Svenska kyrkan om tjugo år

Nu har jag efterlyst visioner i kyrkovalet och i valet av ny ärkebiskop. Vad är då mina egna visioner för Svenska kyrkan? Enklast formulerar jag det i en tanke om hur Svenska kyrkan kan se ut om 20 år. Min vision bygger jag bland annat på två viktiga dokument som Kyrkornas Världsråd arbetat fram. Det ena handlar om vad kyrkan är, det andra om vad kyrkan gör. Jag tror att Svenska kyrkan i mycket större utsträckning än tidigare behöver lyssna till kristna från andra delar av världen. Och när jag nu skriver om Svenska kyrkan menar jag alla medlemmar. Inte i första hand beslutsfattare eller anställda. Jag tänker på varje medlem, som vill ta sin Gudsrelation på allvar.

Svenska kyrkan är Guds kyrka

Tillsammans med kristna över hela vår jord bekänner vi frimodigt vår tro på Gud som treenig. I Gud har kyrkan sitt ursprung. Kyrkan är en Guds gåva till världen. Kyrkornas Världsråd skriver:

The Church is a gift of God to the world for its transformation towards the kingdom of God.

Vi tror på Skaparen och därför vårdar vi skapelsen. Vi tror på Jesus, som räddar och befriar hela skapelsen. Vi tror på Anden, som möjliggör förändring!

Svenska kyrkan älskar Jesus - frälsaren

Om 20 år vågar vi berätta, också med ord, om varför vi hör ihop med Jesus. Vi gör det med lika stor frimodighet som ödmjukhet. Vi inser att de människor som inte delar vår tro fortfarande är våra medsyskon i den mänsklighet Gud skapat. Vi klarar av att både vara glada i evangeliet om Jesus Kristus och samarbeta med alla människor i att bygga ett rättfärdigt samhälle. Vi har upptäckt att frälsningen berör hela skapelsen.

Svenska kyrkan består av människor som lever i försoning

Eftersom även Svenska kyrkan är Guds gåva till världen börjar vi också på allvar se varandra i kyrkan med kärlek. Vi hör ihop genom dopet. De problem och konflikter som finns vill vi närma oss i uppriktighet och ärlighet. Målet är alltid försoning. Lösningen är aldrig tystnad och förträngning. Försoning – byggd på sanning och rättvisa – är vår enda väg. Aldrig ger vi upp!

Svenska kyrkan stärker sin ekumeniska inriktning

Kyrkan är universell, världsvid, katolsk. Den är till för alla. Alltid. Överallt. Kyrkornas världsråd grundar enheten i Jesu bön kvällen innan han dog. Detta är en självklarhet. Jesus ber för detta. Att kristna ska vara enade. För världens skull. Därför blir det viktigt att föra samtal, be, arbeta med kristna från alla sammanhang. Inte minst med dem, som vi upplever att vi är oeniga med. Dopet förenar oss! Det finns bara en Jesus.

Svenska kyrkans människor vägrar dyrka vår tids avgud: Konsumismen

Market ideology is spreading the propaganda that the global market will save the world through unlimited growth ...

fortsätter Kyrkornas Världsråd. Om 20 år ifrågasätter Svenska kyrkan denna myt, som styr stora delar av den nuvarande världsordningen. Det handlar om vårt ansvar för skapelsen, varandra, kommande generationer. Inte minst handlar det om världens fattiga. Jag ser en materiellt sett fattigare kyrka, utan stor överbyggnad. En kyrka som ständigt arbetar med sina hierarkier. Olika former av förtyckande normer ifrågasätts. I kyrkan övar vi oss i att se på varandra som i första hand människor.

Svenska kyrkan blir en kyrka i marginalen

Kyrkornas världsråd har lyssnat in vad många i världens kyrkor vet: 

Now people at the margins are claiming their key role as agents of mission and affirming mission as transformation.

Jag ser en kyrka där alla bidrar. Jag ser en kyrka där inte några som ”har” stödjer dem som ”inte har”. Bilden av Svenska kyrkan om 20 år är bilden av människor, som sitter vid en stor korg. I denna korg lägger de sina gåvor men ur denna korg tar de också emot gåvor. Fler och fler i Svenska kyrkan förstår att det är dags att ta emot det som andra kristna har lagt i korgen. Både de som finns i Sverige och i andra länder. De som upplever sig själv som privilegierade i kyrkan, får ödmjuka sig och inse att andra också har något att bidra med.

Hur ska detta kunna ske?

Jag tror att banden till staten måste klippas av helt och fullt. Begravningsverksamheten måste staten sköta. Kyrkogårdarna ska Svenska kyrkan (gärna tillsammans med alla andra kristna) ha ansvar för. Vigselrätten ska upphöra. Jag menar också att alla kyrkobyggnader, som är medeltida, ska ägas gemensamt av alla kristna. De är vår gemensamma skatt och vårt gemensamma ansvar. Stiften måste bli mindre och fler. Stiftskanslierna ska krympas och biskopen bli mer synlig. Biskopen har en oerhört viktig roll. Tiden som kyrkofurste är sedan länge förbi. Sälj alla biskopspalats. Präster och diakoner, som vigts till ett liv i tjänande, söker ett nytt förhållningssätt. Självklart gäller svenska lagar och avtal, i fråga om anställningarna. Men målet i vigningstjänsten, som ju gäller dygnet runt, livet ut, blir att leva ett liv i kenosis – självutgivande kärlek. Om detta skriver Kyrkornas Världsråd:

Jesus became our Christ not through power or money but through his self-emptying (kenosis) and death on the cross. This humble understanding of mission does not merely shape our methods, but is the very nature and essence of our faith in Christ. The church is a servant in God’s mission and not the master.

 I nästa bloggpost fortsätter jag och utvecklar de sista punkterna