Kyrkovalet
Detta val får nästan alla
medlemmar i Svenska kyrkan över 16 år delta i. Det handlar om val till
församling, stift och till nationell nivå (kyrkomötet). Vi som är med i Svenska
kyrkan men bor utomlands har inte rösträtt. Har bloggat om detta tidigare.
Länken: här!
När jag läser på nätet
verkar det som om den viktigaste frågan denna gång är huruvida politiska
partier ska vara med i kyrkovalet eller inte. Svenska kyrkans demokratiska
system tillåter vilken grupp som helst att ställa upp. Det är alltså formellt
helt riktigt att även ett politiskt parti ställer upp. (Redan här vill jag
deklarera att jag inte ifrågasätter enskilda personer som ställer upp till val
i kyrkoråd, stiftsfullmäktige och kyrkomöte. Många av dessa, även de som
ställer upp genom politiska partier, har goda bevekelsegrunder och bidrar på
ett konstruktivt sätt.) Men visst är det märkligt att t ex socialdemokraternas
partistyrelse fastställer det kyrkopolitiska programmet? På partiets hemsida
kan man läsa följande:
Kyrkopolitiken vi driver inom Svenska kyrkan syftar till att vi ska ha en öppen folkkyrka och att kyrkan ska vara på människans sida.
Jag är kanske inte direkt
förvånad. Men satsen ”kyrkan ska vara på människans sida” – vad säger den?
Kyrkan består väl av människor? Men ska inte kyrkan vara på hela skapelsens
sida? Även djur och natur, alltså! Så går det när ett politiskt parti ska göra
teologi. Det blir s k plakat-politik.
Jag blir inte heller så
imponerad av Centerpartiets kyrkopolitik. På partiets hemsida kan man leta sig
fram till följande, under rubriken ”Centerpartiets mål i Svenska kyrkan”:
Centerpartiet vill stärka demokratin i Svenska kyrkan. Den lokala församlingen ger bäst möjlighet till engagemang och trygghet för församlingsborna och ska vara grunden i kyrkans arbete, samtidigt som församlingen är en del av den rikstäckande folkkyrkan.
Vår tids olika utmaningar kan församlingarna möta genom nytänkande samverkan. Sammanläggning av församlingar ska växa fram underifrån och ska endast ske på församlingarnas egna initiativ. Centerpartiet ser positivt på att kyrkan tar tillvara möjligheten att nybilda församlingar för att stärka det lokala engagemanget.
Centerpartiet vill att Svenska kyrkans alla tillgångar ska förvaltas på ett socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbart sätt.
Är detta mål? Är inte
demokratin ett sätt att fatta beslut? Är inte sammanläggningar av församlingar
eller inte en organisatorisk fråga? Är inte förvaltning av kyrkans tillgångar
ett medel, snarare än ett mål?
Det tredje
riksdagspartiet, som ställer upp i kyrkovalet är Sverigedemokraterna. Det
första de skriver om på hemsidan om sin kyrkopolitik säger väl allt:
Sverigedemokraterna behövs i Svenska Kyrkan för att slå vakt om våra traditioner, vårt kulturarv och vår historia.
Hur slår man vakt om sin
historia? Vad betyder det? Och vems historia avses? Sverigedemokraternas? Är det verkligen kyrkans uppgift att slå vakt om den?
Kort sagt: jag undrar vad
partierna har i Svenska kyrkan att göra? Låt mig vara tydlig igen: det är ju
klart att personer som är medlemmar i politiska partier ska ställa upp i
kyrkoval. Det är ju toppen. Jag gillar att kyrkans medlemmar engagerar sig i
partipolitiken. Men grunden för engagemang i Svenska kyrkan måste ju vara den
kristna tron, som tar sig uttryck i delaktighet i kyrkans liv. Därför är det bättre att skapa fristående nomineringsgrupper.
Sammanblandningen mellan
partipolitik och s k kyrkopolitik är djupt olycklig. Jag är övertygad om att
den beror på att Svenska kyrkan fortfarande är en maktfaktor. Svenska kyrkan har många
medlemmar och fortfarande mycket jord och skog. Självklart intressant för
politiska partier att vilja styra. Och som sagt: helt enligt reglerna. Därför
måste en förändring komma genom samtal och opinionsbildning. Men där är jag hoppfull. Jag tror att förändring är möjlig!
Ärkebiskopsvalet
Det känns helt enkelt
bara som en gäspning. Jag har bloggat om detta förut. Länken: här. Det piggaste är att två
personer från utlandet förts fram på pläderingsmötena. Men Graham Cray är född
1947 och fyller alltså 66 år i år. Biskop Thomas i den koptiska kyrkan är på
många sätt en beundransvärd person. Men är det realistiskt att tro att han blir
vald? Tre av de andra föreslagna har redan hoppat av. Kvar blir alltså:
Antje Jackelén
Ragnar Persenius
Per Eckerdal
Cristina Grenholm
Johan Dalman
Eftersom det måste vara
fem kandidater på hearingen är det väl lika bra att skippa provvalet och gå på
hearingen med en gång. Spar både tid och pengar.
Vad vill då dessa
kandidater? Jag vet faktiskt inte. Jag kanske följer med dåligt men jag får
intrycket att det är bäst att inte sticka ut för mycket. Varför? Jo, för att de
politiska partierna, som jag skrivit om ovan, också har oerhört mycket att säga
till om i valet av ärkebiskop.
Kan det vara så, att de
största grupperna i kyrkomötet (som antingen är politiska partier eller har
starka kopplingar till sådana) egentligen inte vill ha så stort valdeltagande i
kyrkovalet, för det hotar i så fall deras ställning? Kan det vara så att de
heller inte vill ha så stort engagemang kring valet av ärkebiskop, för det
bästa är att nästa ärkebiskop blir en person som inte syns och hörs så mycket i
det offentliga rummet. Jag bara frågar. Och jag hoppas jag har fel!
När det sedan gäller de
andra nomineringsgrupperna, har en del organiserat sig efter partibeteckning,
utan att ha formella band till de olika politiska partierna. Sedan finns det
ett antal s k partipolitiskt obundna alternativ. Jag tycker det sistnämnda är
en självklarhet. Ändå uppmanar jag var och en att granska samtliga grupper. Gå
på sakfrågorna. Leta efter visionerna. Fråga vilken grupp eller kandidat som
bäst uttrycker det som är kristen tro. What would Jesus Do? Hur skulle Jesus
göra?
I Kyrkans Tidning visas de senaste artiklarna om kyrkovalet.
Bland de 6 senaste handlar 3 om Sverigedemokraterna. Hur tänkte de då?
Partiernas program liknar jag vid ett matlagningsprogram, som inte vågar prata om mat
ReplyDeleteHaha, ja det var en bra bild!
ReplyDelete