Sedan länge hade prosten
i den Anglikanska katedralen bett mig predika idag. Både på den tidiga
högmässan kl 7 och på den andra högmässan kl 8.30. Någon annan skulle ha
högmässan kl 10.30. Det är många gudstjänster i katedralen. Mässa varje morgon
i veckorna – även lördag och minst tre mässor på söndagarna.
Som vanligt finns ”lay
ministers” som leder större delen av mässan. Därför är det inte svårt att komma
utifrån. Jag hälsar församlingen i början och i övrigt ska jag göra det som är
prästens uppgifter: förmedla syndernas förlåtelse i avlösningen, predika, leda
mässan och välsigna. Allt annat gör andra! Så skönt! Verkligen något för
Svenska kyrkan att lära sig i tider av minskad ekonomi. Det är så tydligt att
många kyrkor i syd har ett helt annat sätt att se på budget. (Liksom många
samfund även i Sverige har.) Men i Svenska kyrkan är vi fast i detta med
anställda som (ofta) den enda resursen! Det finns undantag, men undantagen
behöver bli regel!
Tre av dopbarnen - alldeles nydöpta! |
Den andra mässan kom
prosten med. Jag predikade! I mässfirandet bad han mig be vissa böner. Dessutom
fick jag döpa några av barnen. Det var sammanlagt sju och en del var i tio-års
åldern. Jag har inte döpt i Anglikanska kyrkan förut men det är inte så stor
skillnad. Roligt var det i alla fall!
Även här är det påtagligt
hur stor roll kyrkan tillmäter föräldrar och faddrar. De får svara på en mängd
frågor och på det sättet blir det tydligt att de har ett ansvar för sina
barn/dopbarn. Fint, tycker jag!
När jag trodde jag var
färdig för att åka hem kom prosten och bad mig hjälpa honom med ytterligare en
arbetsuppgift. Någon hade en ny bil som skulle välsignas. (Inget vi gör så ofta
i Svenska kyrkan heller. Men varför inte be för en ny bil? Verkar ju rent av
vettigt!) Så jag följde med ut till parkeringsplatsen och började be. I ögonvrån
ser jag en av korgossarna komma med en skål vatten. Självklart! Det räcker så
dåligt med ord. Vi behöver synliga tecken på Guds omsorg! Så utan att
egentligen veta hur man gör med vigvatten i samband med välsignelse av fordon,
tecknade jag i alla fall bilen med korsets tecken och en bön att bilen ska bli
till välsignelse och ingen komma till skada!
Det var väl en välsignad
söndag!
Välsigna(n)de svärson!
ReplyDeleteTack, käre svärfader!
ReplyDelete