Vår kommunitet

Så hamnade vi – utan egen förskyllan – i en slags kommunitet. Vår arbetsgivare, Svenska kyrkans internationella avdelning, hyr ett hus för vår räkning, av den lokala lutherska kyrkans fastighetsbolag. En win-win situation. Det fanns ett outhyrt hus. Vi behövde någonstans att bo. Fastigheten är stor. Det har varit ett bed&breakfast. Vi bor i huvudbyggnaden men på tomten finns ytterligare en byggnad med fem rum och kök. Varje sovrum har egen toalett och dusch och det femte rummet är ett kombinerat studierum och vardagsrum. När vi kom bodde två studenter i denna byggnad. Nu är de fyra och vi är mycket glada för detta. Två kommer från Sydafrika och två från Zimbabwe. De studerar olika ämnen men är alla engagerade i en näraliggande pingstförsamling.

Ungefär en gång i månaden försöker vi träffas till måltid, bibelstudium och bön. Men dessemellan ses vi mer eller mindre dagligen. Vår hund Ludde älskar den extra uppmärksamhet han får och vi drar också på olika sätt nytta av studenternas närvaro. De är allt från kulturtolkar till IT-support.

När de beskriver hur de upplever vår närvaro är de glada över att få bo i något som liknar ett hem. Att det finns en mamma och en pappa i närheten utgör en trygghet.

För oss känns det också bra att få dela gräsmatta, swimmingpool, tvättmaskin och kompost med fyra mycket trivsamma medmänniskor.

Igår åt vi kvällsmar ihop: Jag (Anders), Malibongwe, Kristina, Calvin, Noma och Menelise.