Den som vill läsa min bloggpost på den nystartade bloggen: "En rundare kyrka" kan klicka
här. Bloggen har startats av Svenska kyrkans informationsavdelning. (Eller heter det kommunikationsavdelning, kanske.) Jag har ställt frågan om ett ansikte är runt. Svärfadren, som sina 89 år till trots, nyss skypade med hustrun, hade redan läst bloggposten. Jag vet inte om det gick runt för honom, för hans kommentar var:
Bara inte mågapinnen använder runda ord, så är det bra.
Detta skrivet i stor kärlek till min mycket alerta svärfader och inte som ett inlägg i debatten om hur vi präster beter oss i det digitala rummet.
Intressanta reflektioner i gästbloggen. Den här meningen: "Om vi i stället tänker total öppenhet i allt vi kommunicerar över nätet, tror jag att vi skulle bli bättre på att hitta rätt ton i samtalet." tänker jag kan förstås på flera sätt. Å ena sidan är det mycket viktigt att vara varsam med det man lägger upp i olika sociala media - kommentarer, foton osv - kanske det är det du menar med "Kristuslik"? Å andra sidan kan man använda t ex Facebook för att vara aktiv i olika nätverk och ta del i olika debatter, upprop osv. För många i Sverige är nog Facebook ett sätt att slipa på sitt "varumärke" och då blir statusuppdateringarna förmodligen tillrättalagda.
ReplyDeleteDet är nog inte helt lätt att jämföra förhållandena i södra Afrika - där man hoppat över den fasta telefonin, både stationära och bärbara datorer och nu har de flesta mobiler eller smartphones - det öppnar ju helt nya vägar för kommunikation/bankärenden mm som jag gissar kräver ett delvis annorlunda förhållningssätt.
Viktigt att komma ihåg är att det du en gång skrivit i cyberrymden/SMS osv alltid finns där. Det går svårligen att radera. Så vad menar du med "total öppenhet"?
Med total öppenhet menar jag att vara samma person i det digitala rummet som jag är i andra rum. Men visst har jag olika nivåer även IRL. Det jag vill problematisera är att man ser sociala medier som väsensskilt från IRL. T ex accepterar alla arbetsgivare att man går på krogen. Man får prata om det, skoja om det, göra det tillsammans med både arbetskamrater och chefer. Men om man lägger upp en bild på fb, så inträder en annan moralisk måttstock. Då blir man inkallad till chefen och får en åthutning. (Trots att chefen kanske var med på fb). Olika morliska måttstockar = dubbelmoral. Lever man i en sådan kultur är det lätt att komma fel. Då lever man ett liv IRL och ett annat på nätet = dubbelliv. (Men det är klart att jag också sätter gränser för vad jag berättar, lägger ut, laddar upp. Men det gör jag ju även IRL. I den meningen är jag ju inte för total öppenhet.)
ReplyDelete