för att min inte samtidigt – med samma kraft – kritiserar alla andra missförhållanden, tycker jag inte håller. Drar man det argumentet till sin spets kan man aldrig kritisera några missförhållanden i samhället, för man kanske har glömt bort något annat som är fel. Däremot vore det bra om även andra missförhållanden kritiserades och bekämpades.
Hur ser Du själv på den mur som byggts i Israel/Palestina och det sätt på vilket den byggts? Hur upplever Du behandlingen av palestinier vid de många check points som finns?
Kära A-C – jag gillar också Ditt rättframma sätt. Fortsätt så!
I stor vänlighet,
Anders
Hej Anders. Jag har svarat dig privat och mer utlämnande av mig själv, men här kommer ett svar, då jag kan skriva igen efter mitt handelände. Tack för fint och respektfullt svar. Det är bra att kunna diskutera detta infekterade ämne hyfsat.
ReplyDeleteHammar har uttryckt sig just så, minst två gånger, att det sköts några raketer i frustration över förhållanden, en gång i tevesoffan rapporterat av en lyssnare (måste verifieras) och en gång i tal i Göteborg till Ship to Gaza-folket, de som inte heller ser det styrande Hamas agerande och mål som något att protestera mot. Det finns på Ship to Gazas egen sida. "Frustrationen" för terroristerna ligger ju i att det finns judar där det inte ska få bo några judar. Judar är inkräktare. Rasismen är tydlig i stadgar och uttalanden.
Kanske Hammar har upprepat det så många gånger att han tror på det. Det sägs ju det, att upprepar man en lögn tillräckligt många gånger tror folk det är sant. Men han har i sin position ett ansvar.
Att använda ordet Apartheid om förhållanden stammade från behovet att överleva utplåningskrig och terrorism och som inte utgör någon verklig Apartheid är i min syn ignorant och illvilligt, som det nu används.
Ja, det finns sydafrikaner som tom tycker det är värre för palestinier i Israel än det var för sydafrikaner under Apartheid. Har dessa besökt israeliska skolor och universitet, sökt hjälp på Hadassah-sjukhuset eller andra, sett hur israeliska sjukhus nu har behandlat uppåt 800 syriska patienter, besökt Knesset och Högsta Domstolen och sett palestinier och andra minoriteter i ledarposition?
Och det finns sydafrikaner som ser denna jämförelse som en kränkning av dem som upplevde verklig apartheid med alla dessa lagar, segregering på skolor, sjukhus, osv.
Absolut rätt att kritisera missförhållanden, Anders. Men att gå på en politiserad linje som mobbar ett land och ett folk - inte bra, dåligt tom.
Väljer man att inskränka tal om Apartheid i Gaza och på Västbanken blir det ändå fel. För vi talar ju om förhållanden som uppstod som konsekvens av blodigt och förödande våld mot ett land och folk. Kritisera ageranden, JA. Dra till med rasiststämpel som i the apartheid libel mot enbart den judiska Israel, NEJ!
På antirasmötet i Durban utspelades ironiskt nog oerhörd och osmaklig rasism mot judar. Det sägs av många vara början till organiserad utsinglande av Israel som rasiststat. Många deltagare var grovt chockerade och tog avstånd. Men decennier tidigare, 1975, hade en resolution sionism=rasism antagit av GA på FN. Den blev repealed 1991. Nu är det igång igen. Jag ser det som mobbning faktiskt.
Ja, låt oss fortsätta det respektfulla samtalet. Situationen i Israel/Palestina är allt annat än enkel.
ReplyDelete