Skärtorsdag

Nej, naturligtvis inte. Men när jag var liten åt vi sillsallad på långfredagen och denna gjordes i ordning dagen innan. D v s på skärstorsdagen. Liten som jag var uppfattade jag situationen på mitt eget sätt, när familjen var samlad kring köksbordet och var och en satt med en skärbräda och en kniv och skar kall potatis (det var oftast min lott), rödbetor, ättiksgurka, äpple, sill och så en liten bit kalvkött. (Har jag glömt något?) Alltså: på skärtorsdag skär man sillsallad. Elementärt!

Idag är det inte ens torsdag men snart ska jag skära lite sillsallad. Snön lyser vit på ett mycket vackert sommarställe. Hustrun har skottat snö och två av de hemkomna ätteläggarna tillverkar diverse former av julgodis. Både veganskt och icke veganskt. Julen på sommarstället kommer troligen firas i något mindre format. Inte för att vi inte har plats i kylskåpet för maten (hela lillstugan agerar för tillfället kylskåp) utan för att vi helt enkelt får tänka lite mindre när vi bor lite mindre. Samt snart ska flytta och behöver äta upp det vi har i vårt skafferi.

Men jul blir det ändå. Både i hem och församling. De gudstjänster jag har ansvar för är förberedda och jag ser fram emot en fin helg, där jag som präst har förmånen att få leda gudstjänster med många, oftast förväntansfulla, gudstjänstbesökare. Men först: åter till sillsalladen, denna skärlördag!